Hösten börjar krypa allt närmare, vi skriver augustis andra vecka och rent tekniskt har sommaren faktiskt redan lämnat oss i Jämtland. Jag sörjer ju inte för det så klart, jag älskar höstens klara kalla luft, där sommardisets flykt gör det möjligt att skåda ännu längre in i fjällvärlden här från Frösön. Och dessa oändligt vackra solnedgångar som följer, så klart!

Och. Jag tänkte att den här dagen ska ägnas åt just solnedgångar. För även om de inträffar precis varje kväll och går att avnjuta mest hela tiden så är ju varje tillfälle unikt. Och. Det finns ju de där som står ut mer än alla andra. Som etsar sig fast i minnet. Där de rätta känslorna infinner sig. Ögonblicken. Platsen. Hur man själv mår för stunden och vad som föranlett att man är just där man är. Då är solnedgångar mer än just bara solnedgångar.

Så. Okej. Jag listar mina sju absoluta favoriter. Sådana stunder som jag tänker tillbaka på ibland och som framkallar sköna känslor och fina minnen från platser runt om i världen. Så väl långt bort som rakt bakom husknuten.

Miamis skyline i skymningen

Miamis skyline

Vi kryssade ut med Celebrity Reflection en kylig januarieftermiddag och såg Miami krympa allt mer innan det försvann i horisonten. Helt bisarrt, för skylinen tog aldrig slut där husen reste sig längs hela kusten från norr till söder. Plus den där lilla Norwegian-flotten vi sällskapade med en bit.

Nerja, Spaniens lilla pärla vid Medelhavet

Spaniens sydliga pärla – Nerja

Medan mörkret föll och ett aprilkyligt Medelhavet kastade sig in över stranden försvann solen bakom en av alla dramatiska klippor. Ett av våra första möten med stränderna i den lilla staden Nerja på Spaniens sydkust. Långt borta från turister och solparasoller och det enda vi hörde var vågorna.

En av alla solnedgångar på västkusten

Västkustens alla klippor

Jag vet inte hur många bilder jag har på solnedgångar från någon av västkustens alla klippor, senast för ett par veckor sedan. Förmodligen går de räkna i hundratal, kanske tusental, men det säger väl också det mesta. Det går inte att se sig mätt på det, än mindre nyttja tillfället till ett kvällsdopp i motljuset. Ni vet, att få springa ut från en klippa och hoppa sju-åtta meter ner i ett svalkande hav. Vad kan slå det? (Foto: A. Karlzon, jag är till vänster i bild)

Vancouver, fina Vancouver!

Nordamerikas västligaste

Jag tog en runda i Stanley Park första riktiga kvällen i Vancouver och lagom tills att jag kom ut till English Bay så sänkte sig solen ner bakom Bowen Island i nordväst. Stan charmade mig från minut ett och hela vägen in i kaklet. Väldigt hög återvändarfaktor, inte så konstigt med bildminnen som dessa…

Afrikas solnedgång på Zanzibar

Det afrikanska eldklotet på Zanzibar

Ja, jag vet. Det är många ganska färska solnedgångar i det här inlägget men det spelar ingen roll. Om tio år hoppas jag att jag fortfarande tittar tillbaka på fotona och minns dem med välbehag. På Zanzibar gick jag ner till poolbaren på självaste julafton och upplevde en av de vackraste på senare år. Nästa steg är att köra safari och se samma sol gå ner över en savann där inne på fastlandet. I väntan så fungerar det här ypperligt!

Santa Monica Beach, en för mig klassisk solnedgång

Familjeäventyr på Santa Monica Beach

Ett av mina mest magiska kameraögonblick. Alla kategorier. Någonsin. Jag gick runt på stranden i Santa Monica, Los Angeles, i min ensamhet. Fotade vågor och disiga berg i motljus. Så kliver den här för mig okända familjen rakt in i mitt liv. Och där blev de kvar när jag fångade dem i en i mitt tycke perfekt bild. Jag tycker barnet förmedlar den nyfikenhet som vi alla verkar ha inför solnedgångar, trots att vi sett något liknande ett dygn innan. Och dygnet innan det. Och… ja, ni fattar. Well. Jag älskar den här bilden!

Solnedgång över Jämtlandsfjällen

En av Frösöns alla solnedgångar

Så kommer man hem. Till Skärgår’n. Och Frösön. Till en klassisk och osannolikt vacker jämtländsk solnedgång som inte kan upplevas någon annanstans. Jag har bott här sedan 2002 men vänjer mig aldrig vid fjällvyerna. Morgon som kväll. Dag som natt. Nu måste man inte spela golf för att få se det här men det är helt klart en bonus att komma upp på 18:e hålet efter fyra timmars spel och få se en augustiskymning som den här. Det fungerar precis lika bra att stå vid Frösö Kyrka, Sommarhagen, Stocketitt eller nere på vid sjön på någon strand. Det är magi. Ta mig sjutton, magi!

Det här var mina favoritsolnedgångar som jag har i huvudet just nu.
Vilka är dina?

14 KOMMENTARER

  1. Men hey, tack alla ni för alla fina kommentarer! Blir ju nästan lite rörd här på kammaren, haha! 🙂 Jag håller med, naturen är fantastisk som kan bidra så här kväll efter kväll, år ut och år in. Att den orkar.

    Jag tycker absolut att ni ska haka på, det spelar väl ingen roll vilken kamera eller liknande, kör bara. Kör! Och kul att vissa redan har hakat på! 🙂

    Och för allmänhetens intresse kan jag meddela att två av bilderna är med mobilkamera, en med en gammal systemkamera och resten med en inte fullt lika gammal systemkamera. Med det sagt – kamera är ju lite skit sak samma. Det är ju ni/vi som skapar bilderna. 🙂

  2. Vad ska man säga? Naturen är f*ing amazing! Jag är ingen höjdare på solnedgångar, de blir sig liksom aldrig bra när jag tar fram kameran och vill förmedla känslan genom linsen. Tur att det finns andra som lyckas bättre så jag får njuta av de bilderna istället 🙂

    • Haha! Visst är det ändå lite fånigt att något vi kan avnjuta i det närmaste dagligen blir så fantastiskt omtalat och mytomspunnet. En solnedgång. Jag menar… bara en solnedgång. Ändå är det så fascinerande att vi blir helt till oss så fort vi ser en. 🙂

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här