Vid höstens besök i New York var en av våra huvudattraktioner givetvis Ellis Island. Det blev historievandringar både där och även i några Brooklyn-kvarter, där min morfars far med familj levde och verkade under några år på 1920-talet. Jag är personligen fascinerad av historia och kan utan problem grotta ner mig på både Wikipedia och Youtube i ämnet, oavsett det gäller immigranter till Amerika, andra världskriget eller de förhistoriska faserna här uppe i Norden.
För immigranterna var Ellis Island den första anhalten på amerikansk mark innan entré i landet och centret var i bruk från slutet på 1800-talet till början av 1900-talet. 12 miljoner människor landsteg här under åren och av dessa fick 98% fortsätta medan resterande fick åka med vändande båt tillbaka, av olika anledningar som sjukdomar och liknande.
Höjdpunkten på Ellis Island
Det första en möts av är Baggage Room och här knallar man vidare ut till de olika utställningarna, allt från om hur Amerika befolkades från 1500-talet och framåt till den nuvarande immigrantsituationen från efterkrigstiden. Det finns också rum med möbler och attiraljer som återfanns i byggnaderna vid restaureringen, och som användes under flera decennier för hundra år sedan. Ja, utöver allt det som finns kring själva primetime av Ellis Island, tidigt 1900-tal.
Själv fastnade jag en lång stund i rummet med alla pass och identitetshandlingar tillsammans med illustrationer och fotografier på fartygen som korsade Atlanten ett otal gånger. Det var bara ett litet av många andra rum som det går att försvinna in i.
Märkligt ändå. Vi susade över Atlanten på knappt tio timmar medan våra förfäder fick spendera tio-femton dagar till havs innan de eventuellt nådde vyer av Manhattan och Frihetsgudinnan. Min morfar, som förvisso bara var dryga året när de åkte över, satt på S/S Drottningholm i tio dagar.
Ta sig till Ellis Island
Vi tog båt ut från Battery Park på nedre delen av Manhattan, för cirka $17. Båten passerade Frihetsgudinnan för av- och påstigning (vilket vi hoppade över), innan den dockade Ellis Island runt 25 minuter senare. Vi kom dit vid 15-tiden på eftermiddagen och det är bara att konstatera att det är alldeles fantastiskt för sent på dagen.
Jag säger det klart och tydligt; ska du dit så ska du ägna en heldag åt det. Har du intresset så kommer det att ta tid, har du inte intresset så åker du kanske inte dit alls men om du gör det så kommer du att bli intresserad. Om (när) jag åker till New York igen så blir det absolut ett återbesök. Det är en sak som är säker.
Som släktforskare sedan många år är just Ellis Island det som lockar … Att vandra där mormors far och många andra mötte det nya livet. Häftigt!
cewwwa, verkligen! Att få så många verklighetsskildringar presenterade. Mäktigt.
Coolt! vJag skrattade åt det här: ”Våra förfäder fick spendera tio-femton dagar till havs innan de eventuellt nådde vyer av Manhattan och Frihetsgudinnan”. Först gick jag nästan på det men så är jag också lite trög.
Åsa, jag är nog trög för jag förstår inte vad du menar. 😛