LH470 och inflight från Kanada-resan

Tillslut fick jag ändan ur vagnen och klippte ihop lite film från min 747-premiär. Ja alltså, det var ju inte igår direkt utan på resan till Vancouver och Whistler i månadsskiftet april/maj nu senast. Bättre sent än aldrig och sånt. Det blev ju (tyvärr) inte en 747-800 utan den äldre versionen (747-400) på flight LH470 från Frankfurt till Toronto (där jag bytte till Air Canada för de fyra sista timmarna till Vancouver). Just den här maskinen (D-ABVZ) flögs första gången 2001.

Så. Lite film från resan kommer här. Vill ni se mer från min Youtube-kanal så gör ni det enklast här. Prenumerera gärna!

Några snabba noteringar från LH470

  • Jag föredrar att sitta långt bak. Nästan alltid. Framöver får jag nog ändå se över det behovet en aning. I det här fallet hade jag ganska tajt med tid från det att LH470 landade i Toronto tills anslutningsflyget till Vancouver skulle lyfta. Att få kliva av typ sist var suboptimalt, framförallt när gränspolisen stod direkt när vi klev av och ställde frågor till var och varannan person. Men så handlar ju valet också om fina vyer från längst bak eller titta på en vinge i åtta timmar? Som sagt, jag har lite att fundera på. Alternativt bli uppgraderad då…
  • Boardingprocedurerna! Lufthansa har fungerat fint de gånger jag flugit men det här blev ett undantag. Alltså. Kaos. Det var likadant på hemresan. Steffen-metoden, någon?
  • Plats 54J. Det kan ha varit en av de bättre ekonomiplatserna jag haft. Nästan längst bak i planet där 3-4-3-konfigurationen övergår i 2-4-2. Bara en plats utanför min fönsterplats plus att jag hade massor av utrymme mellan mig och väggen. Perfekt plats för mitt handbagage och så fick jag fritt fram för mina långa (nåväl) spiror till ben. Ni kan se mer av det i filmen nedan.
  • Kryss i listan för 747-400 så nu får det bli 747-800 nästa gång.

Plats 54J

Lufthansa i Frankfurt

Boeing 747-400

…och här ska jag nog försöka sitta nästa gång. Då slipper jag nog problemet med att få kliva av sist, eller vad tror ni?

747 - här ska jag sitta nästa gång

Föregående inläggLondon baby, London!
Nästa inläggLivet med husbil
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

5 KOMMENTARER

  1. Platsen såg ju riktigt optimal ut som så, bortsett från tidsproblemet då. Mängden lagringsutrymme utan att behöva häva upp allt i bagagehyllan vore ju grymt för en annan, som har en smula besvär att få plats med kropp och ben på normala sätt med handbagaget under stolen framför!

  2. Rolig vlog! Vad coolt det måste vara att flyga över Grönland. Jag blev alldeles till mig första gången jag flög över Alperna. Vet inte vad det är med snö- och islandskap från ovan som fascinerar mig. Jag sitter för övrigt allra helst näst längst fram. Så jobbigt att stå och vänta på alla långsamma resenärer som ska av 😉 Funkar aldrig när jag flyger lågprisbolag för då måste man betala extra för att reservera plats.

    • Ja, det är något magiskt med att flyga över kuperade områden. Grönland alltså, mäktigt som få andra saker. 🙂 Det är ju även tystare längre fram i kabinen också så det är ju en annan fördel med att placera sig där. Jag är nöjd så länge jag slipper vingen.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.