Allt medan vi närmar oss Fårö spricker den gråtunga himlen upp. Efter en fika på Café Maffen i Fårösund tar vi färjan över till ön. Bergmans ö. Palmes ö. Gotlands ö. Idag? Vår ö. Den glesa tallskogen. De långa rauktäta stränderna. Alla färister att köra över med bilen. Östersjön som kastar sig in. Novembervindarna som friskar i. 

Ute på Digerhuvud, nordväständen av ön, parkerar vi bilen och kryssar till fots mellan kalkstensklipporna. Frusna fingrar, kalla fötter och snoriga näsor. Mitt i det bistra höstvädret är det otroligt rogivande och vackert. Och vi är i det närmaste själva. Till och med utedasset har stängt för säsongen. 

När skymningen lägger sig över ön och månen stiger upp ur havet står vi längst österut på ön, vid Fårö Fyr, och bevittnar alltihop. Det är en fin plats, ön. Det är en fin tid på året, november. Det är fint det där med turistfritt, det tysta och lugna. När vi tagit in stunden rullar vi tillbaka mot “fastlandet”. Gotlands fastland och Visby.

Mörkret och lagt sig. Himlen är stjärnklar. Vi är nästan själva på vägen.

Bästa servicenGotlands nyckfulla höstväderRaukar på Finslipade stenar på DigerhuvudFinslipade stenar på DigerhuvudDigerhuvudDigerhuvud Turistfritt på GotlandFärglöst och färgriktFårö FyrSupermåne på Gotland

15 KOMMENTARER

  1. Fint! Minns när vi var där en sommar och tittade på raukar och en en massa folk var där och skulle fota solnedgången. En stockholmspappa till sin familj när han fotat färdigt: In i bilen ungar, nu har vi sett Gotland! Nu drar vi till Öland! (Han hade i alla fall humor!:)

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här