Jag kan inte påstå att jag har slitit direkt. Inte mer än på kursens andra dag för några veckor sedan. När regnet öste ner och vi stod på övningsområdet och tränade på chip och pitch. Då kändes både grönt kort och sommar väldigt avlägset. Men. I det läget är det dumt att bara ge upp.
I fredags gick vi en niohålsrunda på korthålsbanan på Frösön. Skitbana. Trång, kort och allmänt jävligt. Drog ut i skogen ett par-fem gånger, missade bolluslingen flera gånger. Inga poäng att bidra med för att få det där gröna kortet. Men. I det läget är det dumt att bara ge upp.
I lördags gick vi ut på stora banan istället. Bredare. Finare. Och framförallt roligare och mer på riktigt. Flera fina slag jämt fördelade över utslag, pitchar och puttar, varvat med riktiga dyng-slag och ett och annat ”bra skitslag”. Nitton poäng samlade jag ihop. Arton krävs. Jag gjorde det tydligen onödigt svårt för mig själv när vi gick dels gick på riktiga banan och sedan från röd tee. Sa de på klubben. Korthålsbanan hade räckt. Men poängen fick jag bekräftad. Bara teorin kvar då. I det läget är det dumt att bara ge upp.
Jag åkte hem. Matade teoriproven på kvällen och rodde ihop det som behövdes. Idag fick jag mitt gröna kort bekräftat och klubb-hcp. 54. Det är bara att ta det därifrån. Mot officiellt hcp och 36. Nu är det sannerligen dumt att bara ge upp. Det är ju nu det roliga börjar.
Hej förresten. Jag heter Dryden och jag har börjat spela golf.
Vad roligt att du tagit grönt kort och börjat spela golf. Vi har många roliga timmar framför oss. Förmodligen i några andra länder också?
Förhoppningsvis några andra länder. Vad säger du, decemberöverenskommelsen? 😉
[…] York, plus att jag flög A380 för första gången. Jag avslutade också min första säsong som golfspelare, genom att spela mig ner till officiellt […]