Så står en där igen. En lördag i mitten på maj. På startlinjen. För att följa den blå linjen i gatan. Genom parker. Över broar. Längs folkhav och älvstränder. Det är något speciellt med det där varvet i Göteborg. Halvmaran ni vet.

Efter förra lördagens genrep så känns förra årets personbästa och sub-100 jättelångt bort. Det är nog ganska nyttigt tror jag, att förstå hur mycket träning som ändå ligger bakom en ganska bra tid. I år har jag inte tränat i närheten lika mycket, även om januari och februari bjöd på massor av intervallpass. Sedan dök det upp ett knä som verkar misstycka, om jag ska tro statusen från förra helgen.

Ska jag säga att jag är nöjd om jag springer in under två timmar?

Fan alltså. Det känns jättefrämmande att en sådan tid skulle göra mig nöjd. Men det kanske är så jag får se årets lopp.

Hur som helst. Nu är det dags att följa den blå linjen igen. För nionde gången. Ni får läsa mer om loppet i min race report, men den tar vi tidigast i morgon i bilen på vägen hem.

Så. Syns vi längs varvet?

Blå linjen - Göteborgsvarvet 2016

Grafik: Goteborgsvarvet.se

2 KOMMENTARER

  1. Ja det är jobbigt att inte kunna tävla med sig själv. Lycka till! Ska bli spännande att se vad du får för tid. Klår du min bästa tid? Det tror jag!

    • Tack Åsa! Det gick faktiskt mycket bättre än väntat och jag kutade ju in på, utifrån förutsättningarna, kalasfina 1:46:54! Vad har du för bästatid? 😉

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här