Så. Jag har prövat något nytt i veckan som gått. Haft semester. Well, inget nytt i sig. Däremot att ha semester hemma. Alltså, i Skärgår’n. På Frösön. Ni vet. Barnfri egentid och allt sånt och utan några större aktiviteter inplanerade. Nu kom det ju inte som någon chock, det här har varit planerat ganska länge och min tanke har varit att veckan skulle ägnas åt tre saker. Träning, bloggjobb och golfvecka.

Och så blev det. Det bästa av allt var att jag klev upp med Maria och hängde på henne till jobbet. I löparskorna måndag och tisdag och på cykel resterande dagar. Alltså, jag är kvällsmänniska men det där med att få ett tidigt morgonpass är riktigt fint. Frukosten smakar bättre, kaffet lika så och så är man igång sen. Både kropp och huvud. Plus att dagarna blir längre. Fint.

Bloggvecka blev det också. Mycket text- och bildredigerande och så har jag lite tekniskt ursäkta-röran-jag-bygger-om på gång här. Ni får se framöver.

Men framförallt blev det en golfvecka som satte ordentliga spår! På flera sätt. Vädret vi hade med oss på rundorna skojar man inte bort. Vi snackar strålande solsken kontra hällande spöregn och åska som mullrade på inte allt för långt avstånd. Följt av en helt magnifik solnedgång som vi avnjöt på de fyra sista hålen. Allt på samma runda, där på torsdagskvällen.

Har de nuke:at Sveg eller är det bara ett åskväder på gång?
Hål 6, något är på gång in.
Oväder på ingång.
Hål 8 och det kommer allt närmare.
Blött. Ganska.
Hål 11. Well…
Solnedgång på sista hålen
Hål 15 och uppsprucket molntäcke.
Bästa stunden på denna golfvecka
Hål 18 och… ja, en solnedgång.

Och kontinuitet skojar man inte bort heller. Skitrunda på onsdagen och skräprunda på torsdagen. Skitsport. Men så samlade jag ihop resterna av mitt golf-jag och gick ut även på lördagen. Är det golfvecka så är det. Med lärdomar från veckans rundor. Som att inte försöka gena utan istället spela safe. Som att hålla tillbaka svingen en aning för mer kontrollerade slag. Som att inte kasta ur mig fulord när saker går åt helvete.

Jag började med att strecka första hålet. Hörde jag “skitsport”?

Sedan rullade det på. Utav bara helskotta. När rundan var klar, knappt fem timmar senare (vi fick – återigen – smita undan till fikastugan på grund av hällande regn), stod jag med mitt scorekort i OnTag-appen och tittade. Två streckade hål och en nollpoängare. I övrigt poäng på allt annat. Och så galet nära en HIO på 17:e att jag höll på att pissa på mig.

45 poäng. Det skojar man faktiskt inte heller bort. Jag suddade ut “36” och skrev in “31,5” som nytt hcp. Tackar!

Sedan funderar jag på om det inte är dags att skaffa sig en vagn. Vi hyrde varsin, jag och Maria, nu i veckan och det är ju riktigt jädra skönt att slippa kånka runt på bagen i en mil. Visst, jag orkar men jag sparar hellre krafterna till det jag är där för att göra. Spela golf.

Trädgårdsmästare
Trädgårdsmästar’n
Vidunderliga vyer!
Hål 18. Alltid lika magnifikt!
Golfrunda mot sitt slut
Färdigt. Knappt fem timmar senare.

2 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här