Jag har redan skrivit det en gång men kan skriva det igen – i San Francisco behöver en aldrig gå hungrig. Det handlar snarare om att välja och vraka bland alla restauranger, lunchserveringar, hål i väggen, snabbmatställen, pubar och vinbarer. Så här när det är fredag och allt tänkte jag festa till det lite och visa favoriterna när det kommer till middag, lyxchoklad och områdets lokalproducerade öl.

Middag

Det blev en hel del Fisherman’s Wharf då vi hängde här en hel del de två första dagarna. En av kvällarna tog vi in på Cioppinos’s för att dela en pizza och det visade sig vara ett bra val. Ett ganska stort ställe med en hel del folk men uppenbarligen ett kök med rätt dimensioner också, för det tog inte särskilt lång tid innan vi fick in pizzan vi beställt.

Perfekt botten, rikligt med tillbehör på pizzan och så var den uppdelad från början. Bra pris, trevlig personal och bra mat.

Cioppinos's, Fisherman's Wharf
Pizza på Cioppinos’s.

Sista kvällens middag tar vi på en restaurang som vårt hotell rekommenderat. Rakt över gatan från vårt Herbert Hotel ligger Bartlett Hall, som just den här timmen visar amerikansk fotboll. Med tillhörande supporters som mer eller mindre lyfter taket några gånger. Skön stämning även om det inte var pratvänligt alla gånger, vi hade kanske inte riktigt räknat med någon sportbar på den här rekommendationen. Nåväl.

Maten så, jag lyckades bara få till en suddig bild på min Pitman Farm’s Roasted Chicken så någon bild blir det inte, mer än på restaurangen då. Det här kanske inte är en kyckling jag kommer att prata om runt brasan på julafton om 17 år men den gjorde onekligen sitt jobb. Jag kryddade upplevelsen med ställets egna öl också, mer om det längre ner i inlägget.

Bra läge precis vid Union Square, plus rimliga priser och riktigt bra service.

Bartlett Hall, Union Square
Bartlett Hall, Union Square

Det där efter middagen

Man måste ju få lite av livets goda också. Efter tips från Helena på Oh Darling letade vi i vår matjakt upp Ghirardelli Chocolate, i närheten av Fisherman’s Wharf. Ghirardelli gör alltså lyxchoklad och har så gjort i över 160 år. Enligt ryktet ska de även servera helt magisk glass i sin lilla butik där vid Ghirardelli Square.

Vi faller för hypen och alltså, den här jävla glassen skojar man inte bort! Till vänster har vi Marias Muir Woods och till höger har vi min Mint Bliss. Båda två gick lös på $11,95 stycket men kan eventuellt ha varit den godaste blandningen av iskalla sötsaker jag ätit det här seklet! Jag klipper direkt från menyn:

Mint Bliss:
Mint chocolate chip and chocolate ice cream, topped with handmade dark chocolate hot fudge, whipped cream and an Intense Dark 72% Twilight Delight® chocolate.

Muir Woods:
Black cherry vanilla ice cream smothered with our handmade hot fudge and topped with whipped cream, semi-sweet chocolate chips and a cherry.

Vi tog den här glassen framåt 15-tiden på eftermiddagen, efter att vi gjort helikopterturen. Vi åt inget mer den dagen. Alls. Om det är något jag ska prata om runt brasan på julafton om 17 år så är det den här. Och ska ni äta någon godsak i San Francisco så är det hit ni ska gå. All matjakt kan sedan upphöra de närmaste tolv timmarna.

Lyxchoklad på Ghirardelli, San Francisco
Lyxchoklad på Ghirardelli!

Ghirardelli, San Francisco

Efter den stimmiga middagen på Bartlett Hall (som jag nämner ovan) går vi runt kvarteret och hittar den lilla vinbaren ENO, precis vid Union Square. Vi känner av känslan och finner oss direkt, helskön loungestämning och precis vad vi behöver.

Det där med att lyxa till saker gör jag inte allt för ofta (allt är ju i och för sig relativt, att resa i sig är väl en lyx?), kanske framförallt inte när det kommer till mat. Att då ta in en liten platta lyxchoklad i form av tryfflar från Madagaskar, Ecuador and Venezuela är väl kanske inte särskilt Dryden men ack så fint det sitter och det blir en riktigt fin avrundning av vår sista kväll i stan.

Sedan gillar jag sådana här tillbakalutade miljöer också. Jag skulle seriöst vilja ha en lounge hemma, med hissmusik och sköna fåtöljer. Någon som vill bygga åt mig?

ENO Winebar, Union SquareENO Winebar, Union Square

Den lokala ölen

I Kalifornien finns det hur många bryggerier som helst och flera ölsorter härifrån kan vi dessutom köpa på Systembolaget i Sverige. En sedan länge personlig favorit är Lagunitas och framförallt deras IPA, utöver dess Pale Ale och Maximus. I San Francisco räknas den här som lokalbrygd, då ett av deras bryggerier ligger i Petaluma strax norr om stan. Märklig känsla ändå, att åka bort och dricka ens favoriter lokalt. Fint.

Jag hinner även testa Alcatraz Amber från San Francisco Brewing Co. och Eveningland Double Ipa från Bartlett Halls eget bryggeri som båda är fina upplevelser. Nej, jag är som ni märker ingen större alkoholkonsument. Fyra-fem-sex öl på totalt tio dagars resande är väl ganska långt under genomsnittet för vad en svensk häller i sig på en resa antar jag.

Alcatraz Amber
Alcatraz Amber, incheckad och klar i öl-appen Untappd.

Det här var mina tips kring middag och efterrätter i San Francisco. Har ni tips på andra matställen i stan? Något speciellt ni föredrar mer än något annat? Kort och gott – hur ser er matjakt ut när ni är på resande fot?

6 KOMMENTARER

  1. Men jösses! Glassen! Tur att de inte hade kalorier utskrivet på menyn som de har ibland i det där landet 😉

    Aaalltså matjakten. Inser att jag kanske måste bli lite bättre på det här med research. Jag går mest på känsla. Och det kan bli lite jobbigt när hangry-känslan kryper på och man fortfarande promenerar runt i jakt på en lämplig restaurang med ledigt bord. Vi ville testa den omtalade pizzerian i SF, Tony’s Pizza (eller vi, det är främst min bf som är pizza-galen och jag tackar inte direkt nej). Men det var på tok för lång kö, såklart, så vi landade på någon annan restaurang i Little Italy-området som hade såååå braaaa mat! (Minns inte vad den hette, måste börja google maps-tagga platserna jag besöker…) Dessutom fick vi sitta framför kockarna och det var fantastiskt att studera deras arbete 🙂

    Matbilder med iphone i restaurangmiljö med halvbra ljus blir inte heller så bra kan jag nu konstatera när jag ser tillbaka på matbilderna. Inte så bloggvänliga om man säger så.

    • Jenn, kalorier utskrivna tänkte nog vi inte ens på just i det här fallet. Låg väl på femsiffrigt kan jag tänka. 😉 Jag brukar inte heller researcha mat innan men ibland snubblar en ju över ställen som är värda besök. Som i det här fallet. Annars går jag också mer på känsla. Eller hangry kanske passar bättre, haha! Nytt ord, noterar det. 🙂

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här