Tre trappor – tre utsikter över Prag

Okej, gårdagens inlägg om att undvika Prag kanske var en smula (!) ironiskt och kanske inte helt seriöst på precis alla rader (vissa poänger finns dock, som att undvika de värsta av dygnets tider på Karlsbron). Prag är en fantastiskt stad som har massor att erbjuda. Punkt.

Bland annat trappor.

Trappor? De är ju jobbiga och ska undvikas till varje pris? Det finns ju hiss? Buss? Bergbana? Inte nödvändigtvis. Ser jag ett mål med dem så är de en fröjd att gå i och här har jag tre självklara trappor att trampa i om du ska besöka stan. De ger helt klart valuta för svetten.

Memorial to the Victims of Communism

Nedanför Petrinkullen, strax väster om Moldau och ungefär en kilometer från Karlsbron ligger denna lilla trapp med höga och långa trappsteg. I toppen står monumentet Memorial to the Victims of Communism, i form av ett antal bronsfigurer. De symboliserar politiska fångars förfall under kommunisttiden 1948-89 och är en påminnelse om att landet vi nu befinner oss i låg bakom järnridån under alldeles för många år. Väl värd sina till antalet få trappsteg, även om utsikten i sig inte är milsvid så blir den desto längre i ett mer historiskt perspektiv.

The old castle steps

Nerifrån stan går det så klart att använda fötterna för att ta sig upp till slottet. The Old Castle Steps (Zamecke Schody) är en flera hundra år gammal trappa med sådär alldeles lagom många steg att trampa på innan en når toppen. Och på vägen upp är det självklart helt okej att stanna till, vända sig om och njuta av en bedårande utsikt över stan. Men den bästa utsikten, tillika belöningen, får du på toppen. Värt det? Alla dagar! Ta med handduk och torka svetten medan du njuter av Prags säregna orangea hustak!

Petrinkullen och tornet

Okej, jag erkänner. Vi tänkte faktiskt ta bergbanan upp till Petrintornet men lyckligtvis (säger jag) var den stängd för renovering. Fram till mars 2016. Så länge orkade vi inte vänta så vi tog helt enkelt våra fötter och började knalla uppåt. Lite som Slottskogen i Göteborg, med skillnaden att det här var rakt upp. Trapporna var många, stegen ännu fler. Någon sa något om 263 steg men jag tror att en nolla föll bort. Minst. Det gör inget, parken är lummig och riktigt fin att vandra i!

Väl uppe vid tornet, som givetvis ska besökas, går det att åka hiss upp till toppen. Eller ta trapporna. Som vi gjorde. Jag menar, har en ändå knatat drygt hundra meter upp för kullen så är ju 64 meter upp i tornet inga som helst problem. Återigen – belöningen som väntar är värd alla svettdroppar. Att få se Prag från ovan och i en vacker skymning är värt allt slit.