Uppdatering: det blev ett nytt besök på Kitchen & Table i januari 2017, läs mer här.
Egentligen är jag och vi inga hotellmänniskor. Vi sover där. På sin höjd tar vi en frukost om det ingår, annars drar vi ut på stan så snart vi kan och hittar oss dagens första mugg kaffe. På vägen till San Francisco, innan Maria ens visste att vi skulle dit, hade jag ordnat det tvärtom och faktiskt planerat in en hotelldag på Clarion Arlanda. För att kunna njuta av stället och bara slappna av inför resan. Bada lite och i lugn och ro kunna äta middag på Kitchen & Table på våning 12. Ett restaurangbesök som skulle visa sig bli svårsmält (…).
Clarion Arlanda har jag bott på två gånger tidigare utan att direkt kunna njuta av stället. Kommit sent och stuckit tidigt. Ändå har jag uppfattat hotellet som bra och den här gången blir det inget undantag. Nu hinner vi dessutom bada i deras utomhuspool och köra en sväng på gymmet. Poolen ska enligt deras egen utsago hålla 27-29 grader året om men… nja. Tveksamt den här gången, så vi blir inte långvariga.
Vi sover skönt. Sängen är fantastisk. Rummet är lagom stort och på våning 8 kan jag sitta i fönstret och spana på avgående flighter. Och hålla koll med Flightradar-appen. Jag saknar dock kikaren som jag hade på 12:e våningen de två tidigare gångerna. Det är ett fint hotell det här, även om det där lilla extra aldrig riktigt kickade in den här gången. Dock, det ligger perfekt till och det finns ett stort värde bara i det.
Nog om det. Det var egentligen inte hotellet jag tänkte skriva om utan restaurang och bar Kitchen & Table på 12:e våningen. Som gjort för en fantastisk middag i solnedgången och fina vyer över Arlanda-området.
Ja. Tänk om.
Vi blir visade till vårt bokade bord och får ganska omgående göra vår beställning. Jag kör en KT Classic Burger och Maria beställer in en Surf and turf, som enligt menyn ska bestå av ”grillad havsabborre, blåmusslor, serranoschips, confiterad potatis”. Begreppet ”surf and turf” handlar ursprungligen om att blanda skaldjur och rött kött och det finns förmodligen lika många varianter på den maträtten som det finns restauranger som serverar den. Hos Kitchen & Table ser det ut så här.
Om jag blivit utsatt för ett blindtest och fått gissa vad som serverats, utan att ha sett menyn eller ens smakat, hade jag sagt ”fyra kokta potatisar och en bit fisk, kan eventuellt skymta ett par burkmusslor där i vattnet också.”. Okej, må så vara att jag inte är vare sig matfreak eller har några gedigna kunskaper på området men det här såg så fantastiskt tråkigt ut att fisken förmodligen självmant hoppat i stekpannan och dött av tristess för att slippa se eländet. För det här kalaset ville dessutom Kitchen & Table ha 255 spänn.
Lägg av?
Maria, som har både mer kunskap och betydligt större intresse än mig, var allt annat än nöjd och jag led med henne medan jag drog i mig burgaren. Bra burgare förvisso där kanske stripsen stack ut mest (verkligen ett lotteri det där med strips) men inget jag noterar för framtiden heller. En helt vanlig restaurangburgare, kort och gott.
Det stannar dock inte här. Vi brukar inte gnälla, det är nästan på gränsen till obekvämt ibland (vi tränar dock!), men här tog Maria chansen när vi fick notan. Sakligt berättade hon för servitören om hennes matupplevelse den senaste trekvarten. Bemötandet? Inget. Hen var absolut ointresserad av att föra diskussionen vidare utan gick snorkigt därifrån utan att ha erbjudit någon extratjänst som plåster på såren. Inte ens en torr kaka eller fesljummet bryggkaffe som stått i kannan sedan lunch.
Lägg av?!
När de i slutändan inte ens lyckas få notan rätt så får vi nog och lämnar restaurangen snabbare än vi kanske tänkt från början. Tänk att ha så mycket möjligheter till en bra matupplevelse och sedan försaka den så komplett och fullständigt. Kitchen & Table på Arlanda har en del att ordna till innan jag personligen sätter min fot där igen. Dyrt, tråkigt bemötande och en ganska sömnig matupplevelse.
Jag kan därmed fortsätta stå fast vid min syn på Arlandas matutbud, efter att ha prövat ett otal ställen på flygplatsen genom åren. Max och McDonalds må vara snabbmatskedjor som går att diskutera i absurdum, men en sak är i alla fall säker – där vet en vad en får i alla fall. Det är generellt sett inte en självklarhet när en klivit in på Arlanda.
Itamae’s yakinikou sallad är helt klart det bästa ätbara på ARN!
// en som testat igenom ungefär hela utbudet sedan vi hade kontor där ute.
Ah, okej. Var ligger den restaurangen Pilla?
Låter ju inte alls så gott. Ni måste haft himla otur, vi var väldigt nöjda med både mat och service när vi åt på k&t i somras: http://www.matochresebloggen.se/2016/07/hotell-pa-arlanda-natten-innan-flyget-test-av-clarion-arlanda.html men instämmer i kritiken mot poolen som jag tycker de översäljer och skapar för höga förväntningar.
Jag har käkat på Kitchen & Table i Östersund några gånger och första gången där vet jag också att jag var besviken. Betydligt bättre de senaste gångerna. Kanske hade för höga förväntningar? Jag vet inte, men jag förväntar mig mer och kanske är det bemötandet (eller bristen på det) som gör mig mest konfunderad. Är de inte mer intresserade av sina gäster?
Nu är jag långt ifrån någon expert på fisk och skaldjur, men Marias tallrik kan vara något av det mer sorgliga jag någonsin sett från en restaurang. Det ser inte ens lite aptitligt ut och allra helst inte till det priset!
Nog för att det är någonstans mellan dyrt och snordyrt att äta något annat än snabbmat på Arlanda, men då ska det åtminstone vara värt det på något annat plan än att det är bekvämt…
Lite så jag tänker också Joakim, och det där därför jag tycker att snabbmatsställena jag nämner fungerar minst lika bra. Pris kontra kvalitet, det är på Arlanda de gör sig bäst.
Oj vilken tråkig upplevelse. Och den där tallriken, så sorgligt det ser ut. Till och maten jag gör ser mer aptitlig ut än det där. Jag tycker inte att du hade för höga förväntningar, med det priset så förväntar åtminstone jag betydligt mer.
Så känner jag också Helena och de har ju alla förutsättningar att lyckas. Inte minst borde personalen ta bättre hand om sina gäster.
Kan rekommendera Tryffeltortelinin på Pontus in the Air på Arlanda. Mycket god och prisvärd. Grym!
Jag tror jag och Sofia var lika nöjda dessutom. Mums!
Katarina. Många pratar om Pontus in the Air. Kanske måste ge stället ett försök nästa gång jag är bakom säkerhetskontrollen på Arlanda T5 helt enkelt.
Usch vad tråkigt. När det kostar vill man ju att det ska vara riktigt bra också. En enda gång på Atens flygplats unnade jag o maken oss att äta på den enda ”fina” restaurangen där. Det var en stor besvikelse så hädanefter har vi hållit oss till de enklare självservice-ställena.
Anita, visst är det så. Kostar det så ska det bannemig smaka också. Det gör ju mig inte mer sugen att testa på fler dyra ställen där även om en inte ska dra alla över samma kam så klart.
Urk så trist, men känns som hotellkedjors restauranger sällan sticker ut?
Vad gäller upplevelser så vill sambon VARENDA gång vi är på Arlanda äta yakiniku-smörgås på Itamae. Den är tydligen helt vansinnigt bra (sushi och allt i allo stället – det öppna precis bredvid SL/SJs nedgång). 7-åringen väljer sushi eftersom ja, det finns. Den andra ungen väljer pannkakor pga det finns och jag får en tråkig räksallad pga gillar inte riktigt något av det andra.
Vägrar snabbmat även på flygplatser, mår så illa av det där oset som bara sätter sig i kläderna. Urk.
Nja, det kanske är så där med kedjorna Ämma? Fast jag hade ändå förhoppningar då K&T varit bra på andra ställen. Well. Det verkar finnas massa ställen på Arlanda som jag har kvar att pröva. Har testat runt lite i SkyCity, får ge det ett försök nästa gång jag har vägarna förbi och är hungrig. Eller så slutar det väl med en räksallad, haha!