Kitchen & Table Arlanda – revanschen

Jag vet inte om ni kommer ihåg det men kvällen innan avresan till San Francisco i september gjorde vi ett middagsbesök på Kitchen & Table Arlanda. Eftersom Maria är matintresserad och jag är flygnörd så passade vi på att testa. Våning tolv på en flygplats och en välrenommerad restaurang. Jag menar, vad kan gå fel?

Vi kan väl konstatera att vi inte blev helt nöjda med besöket. Maria var mest missnöjd över den Surf & Turf hon beställde och ingen av oss var särskilt nöjd med servicen. Det blev tillslut ett blogginlägg som saken, vilket gick lagom viralt och snappades upp av både Clarion och Kitchen & Table Arlanda. Blogg-power och så vidare. Ni vet. 

Uppmaningen var enkel. ”Det där blev galet fel men kom tillbaka så får vi visa vad vi verkligen menar med en bra matupplevelse!”. Vi är ju inte dem som är dem, så mellan två flighter vid Manchester-resan vid nyår passade vi på att ge Kitchen & Table Arlanda ett nytt försök. Bordet var bokat och köket förvarnat…

Jag ska klargöra en sak direkt. Vårt besök var planerat och det kan mycket väl vara så att köket, med historiken som vetskap, la in en extra växel för att maxa vår upplevelse. Ingen aning. Jag har dock mycket svårt att tro att maträtterna som serverades oss, och som visas i det här inlägget, på något sätt skulle vara specialanpassade för vår skull. Det vore under restaurangens värdighet att servera oss något som ingen annan skulle bli serverad. Allt vi valde fanns dessutom på menyn. Precis som vanligt är alla åsikter, synpunkter och bilder mina egna även i det här inlägget.

Bra. Då var det utrett. Eventuella frågor? Varsågod att lämna en kommentar.

Det var tidig middag när vi anlände Kitchen and Table Arlanda några dagar efter nyårsafton. Vi satt utmärkt vid fönsterbordet och såg solen sjunka ner bortanför 01L/19R och bakom skogen. Nedanför taxade flygplanen ut mot take off och sina destinationer i när och fjärran. Eventuellt kan jag ha haft Flightradar-appen igång. Någon enstaka gång. Eller flera.

Det blev dags att välja från menyn som som förrätt tog jag in Beefy.

Råbiff, äggula, picklad gurka, parmesan, surdegsbröd

Det tog typ 36 år men nu vet jag i alla fall vad ”picklad” innebär. Gott är det dessutom och ger smakupplevelsen en lite extra dimension. I det här fallet var det dock kombinationen mellan framförallt råbiff och äggula som gjorde smakintrycket för mig. Surdegsbrödets frasighet blev sedan ett fint komplement till de i övrigt mjuka ingredienserna. Stiligt upplägg på tallriken ger helt klart pluspoäng. 

Som huvudrätt körde jag på samma kort som vid besöket i september, nämligen KT Classic Burger, serverat med SoHo Fries. 

Hamburgare, cheddarost, bacon, saltgurka, grana padano, SoHo fries

En på pappret kanske ganska medelmåttig restaurangburgare och absolut, den sticker inte ut åt något håll så sett. Jag valde medium rare och fick den också i den stekgrad jag förväntade mig, när det saftiga i köttet framhävs och den inte på något sätt är sönderkryddad. Det som däremot sticker ut är ju SoHo Fries, som alltså är toppade med parmesan. Alltså, det kommer jag att beställa fler gånger för det var verkligen en kombination som jag uppskattade här. Kan inte komma på att jag ätit det på något annat ställe faktiskt. I alla fall inte i Sverige.

I övrigt, ketchupen vid sidan lämnade jag nästan orörd. Jag tillhör nämligen den skara människor som äter fries som de är. Aldrig någon extra sås eller ketchup till, oavsett om jag äter på snabbmatsställen eller några finare restauranger. Fries ska alltid ätas som de är. På sin höjd med parmesan strösslat över sig.

Men så själva grand moment. Revanschen vi kom dit för. Det som alla pratat om. Alltså vi. Restaurangen. Köket. Vi snackar Surf & Turf enligt Kitchen & Table Arlanda.

Grillad Havsabborre, Blåmusslor, Serranoschips, pakchoi, confiterad potatis, kronärtskockssås

Det här var alltså vad Maria beställde in vid besöket i september men som inte riktigt levererades enligt förväntan (ni kan se bild här). Det här var också det som återigen beställdes, för att få en rättmätig jämförelse. Det är inte bara på bilderna det ser ut som två helt olika maträtter utan även som smakupplevelse och måltid.

Två bitar havsaborre, mer och större bitar serranoschips och krämigare sås. Fortfarande en del potatis i botten men procentuellt mindre andel jämfört med sist. Snyggt upplägg och betydligt mer kärlek bakom den här versionen av Surf & Turf än den tidigare i september. Det säkerställdes också att musslorna som serverades inte var några fattiga burkmusslor.

Alltså. Två helt olika maträtter. Och den här sista versionen var betydligt mer angenäm och vi får anta att det är så här som Kitchen & Table Arlanda som regel ska servera sin Surf & Turf.

Efter förrätt och huvudrätt var vi tämligen mätta men det är samtidigt svårt att motstå en mugg kaffe och chokladtryffel. Jag menar, som final på en riktigt fin middag och en riktigt fin nyårshelg i Manchester.

Utanför taxade planen ut mot 01L/19R för vidare färd ut i Sverige och världen medan vi packade ihop för den avslutande flygresan från Arlanda till Östersund. Det här besöket blev alltså en helt annan grej än i september och det är vi mycket nöjda med. Det är ju så här vi tänkte oss Kitchen & Table Arlanda redan från början.

Och jag har återvänt. Eftersom jag hade några timmar över på Arlanda på vägen hem från Wales för en vecka sedan stack jag hit upp för lunch och lite lugn och ro igen. Betydligt trevligare miljö att äta i än sorgliga Terminal 4 så jag satt dessutom kvar en timme extra för att jobba lite.

Svårslaget det där med fantastisk utsikt, dator och en mugg svart bredvid sig. Ge mig mer. Fler gånger.