Ni vet. När en kliver upp några minuter innan fem på morgonen, i bitande kyla och med skakande tänder väntar på en taxi som är tolv minuter sen. För att sedan kliva på första flyget till Bromma. Morgontröttheten yr runt i mitt huvud och snön yr runt omkring mitt huvud när jag boardar BRA:s SAAB 2000-kärra.
Förresten. Frukosten som BRA serverar på sina morgonflyg. Stor tumme upp på den och ett bra sätt att tina upp efter taxiväntan och snöyra.
Ett par-tre timmar senare kommer jag till kontoret i huvudstaden för ett heldagsmöte. Till ett mötesrum med en byggarbetsplats utanför. Där de borrar i marken större delen av dagen. Helt orimligt överjävligt suboptimalt. För att underdriva lite lätt.
Släng på en gråtung stad, hetsen i tunnelbanan och folk i varje riktning i Stockholm city innan jag tillslut får stänga dörren bakom mig på hotellrummet framåt 17-tiden.
Tystnaden som uppstår. Underbart. Ibland behövs det dessutom inte så mycket mer än en kort stund av egentid för att snabbladda batterierna.
För 40 minuter senare möter jag upp Christian från Matochresebloggen för en sväng på stan. Rolfs Kök landar vi tillslut på och där levereras det en pumparavioli med stilton, broccoli, spenat, brynt smör och valnötter. Släng på resesnack, bloggsnack, idésnack och allmänt snack. Fint så. Mycket fint så. Det är så en måndag räddas upp.
Så. Tre arbetsdagar i huvudstaden varav jag kört miljöombyte idag. Istället för kontorsmiljö så blev det coffice på Scandic Klara. Nytt grepp. Öppen miljö, lurar, bra musik och en mugg kaffe satte fin produktivitetsprägel på den här dagen. Kanske måste överväga mer sånt även hemma i Östersund.
Well, dags att packa ihop och dra hem. Men Stockholm och jag möts snart igen. Väldigt snart. Då blir det mer resebloggarsnack, jag lovar.
Stockholm är aldrig fel. Ju.
Lisa, Stockholm är trevligt men i dess värsta stunder är det en jädrigt jobbig plats. Jag kämpar febrilt med att återfå kärleken till stan, som jag en gång hade…
Just det där med den bitande morgonkylan kändes väldigt avlägsen just nu (och den kan jag väl inte påstå att jag saknar), däremot det där borrandet…just nu håller det på att byggas en ny tunnelbanestation utanför oss och ja – det hörs!!!
Usch Marina, avsky att jobba bredvid byggarbetsplatser!
Ja, nästa helgs resebloggsbonanza ser jag också fram emot!
Härligt Sanna, då ses vi ju! 🙂
Den där frukosten och trevliga måndagskvällen verkar ha vägt upp allt det andra. Du kan ju trösta dig med att du slapp hållas vaken av hårdrocksmusik och få smått panik av en kackerlacka som kröp på golvet 😉
Haha, ja jag slapp sånt där Christine! Well, det är ju höjdpunkterna som måste lyftas fram så klart! 🙂
Jag är kluven till Stockholm! Älskar ju min hemstad, men jäklar vad mycket folk det är. Antingen har jag blivit äldre och avträngslifierad, eller så har det blivit jättemycket mer folk på något år. ELler så är det för att jag alltid kommer via centralen och mest rör mig i city nu. Men visst har den sina stunder, som coffice och kompisdejter. Grymma grejer!
Ja Katta, det är ju coffice och träffa vänner som är grejen känner jag också. Däremellan försöker jag att dra så lite som möjligt i befolkningstäta områden. Centralen får jag nästan allergiska utslag av, haha!
[…] jag en ATR 72-600 (AT76) som levererades till BRA i oktober 2016. Tidigare har bolaget också haft SAAB 2000-flygplan men det sista av den typen fasades ut vid midsommar 2017. Rent klimat- och ekonomimässigt sörjer […]