Flygplatser, CDG och en viss förkärlek

Så var det det där med flygplatser igen. Jag har ju en viss förkärlek för dem i och med flygintresset i sig. Charles de Gaulle (CDG) utanför Paris besökte jag ju för ett tag sedan och fick se både La Première och en nyrenoverad 777-300ER. Dessutom fick jag mig en svängom både framför och bakom kulisserna kring Terminal 2 och främst då 2E, som står för long haul-trafiken på CDG.

Från utskälld till hyllad? Kanske. Att CDG har haft ett dåligt rykte bland världens flygplatser är ju sedan gammalt men det har jobbats febrilt med ombyggnationer och förbättringar de senaste åren. Och det är ingen liten yta vi pratar om heller, flygplatsområdet är lika stort som en tredjedel av hela Paris. Dessutom, med sina 62 miljoner passagerare per år (vilket är tvåa i Europa och åtta i världen) så finns det ju vissa krav på faciliteterna för att den här verksamheten ska gå runt.

På CDG är det fler passagerare på genomresa än de som faktiskt har Paris som destination. En normal vecka finns det också uppemot 25000 anslutningsmöjligheter mellan mediumflighter/flighter inom Europa och long haul och med de siffrorna är CDG störst i Europa när det kommer till long haul-nätverkande. Störst av alla flygplatser i världen är Deltas hub i Atlanta (vilka också hör till SkyTeam, precis som Air France).

Fokuset under mitt besök var Terminal 2, flygplatsens största, och denna terminal är uppdelad i sju olika underterminaler från A till G. F och G är för flighter inom Schengen och så har vi 2E som är long haul och non-Schengen inom Europa (Storbritannien exempelvis). Det slutar inte riktigt än, för 2E i sig är uppdelad i ytterligare tre hallar nämligen K, L och M. Ja, ni kanske ser kopplingen där? Precis, Air France är ju sedan hopslagningen 2004 världens största flygbolagskoncern tillsammans med just holländska KLM.

Alla de här ombyggnationerna som pågått (och pågår) på CDG har så klart som mål att underlätta för passagerarna (och självfallet även flygbolaget i slutändan). Till exempel har flera onödiga kontroller av olika slag kunnat slopas. Nu kan passagerare på enklare sätt ta sig både mellan terminaler och gater utan att behöva packa upp halva handbagaget i en tillsynes onödig säkerhetskontroll, när en sådan redan är gjord på avreseflygplatsen och man fortfarande inte lämnat någon säkerhetszon. En i mina ögon förbättring som fler flygplatser borde göra.

Det har även byggts ”tunnlar” som enkelt tar passagerarna till rätt plats på korta tider, förbi onödiga kontroller. Rent statistiskt sett har det visat sig vara en riktigt vinstlott. För fyra år sedan missade 6% av resenärerna inom Schengen sina anslutningsflyg på CDG. Den siffran är idag under en procent.

För de resenärer som anländer CDG och ska påbörja sin resa finns det nu en mängd smidiga funktioner, där bland annat självincheckning av bagage är en. Ingen världsnyhet kanske men det är väldigt smidigt. Jag har själv använt det på flera flygplatser när jag behövt checka in en väska och det kanske bästa (?) av allt – det är ofta obefintliga köer till de här ”högteknologiska” sakerna. Om det är för att andra inte känner till dem och inte vågar testa eller för att de är smidiga och håller köerna nere ska jag låta vara osagt.

Nu finns det också ett förarlöst flygplatståg för att ta passagerare mellan de olika terminalerna. Oerhört smidigt visade det sig då jag själv i lätt tidsnöd fick sätta tåget på prov, jag var nämligen helt övertygad om att jag skulle bli några minuter försenad till min meetup i Terminal 2. Jag bodde på CititzenM, tog en rask promenad på ett par hundra meter, ner ett par trappor och så pendeltåget några minuter. Resultat? Jag var på plats före utsatt tid. Det tog mig sju minuter från det att jag checkade ut från hotellet till det att jag anlände mötesplatsen vid Sheraton. Inte illa pinkat!

Här har vi sedan Terminal 2E, den aktuella shoppinggatan nedan är från M-sektionen, där gaterna M21-50 finns. Hela gaten är 800 meter lång men notera också storleken på siffrorna för respektive gate. Det är nästan så att de går att läsa längst bort.

I varje hall i Terminal 2E (K, L och M alltså) finns det en Air France-lounge med en hel del möjligheter. Mat, tidningar, relax och spa är några detaljer och självfallet wifi. Jag älskar verkligen sådana här miljöer! De är som en tyst, lugn och fridfull oas mitt i ett hav av hemska ljudmattor där rullande resväskor, barnskrik, ett konstant sorl och meddelanden som ropas ut till höger och vänster kan trötta ut vilken hjärna som helst.

Vid det här tillfället var det inte direkt överbelamrat med folk men det var inte heller direkt tomt. Ändå var det lugnt, tyst och stilla – och med utsökt mat! Det är inte alltid en självklarhet när det är buffé men den här loungen levererade verkligen på den punkten. I väntan på sin flight går det också att luta sig tillbaka i någon av fåtöljerna eller underhålla eventuella medföljande barn i lekavdelningen (till och med där var det en rimlig ljudnivå). Alternativt flightspotta, om en är lagd åt det hållet (jag hann titta ut en potentiell favoritplats, enough said).

Jag ska börja anlända flygplatserna tidigare tror jag och lounge-hänga innan flighterna. Det är faktiskt värt det och med rätt betalkort så ingår ju dessutom ett antal loungebesök per år. Och jag har ju ett av de korten.

I Terminal 2E med K-gaterna ser det ut som nedan. Det är också här som Air France finaste lounge finns, La Première. Det konceptet bloggade jag om för ett tag sedan med inlägget La Première – Lyxresenär hos Air France. Jag säger så här; champagne och privatbil direkt till flygplanet. Läs inlägget, så förstår ni.

Innan dagen tickade mot sitt slut hann vi också med ett A380-besök, både interiört och exteriört. Det är ju som bekant inte varje dag en i det närmaste obehindrat kan knalla runt ett sådant flygplan och se det ur alla möjliga vinklar. Och klappa om den lite rent fysiskt också. Det kanske krävs en viss böjelse för att uppskatta det men ja, jag erkänner rätt och slätt här och nu att jag är lagd åt det hållet.

Mycket möjligt att det inte ens var någon större nyhet.

Sista fotot: C. Bergqvist

Den här visningen av Charles de Gauelle arrangerades av Air France. Allt material i det här inlägget är mitt eget och det inkluderar texter, bilder, åsikter och synvinklar.

Faktakällor: AirFrance