Att köpa en smartklocka – 13 skäl för och emot

Jag har gått och funderat på om jag ska kasta mig in i wearables-genren när det kommer till smarta (nåväl) prylar. En smartklocka helt enkelt, som en förlängd arm handled till mobilen som då istället kan vara kvar i fickan. Jag gillar klockor som accessoar. De kan ju vara riktigt snygga (och just därför tittar jag mer på Android Wear än Apple Watch) utöver att de såklart då fyller sitt syfte.

Men för ett par veckor sedan, när jag researchade ämnet som mest, så började jag fundera en sväng till och ställde mig helt enkelt en kort och konkret fråga – ”varför?”. Så, jag började skriva ner saker i plus och minustermer. Fördelar och nackdelar. Och jag kom fram till ungefär det här:

På pluskontot:

• En snygg klocka på armen är trevligt, som accessoar. Jag gillar fortfarande min Tissot T-Touch även om den oftare blir liggandes kvar hemma nu för tiden.
• Urtavlan går att anpassa utifrån tillfälle, humör, tid på dygnet och så vidare. Sådär fint nördigt och något som är roligt första månaden.
• Android Wear fungerar äntligen mot iOS och jag slipper således, så länge jag kör iPhone, bli ”påtvingad” en Apple Watch (alltså, jag tycker verkligen inte att den är snygg) om jag ska ge mig in i branschen.
• Jag kan bli informerad om andra saker än enbart tiden (mer om det längre ner) och det här är en fördel som lämpar sig bäst när telefonen ska ligga i jackan. Som när det regnar eller är -23°C.
• Aktivitetsklocka. Nja, den ersätter nog inte min Garmin-klocka som träningsredskap men i vardagen finns det ju appar som kan hjälpa till.
• Tåligheten. De flesta klockor har både riktiga glas och är vattentäta.
• Förhållandevis billig. Visst kan de sticka iväg i pris men i grundutförande så kostar till exempel en LG Urbane inte mer än en vettig traditionell klocka (strax under 3000SEK i skrivande stund och det finns billigare modeller också). Och då gör den ju betydligt mer än att bara visa tiden.

På minuskontot:

• De ser fortfarande lite klumpiga ut, framförallt tjocka. Jag kanske blir motbevisad den dagen jag fysiskt testar ett exemplar på handleden.
• Tekniken blir snabbt föråldrad. Där en traditionell klocka alltid kommer att vara en klocka så kommer smartklockorna komma till ett tillfälle där den senaste mjukvaran inte är ämnad för gamla åbäken. På gott och ont. Slit-och-släng-varningen därmed utfärdad.
• Wearable är i sin linda, även om klockorna har funnits i ett par-tre år nu. Tekniken rusar fram och att köpa tidiga betaprodukter är inte min grej. Men samtidigt. Om en alltid ska vänta på ”nästa version” så kommer det aldrig någonsin över huvud taget att bli ett köp. Av någonting alls.
• Ytterligare en pryl som måste laddas! Jag har för många redan och då har jag ändå ganska få.
• Batteritiden rent generellt. Den varierar ju beroende på modell och har allt från åtta timmar till ett par dagar. Det är skrämmande lite. Egentligen.
• Sist och kanske viktigast: notishelvetet! På min iPhone har jag idag stängt av de allra flesta notiser förutom enstaka appar. Just för att jag inte orkar med en konstant blinkande display när den ligger på bordet. iMessage och SMS, fine. Fotbollsresultat från Forza, jo visst. Men där räcker det. Och. Jag vet inte om jag skulle klara av den hets som en smartklocka förmodligen frambringar där allt ska pushas fram på displayen. Visst går det givetvis att stänga av notiserna men då blir ju smartklockan plötsligt ganska dum. Då kan jag lika gärna köpa ett tidlöst (!) armbandsur utan smarta funktioner. Smartklockan ska ju vara den förlängda handleden från mobilen! På gott och ont.

Här står jag nu då. Med en ganska taskig dollarkurs inför stundande New York-resa och en pryl som jag eventuellt vill ha men ändå inte. Då borde valet vara glasklart och att jag då inte köper en klocka. Och då slutar det så klart med att jag sitter på 39000 fot på vägen hem och leker med min nya pryl. Lyxproblemen hopar sig.