Att jag är uppvuxen i krokarna vore väl lite som att ljuga. Fast med lite perspektiv så ser jag ändå hela Dalsland som min hembygd. Mer eller mindre. Att ta de slingriga vägarna genom landskapets frodiga skogar, vidsträckta sjöar och barrbeklädda “fjäll” blir lite som att komma hem. Alltså, komma hem på riktigt. Det är ju faktiskt härifrån jag är. Men fortfarande bara på ett ungefär. Tio mil i Jämtland är ingenting. Tio mil i Dalsland är hela landskapet.

Skogen ligger tät längs vägen när vi har passerat Bengtsfors. I en och en halv timme har vi suttit i bilen på väg från Trollhättan. Tillslut tar vi av från väg 172, grusväg tar vid och vi korsar dressinspåret som löpt bredvid oss i drygt en mil. Vi rullar in på Silverlake Camp och framför oss ligger Västra Silen och glittar bland grantoppar och bergknallar. Dalsland i sitt esse och precis det som gör allt så vackert här omkring. Känslan.

Kanoterna är förbokade och eftersom det här är första gången för merparten i sällskapet får vi en enklare genomgång om vad vi bör tänka på innan vi sjösätter projektet med paddling. Sedan lassar vi ner tre kanoter i sjön och fördelar oss. De första paddeltagen plaskar i vattnet och när vi lyfter upp paddlarna glider vi i det närmaste ljudlöst ut från stranden och bryggorna. Känslan.

Paddla kanot i Dalsland. Paddla kanot i Dalsland.

Att ljudlöst kunna glida fram på vattnet innebär också en annan syn på livet på land. Inga kvistar som bryts under fötterna. Ingen snårig och barrfylld skog att prassla sig igenom. Större chans att få se djurlivet på land. Den turen har vi inte riktigt den här dagen men väl möjligheten att kunna glida fram till land utan att för den delen behöva bada.

En liten sten som inte ser mycket ut för världen på avstånd växer sig allt större ju närmare man kommer. Bara ett par meter från land blickar vi upp och ser hur den hänger ut flera meter över oss. Känslan.

Kanotpaddling med sköna vyer.

En timmes paddling tar på krafterna. I en liten vik hittar vi en brygga som ser i det närmaste perfekt ut för en stunds lunch. Vi drar upp kanoterna på den ytterst lilla strandremsa vi hittar och ser oss omkring. För stunden har vi inga andra människor i sikte. Vi slår oss ner och inhalerar vyerna av Dalsland och dess djupa skogar. Tystnaden är så gott som total. Tills tjejerna glatt skrikandes springer rakt ut på bryggan och hoppar i sjön. Känslan.

Vi tänkte paddla längre men på bryggan har vi hittat hem. Det är lätt att fastna här. Kanske framförallt när en gaffel från maten tappas i sjön och måste fiskas upp. Kanske framförallt när det måste badas lite mer. Kanske framförallt när det efter lunchen har tagits med efterrätt. Och en mugg kaffe för de som vill ha det. Utelunch i vildmarken. Känslan.

Ta ett break var som helst! Att fika på en öde brygga i skogen Dalsland - Sverige i miniatyr

Molnen börjar samla sig och solen försvinner med allt tätare intervaller. Vi packar ihop och sjösätter kanoterna igen. Vinden gör sig påmind och det är betydligt jobbigare att ha sjön mot sig än med sig. Ovana kanotpaddlare får problem och jag sällar mig till den skaran. Tekniken är knappast komplett och orken tryter när vi ute på sjön inte tar oss vare sig framåt eller bakåt.

Jag kroknar rejält och söker lä inne längs land. Det fungerar till viss del men det är först i änden av sjön och vår tur som vattnet lugnar sig och det går att paddla obehindrat och sådär fantastiskt ljudlöst igen. Stranden där vi startade vår tur kryper allt närmare och efter en stund kan vi sätta fötterna på fast mark och dra upp kanoterna.

Bakom oss ligger södra spetsen av vår sjö sådär lugn och fin. Jag skulle där och då kunna ge mig ut på en tur till men sparar det till ett annat tillfälle. Min premiär i kanot är avklarad och jag har fått blodad tand. Att ljudlöst få glida ut över en lång sjö i Dalsland, omgiven av täta skogar och ljuvlig tystnad vill jag uppleva igen.

Jag menar. Känslan.

Silverlake Camp, Bengtsfors

Paddla i Dalsland – tips

Utbudet för kanotpaddling är stort, både vad gäller uthyrare och turer. Vi åkte till Silverlake Camp, 15 km norr om Bengtsfors och paddlade därifrån cirka tre kilometer norrut. Kanothyra här för en dag är knappt 300:-, flytvästar och trevligt bemötande ingår i priset.

8 KOMMENTARER

  1. Jag. vill. också. paddla. NUUU! Måste leta upp något ställe i Helsingfors där jag kan paddla, de har ju tusentals sjöar och massor av hav i det landet 😉

  2. Vilken inlevelsefylld beskrivning av din kanotfärd! Kanotpaddling återstår för mig att prova på. Nu kändes det som om jag var med dig där: i känslan. Beskrivningen väckte också en del minnen av när jag och min familj rodde drag, när jag var liten. Vi kunde gå upp 04.00 på morgonen och passera fält med älgar insvepta i dimma. Magiskt!

  3. Tack Anna! Åh, tänk att få kliva upp kl 04 och ge sig ut och möta morgonen! Det är ju något speciellt med den tiden på dygnet. Mvh, Morgontröttast på norra halvklotet.

  4. Ypperlig reklamför DALSLAND.TACK. Jag är tyvärr för gammal och skröplig för kanoting,

    men det spritter till lite ikroppen, när jag läser Din utmärkta beskrivning av färden.HA DET!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här