Provkörning – BMW 320d Touring xDrive

Ett par dagar efter provkörningen hos Volvo drog vi vidare till BMW-handlaren i stan. En ska ju klämma och känna på lite av varje i jakten på det som eventuellt slutar med privatleasing och sedan ett bra tag har vi haft höga tankar om BMW 3-serien, i det här fallet en BMW 320d.

Precis som tidigare så står mitt uttalande fast – jag är ingen bilnörd. Tvärtom. Tväraxlad trippelmontering av bakaxelkammen, elektronisk servostyrning av bromspedalen eller framvagnsmonterat luftupphängt hjullager. Jag skulle inte kunna särskilja det ens om det satt en lapp med korrekt namn på bildelen, däremot är jag en jävel på research och googlande.

BMW 320d Touring xDrive (2016)

Jag hade bara några få och korta körningar som BMW-erfarenhet innan vi åkte till Ivars bil i Östersund och hämtade ut den här bilen. BMW 320d Touring xDrive betyder alltså att det rör sig (no pun intended) om en 190hk dieselmotor, att det är kombimodellen av 3-serien samt att den har fyrhjulsdrift. Även om vi avfärdat fyrhjulsdrift tillsvidare så handlade det här, precis som i V60 D2-fallet, om att få känna på modellen mer än något annat.

BMW 320d Touring xDrive

Linjerna och den elaka fronten

Linjerna. Jag gillar verkligen linjerna. Och den elaka fronten, som ser så där rå ut som gamla SAAB 9-3 SportCombi gjorde på slutet. 3-serien är sådär lagom kompakt men ändå tillräckligt stor för att rymma väldigt mycket (helgarderingen!). 1-serien är för liten och 5-serien är ful och däremellan landar den här skönheten. Vita färgen med de tonade rutorna gör sig verkligen bra här.

Nu får vi väl också konstatera att det på en eventuell privatleasad bil inte blir de här fälgarna eller xDrive-emblemet men i övrigt är vi ganska nära vad som skulle kunna stå på parkeringen hemma. Hur snygg? Barockt snygg.

BMW 320d Touring xDrive

90-talet strikes again

Jag sätter mig i förarsätet och sjunker ner. Antagligen sitter jag ganska högt i vår Passat idag för ja, jag sjunker verkligen ner här. Ett par minuter senare har jag vant mig och justerat in sportstolen. En sitter onekligen förbannat skönt här men det är när jag börjar se mig omkring i kupén som verkligheten… eh, förlåt, 90-talet hinner ifatt.

Jag startar radion. Backstreet Boys spelas på NRJ. Maria har Robyns senaste release av Date-parfymen på sig. Min Nokia 3110 börjar frenetiskt att ringa med sin monotona ringsignal. Det är min bror, han med page-frisyren, som ringer och berättar att IFK Göteborg är klart för gruppspelet i Champions League.

Det ser ut som att man slängt in en gammal bilstereo där minnesknapparna för FM-radion fortfarande har sin säkra plats vid CD-inmatningen. Plastigt och helt osymmetriskt med resten av interiören. “Ah, här finns det lite plats. Vi trycker ner en skärm här också!” och så tillkom det ytterligare en detalj som inte matchade någon av de andra linjerna.

Om 90-talet självt hoppat in i bilen hade det blivit grön av avundsjuka. Det är som att sista decenniet av förra seklet aldrig riktigt har lämnat kupén. Klockorna har stannat. Tiden står stilla. Dock. Och en ändå viktig detalj. Det är kvalitet rakt igenom. Även om det finns plastiga smådetaljer så känns det som ett gediget bygge. Absolut. Stänga-dörren-ljudet är inget annat än weltklasse.

BMW 320d interiört

Ett pekfinger på rätt ställe

Det finns också en interiördetalj som jag gillar skarpt med 3-serien. Som chaufför lägger jag ofta upp högerarmen på stödet mellan sätena och låter arm och hand vila där. I den här bilen innebär det att handen då bara har några centimeter till Controller-knapparna med vilka jag kan styra telefonsamtal, media och färddator (det som BMW kallar för iDrive). All information visas på Control Display, skärmen ovanför mittkonsolen. Spåren i scrollhjulet gör att jag kan känna hur många steg jag går i menyerna och de övriga knapparnas funktionalitet (audio, meny, telefon) lär en sig ganska snabbt var de sitter.

Allt det här betyder att jag inte behöver använda mer än ett halvt öga åt displayen utan kan ägna (nästan) allt fokus på körningen. Dessutom kommer passageraren också åt funktionerna utan att behöva störa föraren. Här får BMW lite upprättelse för att resten av interiören fortfarande är mer 90-tal än 90-talet självt.

Automatlåda och informationshantering

Tystnaden och den sömlösa automatlådan

Att köra en BMW 320d då. Vi drar ut på E14 och kör till Ytterån några mil utanför Östersund och rullar sedan på småvägarna över Rödön tillbaka till stan. Automatlådan går sömlöst och bilen svarar direkt så fort vi stampar på gasen, så väl från låga som höga varvtal. Det är ett frikkin’ nöje att blåsa om lastbilar och vi kan väl bara konstatera att bilen flyttar på sig. Kupén är tyst och det finns ingen antydan till något som ens skulle kunna andas dålig kvalitet. Allt bara fungerar. Bra dessutom.

Egentligen kan jag, med min nivå av bilkunskaper, inte säga så mycket mer. Det där med xDrive märkte i alla fall inte jag av så mycket så här på torra vägbanor men det är säkert bra när det sätts på prov. Tvivlar inte en sekund. Typ.

BMW – golf fast ändå inte

Så till det obligatoriskt vetenskapliga testet av bagageutrymmet. Precis som med Volvo 60:n som kördes några dagar innan lastades alltså en av golfbagarna in där bak. De längsta klubborna är urplockade men på tvären ryms alltså en bag utan några som helst problem. Här får vi lätt in en till, däremot vete tusan om vi lyckas trycka in två vagnar också. Det får vi i och för sig kämpa för även med vår gigantiska Volkswagen Passat idag så det är inget krav.

Den här bilen hade också elmanövrerad baklucka och det är ju något som står med på nice-to-have-listan. Befrielsen i att slippa folk som drar igen luckan som om det vore ett plåtkadaver från 70-talet kan nästan vara värt en extra slant varje månad.

Det stora bagagetestet

BMW 320d – allt som allt

Slutplädering ska det ju bli även för vårt provkörningsexemplar, som alltså är en BMW 320d Touring xDrive. Sportpaket, vita lacken och de tonade rutorna gör verkligen sitt. Det är en fröjd att titta på den här bilen utvändigt och sätta sig i och köra. Men det gör fan ont att se sig omkring i förarmiljön. 90-talet var säkert bra på alla sätt och vis men det är dags att släppa det nu. Kom igen!

+ De exteriöra linjerna och den elaka utstrålningen framifrån. Mumma!
+ Controller-knapparna i mittkonsolen!
+ Goda utrymmen i alla aspekter.
+ Hifi-anläggningen låter fantastiskt bra!
+ 190hk. Stampa plattan och glid förbi vid omkörningar!
– Interiören kring förarmiljön. Herre!
– Flat run-däck är av ondo, enligt flera oberoende källor.
– Prislappen? I slutändan? *klick på filmen*

Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, för mig är det kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser och jag hoppas att ni hittar det ni letar efter.

Mer på samma ämne

6 KOMMENTARER

  1. Tycker fortfarande att du är bra kinkig kring interiörens åldersbestämning enligt kol-14, men jag kan vara en smula partisk där eftersom jag lever med den aktuella interiören sedan två år tillbaka 😉

    För övrigt så har vi en sådär 25-30 mil lång dejt med just 320xD imorgon, så ämnet lär dyka upp även hos undertecknad inom kort… :p

    • Haha, ja jag är kinkig. Vet inte vad det är men jag är nog fast i SAAB-träsket och sköna minnen från nya sådana bilar i början av 2000-talet. En smula romantiserat kanske men satan vad sköna de var att köra långt i.

      En annan sak som vi funderade på var att det inte gick att släcka ner skärmen. Night-mode (som på SAAB du vet 😛 ), är det något som existerar? Inte av det säljaren sa i alla fall, när jag påpekade det.

      Kul med 320d-körning, ser fram emot rapporten. 🙂

  2. Night mode vet jag inte om det finns alls i hos någon tillverkare i dagsläget? Däremot går skärmen i mitten där att släcka på BMW, görs via iDrive-grunkan på något sätt som jag inte kan ur minnet. Återkommer i ämnet!

    I övrigt håller jag med om hur gôtt det var att åka långt i Saabar! Min gamla 9-5 sportkombi var inte dum alls på den fronten!

  3. Jag kan nästa sakna night mode faktiskt. Eller ja, på Passaten vi kör idag finns det inte så många lampor att släcka så det är väl skit sak samma i det fallet. 🙂

  4. […] I övrigt kändes den ganska hård, stötig och kantig att köra. Eftersom jag har cirka noll djupgående kunskaper om vad det kan bero på lämnar jag detaljerna åt sidan, men särskilt komfortabel tycker jag inte att den var. Inte heller sportstolarna var något jag anmärkte speciellt på. Jag upplevde dem som markant mindre sköna än de som satt i den 320d som provkördes för två år sedan. […]

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.