När vi rullade ut från Östersund en augustimorgon gjorde vi det med ett tydligt mål. Och mot en av de roadtrips som jag sett fram emot allra mest. Någonsin. Från det att jag var liten och hängivet bläddrade i föräldrarnas bok med flygfoton över Sverige. Från Ystad i söder till Kebnekaise i norr! Det var precis dit vi skulle. Bestiga Kebnekaise. Sveriges tak och vårt lands högsta berg med sina 2097,5 meter över havet (som mätningarna senare samma höst visade). A

LÄS OCKSÅ: Alla inlägg om vår roadtrip

Så här i efterhand kan jag konstatera ett antal saker. Som att det var något av det absolut mest krävande jag gjort. Att Sverige är ett fantastiskt avlångt land. Att jag må leva i norra Sverige så sett men från Östersund är det faktiskt längre till Kiruna (81 mil) än det är till Trollhättan (71 mil, där stora delar av min familj bor). Och framförallt – att Sverige har så enormt mycket att erbjuda!

LÄS OCKSÅ: Min stora guide om att göra Kebnekaise

Men. Åter till att bestiga Kebnekaise. Det finns några aspekter som en bör ha i åtanke innan en ger sig in ett sådant projekt. Här kommer några jägartips från mig till er. Ha dem gärna med i beräkningarna om det vankas bergsbestigning. Och kom ihåg, i år kanske sydtoppen inte längre är högst om glaciären sjunkit ytterligare.

1. Bestiga Kebnekaise kräver en, två eller ännu fler dagar som backup

Fjällvädret är nyckfullt och kan variera extremt över korta tidsperioder. När vi kom till fjällstationen vid 15-tiden på eftermiddagen var det i det närmaste klarblå himmel. En timme senare ungefär var det kolsvart och ett ordentligt åskoväder drog in genom dalen. Blixt och dunder. Att bestiga Kebnekaise i regnväder är inget jag rekommenderar, allra minst om det åskar. Ha därför god tid i schemat så att du kan stanna en, två eller tre dagar extra om det behövs.

Kebnekaise fjällstation
Att anlända Kebnekaises fjällstation vid 15-tiden med fint väder.
Oväder vid Kebnekaises fjällstation
Drygt en timme senare såg det ut så här.

2. Stegjärn på toppen – inte ett måste men nästan

Oavsett vad andra människor säger – ta med stegjärn om du ska hela vägen upp, i alla fall på sommaren när det kan vara ren glaciär sista biten. Jag säger så här – du kommer inte att bestiga Kebnekaise utan och dessutom, att halka där uppe är i princip lika med döden. Ganska ovärt. Stegjärn finns att hyra på fjällstationen men det allra bästa är att ha med egna för att vara garanterad ett par.

Att bestiga Kebnekaise - här är dess sydtopp och dess glaciär.
Kebnekaises sydtopp består av glaciär. Foto: M.Carlsson
Stegjärn - ett måste!
Stegjärn – ett måste!

3. Fyll på med energi

Det är en rejäl vandring som ska göras. Från fjällstationen till toppen och tillbaka är det, via Västra leden, över två mil (vi gick 25 km i drygt 13 timmar) och tusentals höjdmeter. Jag menar inte att det ska med någon trerätters och finporslin men se till att ha med lättburen mat, jordnötter (eller dylikt, salt är bra!) och även att fylla på vattenflaskorna ordentligt. Ju högre upp en kommer desto färre vattendrag finns det.

Fyll på med vatten där det är möjligt.
Fyll på med vatten där det är möjligt.

4. Vattenavvisande material

Som jag skrev ovan så kan alltså vädret skifta markant inom väldigt kort tid. Underskatta därför inte vattenavvisande material i kläderna och även för ryggsäcken. En vettig ryggsäck brukar ha ett skydd som ligger i en ficka på väskans undersida. Använd! Äger du inte regntäta kläder – köp. Vi bor ju i Sverige så även om det inte regnar på Kebnekaise så kommer de alltid till användning framåt hösten. Eller på midsommar. Eller julafton. Ja, ni förstår poängen.

Vattenavvisande material
Regnskydd till väskan och vattenavvisande jacka på mig. Foto: M.Carlsson

5. Något bra att vandra i

Från Nikkaluokta, där vägen tar slut, till Kebnekasies fjällstation är det 19 kilometer av ganska stenig stig. Därifrån till toppen tur och retur får en räkna med över två mil och så tillbaka till Nikkaluokta igen. Sex mils vandring kräver sina kängor och äger du inga idag – skaffa. Jag skulle inte rekommendera exempelvis löparskor. Dels är de (oftast) inte vattentäta och sedan är de för mjuka, fötterna kommer att gå sönder mot bergets ovekliga stenmassiv. Ta även med skavsårsplåster, typ Compeed.

Vandringskängor till Kebnekaise-turen
Känslan i att få byta skor efter sex mils vandring. Obeskrivlig! Foto t.v: M. Carlsson

Det där var några tips inför toppbestigningen. Lycka till och kom ihåg – när Sveriges högsta är gjord så är det Galdhøpiggen nästa!

Vill du bestiga Kebnekaise eller har du gjort det?

11 KOMMENTARER

  1. Oh så spännande med såna extrema väderskiftningar. Kanske inte så skoj om man planerat att bestiga ett berg eller redan är halvvägs upp förstås… Men jag som älskar åska hade gärna beundrat den showen – fast nånstans där jag kan känna mig så trygg som möjligt förstås.. 😉

    • En var inte jättestor där under tältduken medan mullret vandrade över oss. 🙂 På vägen upp på toppen mötte vi ett par stycken som fastnat i toppstugan ett knappt dygn innan, de var inte jättekaxiga. Jag klandrar dem inte…

  2. Hej! Tack för bra tips!?
    Vi tänkte ta med våra atletiska söner nästa sommar, de fyller då 12 år! Men blir lite orolig då det är ren glaciär sista biten. Vad kan hända om man halkar tror du? Eller är stegjärnen så säkra att oron är onödig?
    Må så gott!

    • Hej Erik! När vi var uppe, i början på augusti, så låg det ingen snö alls på toppen utan då blottade sig glaciären och det betyder alltså is sista biten upp. I mina ögon spelar det ingen roll att folk säger att en klarar sig i vanliga vandringskängor (vilket några sa till oss innan) för det gör en inte. Se till att ha med ett par stegjärn upp, annars skulle i alla fall inte jag våga kliva upp sista biten på toppen. Jag vågar inte tänka på konsekvenserna av att halka där, det är flera hundra meter ner på varje sida. Make the math.

      Jag vill inte skrämma upp dig nu, självklart ska du ta med grabbarna upp på toppen! Det är en fantastiskt upplevelse både vandringen dit men också att stå så högt upp det går att komma i Sverige! Helt klart bland det bästa jag har gjort. Däremot har en bara själv att vinna på att tänka på säkerheten! Där ingår stegjärn. Har du dem så har du bra fäste och då är det inga problem att ta toppen.

      På fjällstationen finns de att hyra men det är strykande åtgång och när vi var uppe (augusti 2014) så släppte de prylarna dagen innan klockan 16:00. Det bästa är alltså om en har med sig egna.

      Vad gäller själva vandringen skulle jag också rekommendera vandringsstavar, det ska i alla fall jag ha nästa gång jag gör en liknande tur. Jag tror att de underlättar och avlastar kroppen.

      Och till sist – hoppas ni får en fantastisk vandring om den blir av! 🙂

  3. Hej och tack för ett bra inlägg! Jag planerar att cykla från Luleå till Keb, bestiga Keb och sedan cykla tillbaka i slutet av augusti nästa år. Kan man cykla fram på stigen från Nikkaluokta till Keb eller är det för stenigt? Beror kanske på vilken cykel man har? Jag funderar på att köra med en touringcykel, min landsvägscykel blir för svår att packa på.
    Kan man tälta vid Kebs fjällstation och kostar det något eller gäller det bara att hitta en bra fläck i skogen? Du kanske inte kan svara på dessa frågor men det är alltid värt ett försök.
    Tack på förhand! 🙂

    Med vänlig hälsning,
    Sofia

    • Hej Sofia! Det går säkert att cykla från Nikka till Keb med rätt cykel (typ fatbike) och inställning i huvudet men det är inget som i alla fall jag skulle rekommendera. Vi trodde att det skulle vara lättvandrat men det var väldigt stenigt och ganska kuperat så jag tror inte att det är någon större vinst i det. Möjligtvis att det går att cykla ganska obehindrat fram till båtplatsen vid Ladtjojaure (cirka 6km från Nikka) men sedan gör du bäst i att använda fötterna.

      Vid fjällstationen går det att tälta men du måste ha ett visst avstånd till stationen från tältet (brandrisk och så vidare). Sedan lägger du också en avgift till stationen för att kunna nyttja deras faciliteter.

      Din tripp låter riktigt kul, hoppas att du sätter den i verket! 🙂

  4. Jag och en vän gjorde en liten extrem variant. Vi åkte på morgonen från Uppsala upp till Nikkoulokta med bil (120 mil) gick sedan på natten från bilen till fjällstationen. Oavsett form räkna med att vandringen till fjällstationen tar åtminstone 5 timmar. Vi började sedan våran toppfärd tidigt på morgonen (tog oss ca 12 timmar tor). När vi kom tillbaka till fjällstationen sov vi ett par timmar. Vi gick tillbaka till bilen samma natt och körde sedan tillbaka till Uppsala. Detta är fullt görbart för alla som är i hyfsad form och har starkt pannben men jag rekommenderar att ta åtminstone 48 timmar till med i beräkningen då det fantastiska landskapet bör avnjutas utan stress.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här