Jag stack ut på ett genrep igår. 18km tänkte jag skramla ihop och det skulle också bli den sista löpningen inför Göteborgsvarvet nästa helg. Vis av erfarenhet vet jag att just genrep brukar gå åt helvete. Traditioner och sånt ni vet.
Well. Det blev nästan som jag tänkt mig. I lugnt och skönt snacktempo stack jag ut, med Maria på cykeln bredvid. Halvmilen och milen längs sjön, bortåt Torvalla och upp till Lillsjön, var inga som helst problem men när jag började närma mig 12-13 kilometer så…
…kom genrepshistorierna ifatt mig där i mitt 5:20-tempo. Mitt vänstra knä, ni vet det där berömda med halvtrasig korsband. Det började tycka att det där med löpning allt är ren och skär dynga. Jag genomled några backar och insåg tillslut att första bästa väg hem igen var det enda att köra på.
Så. Jag gjorde det. Med smärta. Det roliga var att jag fick ihop mina 18km ändå, trots att jag kapade bort ett par-tre kilometer från min ursprungliga rutt. Nu vet jag inte bara vad jag ska skylla smärtorna på. Kan inte komma på att jag haft så här ont på väldigt länge. Vad det kylan som spelade mig ett spratt? Sprang jag för långsamt? Eller är det bara så att jag just nu inte är gjort för en halvmaraton?
Det återstår att se. Så här dagen efter känner jag inga konstigheter alls och på lördag står jag på startlinjen och ska köra 21 kilometer runt i Göteborg. Men det lär bli i startgrupp 23 istället för 4:an och en tid runt två timmar. Det roliga sparar jag till mitt jubileum nästa år…
Foto till vänster: Maria
Åh, så segt det låter! Jag hopppas och är säker på att det kommer gå bättre på varvet. Lycka till!
Tack, det lär nog behövas! Kan nog tacka mig själv för att vara sådär lagom dum i huvudet ibland så att bryta och tramsa finns liksom inte på kartan. Så får knät säga vad det vill. 🙂
Typiskt! Jag brukar också få krämpor inför lopp, ibland inbillade, men det där lät inte bra. Hoppas du slipper dras med knäont hela loppet. Inte bra varken för loppet eller knät.
Jag hoppas på det bästa och att förmodad värme kanske hjälper lite. 🙂
Nää, inte nu! Är du övertränad tro? Anyway, lycka till!
Övertränad är nog det sista jag är, haha! 🙂