Strax innan jag åkte iväg till San Francisco för några veckor sedan landade det ett paket här hemma. Det var Sennheiser som skickat över ett exemplar av sina brusreducerande hörlurar CXC 700, som jag fick låna med mig över Atlanten för ett test. Som ni kanske minns så var just brusreducerande hörlurar med på min lista över prylar jag ”behöver” just nu så tajmingen i det här utskicket var minst sagt perfekt.
Out of the box
Vad har jag då att göra med? CXC 700 är en in-ear-uppsättning tillika Sennheisers reselurar som digitalt ska plocka bort störande ljudmattor från omgivningen. Tänk er det konstanta flygplansljudet eller vänthallars sorl från hundratals människor som pratar. Det hela sker digitalt och det finns tre förinställda lägen att använda sig av, var och ett av dem anpassat utifrån bestämda förutsättningar. Dessa lägen styrs via en fjärrkontroll som sitter på sladden.
Fjärrkontrollen hyser även det AAA-batteri som driver hela kalaset. 16 timmar ska en kunna köra utan att behöva byta batteri och det täcker de flesta långflygningar. Ja, förutom Doha till Auckland när den kickar igång i början av 2017. Den kommer, med sina 17,5 timmar, att kräva ytterligare minst ett batteri att börja tugga på…
På fjärrkontrollen sitter det också en talk-through-knapp som tystar musiken (eller vad en nu lyssnar på) och släpper igenom ljudet av omgivningen, utan att användaren behöver avlägsna lurarna ur öronen. På tal om talk så har de här lurarna ingen mikrofon för samtal. Det är lyssna som gäller och enbart lyssna.
I boxen följer det också med en flygplans-plugg, ni vet den här idiotiska grejen med två mono-pluggar som vissa bolag fortfarande envisas med att använda sig av i sina flygplan. Att den fortfarande inte är utrotad är ett smärre mysterium men lyckligtvis har Sennheiser sett till att lösa det problemet för användarna.
I praktiken då, brusreducering eller inte?
Jag packar upp lurarna ur fodralet som medföljer och klämmer lite på dem. Sladdarna är tunna, som vanliga handsfree som följer med mobiltelefoner. Från öronsnäckorna till fjärrkontrollen är det 100 centimeter sladd och från fjärrkontrollen till 3,5mm-pluggen in i enheten är det sedan ytterligare 65 centimeter. Bra eller dåligt beror nog på vilken enhet man lyssnar från. Jag hade nog föredragit motsatsen, där den alltså är längre mellan 3,5mm-pluggen och fjärren vilket borde underlätta när man har den på flygplanet i stolen framför. Nu landar den lite på halvfart mellan mig och stolen framför, inte helt optimalt kan jag tycka och jag har dessutom massa sladd över mellan öronen och fjärrkontrollen.
Första flygresan jag gör är i ett SAAB 2000-plan. Spänd av förväntan ansluter jag dem till min Android-mobil och petar in snäckorna i öronen, samtidigt som jag startar min poddapp och börjar lyssna. Först och främst, som in-ear dämpar de ju en hel del ljud redan från början. På fjärrkontrollen aktiverar jag sedan själva brusreduceringen.
Nu ska tilläggas att SAAB 2000 är ett propellerplan med sällan skådad ljudnivå. Jag lägger därför inte så stor vikt vid att de faktiskt inte är så fantastiskt brusreducerande som jag förväntade mig. Visst plockar de bort mycket av ljudmattan i kabinen men inte på långa vägar så tyst som mina förhandsteorier gjorde gällande. Jag testar de olika lägena men särskilt kalas blir det aldrig. Fortfarande bättre än mobiltelefonernas medföljande plastsnäckor så klart men så spelar de här också i en annan prisdivision.
Dagen efter kör jag igång dem igen, den här gången på long haul-flighten från Paris till San Francisco. Nu sitter vi på övervåningen i en A380 och här är ljudnivån helt annorlunda, så nu vore det väl tusan. Och visst, de plockar bort en del av ljudmattan men jag saknar ändå det där lilla extra som jag förväntat mig. Tyvärr, i sammanhanget, har jag ju lyssnat på akustiskt brusreducerande snäckor av annat märke så jag vet ju vilka underverk som kan åstadkommas och det här är ganska långt därifrån är jag rädd.
Jag klämmer ett par filmer och lyssnar på pratpodd under flera av flightens knappt elva timmar. Likadant på hemresan, då jag pluggar in dem och kör klassisk musik som jag somnar fantastiskt skönt till. Batteriet håller utan problem båda resorna. Visst, jag lyssnar inte konstant alla 18 timmar vi är i luften men det här är ju ett bra tecken på att man överlever ganska långt på ett batteri.
Well. De låter ju bra, absolut och det är inga som helst problem att lyssna på musik eller titta på film. De blir lite som avancerade och dyra öronproppar kan man säga och att de faktiskt plockar bort en del skräpljud runtomkring är utmärkt. Talk-through är också en funktion som jag frekvent använder, kanske det bästa med hela headsetet faktiskt. Det är guld att kunna prata med grannen eller flygvärdarna utan att behöva peta ur lurarna.
Det säger väl dock också en del om kvaliteten på själva brusreduceringen. Jag petar på de olika lägena via Mode-knappen men det blir aldrig riktigt klockrent utan mest bara okej. En lätt besvikelse lägger sig över upplevelsen och det var väl inte riktigt som jag förväntade mig. Kan det alltså vara sådan stor skillnad på digitalt brusreducerande och akustiska diton?
Prislappen för CXC 700 börjar på runt 2000:- i svenska butiker. Tittar en sig omkring vad konkurrenterna tar så är det både upp och ner. Sony har liknande från 1500:- och Bose har sina akustiska QC20 för närmare 3000:-. Just QC20 har jag av en händelse testat, på ett SAAB 2000-plan dessutom. Skillnaden? Som natt och dag, fördel Bose. Nu ska det här inte bli någon jämförelse dem emellan men det kan vara värt att ha i åtanke inför ett eventuellt inköp. Det skiljer ”bara” en knapp tusenlapp.
För och nackdelar med CXC 700
+ Väl tilltagen sladd som räcker hela vägen till sätet framför på långflygningen.
+ Bra batteritid. Jag använde dem Paris – San Francisco tur och retur.
+ Kvalitetskänslan generellt är Sennheiser, det vill säga god!
+ Flygplanspluggen, tackar!
+ Fungerar med allt (Android, iPhone, mp3-spelare och in-flight-entertainment).
– De plockar inte bort allt brus runtomkring, vilket är själva grejen med dem.
– Fjärrkontrollen känns en aning plastig och stor.
– Priset. För mycket pengar, för lite brusreducering.
Fakta
Vad: in-ear-lurar med digital brusreducering
Tillverkare: Sennheiser
Pris: från cirka 2000:-
Läs mer om CXC 700 på Sennheisers webbplats.
Tack till Sennheiser för lånet av CXC 700. Som vanligt är ord, åsikter, texter och bilder mina egna.
Menar du att du inte är nöjd med SAAB 2000 egna, inbyggda brusreducering? 😉
Synd i övrigt att de inte tycks leverera så som önskat. Priset är ju en smula mer behagligt än vad närmaste konkurrent vill ha för sina. Dock tycks ju konkurrenten i fråga ha mer koll på brusreduceringens vetenskap, så man får väl vad man betalar för? Typ?
Ja, lite åt det hållet. Jag tror också att fördelen med samma produkt som vi båda förmodligen tänker på är just den akustiska reduceringen, som enligt vad jag fått fram känner av omgivningen istället för tre förinställda ”så här borde det låta och så borde det reduceras så här”-lägen. Men jag är bara en lekperson på området, dock med tillräckligt bra hörsel för att uppleva den gigantiska skillnaden mellan dessa två objekt. Fortfarande – det här är ingen jämförelse dem emellan. Försöker undvika det. 🙂
Intressant recension! Tog några omläsningarna innan jag hängde med på hela sladd-grejen och hur långt det var mellan alla delar, haha! Jag får lite panik av hörlurar (i eller utan på öronen) som tar bort ljudet utanför, jag gillar att inte vara helt isolerad utan fortfarande kunna ta in min omgivning 😉
Intressant Jenn, vad är det du vill ta in? Eller vill du bara ha koll på omgivningen? Jag är sån när jag springer, har aldrig musik eller proppar när jag är ute och löptränar för då vill jag ha koll på allt runtom (bilar, cyklister osv).