Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen – tips & idéer

Det är inte bara de mörkare kvällarna och den kallare och lite mer klara luften som påminner mig om att hösten är på gång. Det gör även suget på fjällvandring(ar). Och topptur(er) såklart. Det har blivit minst en varje höst de sex senaste åren och i år tänkte jag helt enkelt fortsätta med den inslagna traditionen. Inte riktigt bestämt var, när eller hur men det är ju det som är så fint med att leva i Jämtland och nära Härjedalen. Det finns cirka hur många alternativ som helst när det kommer till att snöra på sig kängor, bege sig ut i naturen och avnjuta milsvida fjällvyer ovanför trädgränsen.

Jag tipsade redan förra hösten om fyra dagsturer i Jämtland och tänkte här krydda listan med ytterligare några, både som jag gjort och som jag vill göra.

Getryggen, en säregen topp i Snasahögarna, har jag bara gjort vintertid så det borde snart vara dags att göra den även med barmark. Lättillgänglig från Storulvån och med fantastiska vyer över Jämtlands högsta toppar och även Helags borta i Härjedalen. Åt Norge skymtas också en hel del berg. Ja, plus grannarna då med Tväråklumparna samt Stor- och Lillsnasen. Hjärtat bultar alltid lite hårdare när jag är där i krokarna så det är därför jag gärna återvänder dit. I arkivet hittar vi alltså toppturer både på Sönner Tväråklump och Storsnasen, både en gång och två gånger.

När vi ändå är borta vid Storulvån så måste ju Sylarna nämnas. De står dock fortfarande okryssade på att-bestiga-listan trots att de varit nedskrivna där några år nu. Egentligen vet jag inte om jag vill gå sträckan, inte för att jag inte orkar utan mer för att testa något annat. Typ mountainbike som förmodligen tar mindre av både tid och energi, som jag/vi istället kan lägga på själva toppbestigningen. Av det jag hört och läst ska det dessutom vara rena motorvägen de där 16 kilometrarna från Storulvåns fjällstation till Sylarnas dito.

Vålådalens fjällstation är utgångspunkt för en hel hög med potentiella turer. Kyrkstenen och Kyrkstensskaftet har jag varit vid två gånger. Första gången var det snöyra och vi såg inte mer än några meter framför oss. Suboptimalt om en gillar vidsträckta vyer. Andra gången blev tiden lite för knapp så vi vände strax ovanför själva stenen. Jag anar ju helt gigantiska vyer där uppe på topparna bara det är molnfritt men det får jag fortsätta att drömma om. Ett tag till.

Stendalsstugan hittar en också med Vålådalens fjällstation som utgångspunkt (13,5km) och den ligger inte särskilt långt från Kyrkstenen heller. Stugan är en ny anläggning sedan den gamla brann ner 2010. Jag har inte varit här men turen känns som ett riktigt lockbete både som dagstur med Kyrkstenen som kombination eller för att gå vidare mot Gåsenstugorna. Ja, ni märker ju själva. Möjligheterna till att kryssa runt är ju enorma.

Det jag också skulle vilja göra med utgångspunkt just Vålådalen är Härjångsdalen och självklart, som den toppnörd jag är, Stora Härjångsstöten (1626möh). Det är Jämtlands högsta ”egna” punkt (eftersom Sylarna delas med Norge) och en självklar punkt på att-bestiga-listan. Men lika mäktigt tycker jag att det är att vandra i dalar med massiva berg runtom mig och bara få blicka upp på dem emellanåt.

På vägen mellan E14 (Undersåker) och Vålådalen kan en svänga av vänster i vägkorsningen vid Fångåmon (vilket är cirka 20km söder om Undersåker). En bit in på vägen finns det en vandringsled som tar en upp på Hottögsfjället, vilket är en ganska lättvandrad tur över dagen och med, som vanligt i de här krokarna, fantastiska vyer! Här ser en Helags och Sylarna i sydväst, Åreskutan i nordväst, Håckrenmagasinet i norr och Oviksfjällen i sydostlig riktning. Eller så leker en bara i snöhängen som bildas framåt höstkanten, det fungerar bra det också.

Flyttar vi oss som sagt lite i sydostlig riktning så hittar vi Helags, världens tredje bästa topptur (!) om National Geographic får bestämma. Den tog vi på en fantastisk höstvandring 2013, med Kläppen/Ljungdalen som sista utpost. Lite oflyt dock när molntäcke och regn präglade besöket (det hade varit klarblå himmel dagen innan…) så den där toppen med sina 1796möh ska jag göra om vid tillfälle. Här går det ju också att göra heliski, med Funäsdalen som utgångspunkt.

Något av det mest minnesvärda härifrån är faktiskt själva fjällstationen. När vi kom tillbaka från toppen var vi både trötta och hungriga och där inne stod en underbar högrevsgryta och väntade på oss. Jag överdriver inte om jag säger att det där var något av det absolut godaste jag ätit. Inramning, hungerkänsla, smaker, sällskap. Allt. Wow.

Om det ska blickas lite mer norrut, på andra sidan E14 som skär genom Jämtlands län, så finns ju till exempel Åreskutan. Jag kan tycka att just det där området är alldeles för exploaterat för att vara spännande som dagsturer och toppbesök. Men visst, det är ju magnifik 360°-utsikt från toppstugan, det kommer vi inte ifrån! I min bok lämpar sig dock Åre bäst för lite mer extrema aktiviteter under ordnade förhållanden som skidåkning, downhill-cykling, zipline eller skärmflygning för att nämna några saker. Särskilt mycket vildmarksliv är det dock inte.

Rakt norrut från Åre hittar vi ett område som jag inte alls är bekant med, men som jag hört väldigt mycket gott om. Och så har jag sett det på håll, det ser minst sagt inbjudande ut. Skäckerfjällen hittar vi rakt nordväst om Kallsjöns norra ände och lär bjuda på både dagsturer så väl som flerdagars.

Flyttar vi oss sedan en bit österut så snubblar vi in i Offerdalsfjällen. Här nosade jag i dess östra utkant 2011 med den helt magiska dagsturen upp på Ansättens topp. Området kring Ansätten är även känt för sin blomsterprakt och här är alternativen till vandringar många. Enklaste vägen hit är via Krokom och att köra mot Åkersjön och slutligen parkera i Bakvatten, varifrån en ganska enkelt vandrar ett antal kilometer upp på fjället. I det större perspektivet känns Offerdalsfjällen lockande i dess otillgängliga anda. Glest med folk, dåligt upptrampade stigar och vad jag läst obefintliga ledmarkeringar borde göra det här till en riktig utmaning, självfallet med stor försiktighet och respekt. Det där med fjällväders nyckfullhet är ju sedan gammalt.

Här i krokarna, Offerdalsfjällen alltså, finns också Mjölkvattnet och för bara några veckor sedan blev jag inbjuden till en dagstur hit (som tyvärr krockade med ett IKEA-besök, så det blev aldrig av…). Ganska dramatisk natur med branta sluttningar rakt ner i sjön och det ser mer norskt ut än svenskt. Min vän som var iväg pratade så sent som häromdagen om att de aldrig blev klara där borta så det vankas tydligen en ny dagstur dit. Well, jag är på!

Det här var ett litet plock av väldigt mycket som går att göra runt om i Jämtland och Härjedalen. Det finns två väldigt bra böcker för ändamålet, som bjuder in till hur många alterativ som helst. De heter Friluftsliv i Jämtland och Fjällvandra i Jämtland och Härjedalen och finns hos bokhandlare men också till exempel på Naturkompaniet. Väl investerade pengar! Personligen inser jag att jag har upptäckt massor av underbara platser på bara en bilresas avstånd men också att det finns väldigt många platser kvar att upptäcka. På bara en bilresas avstånd.

Har du några bra vandringstips i närheten av där du bor?