Vi tar det på kymriska – hej Caerdydd!

Det blev en fredag i transportens tecken, då jag strax efter sju i går morse lyfte från Åre Östersund flygplats, gick ner en sväng på Arlanda, innan jag fortsatte mot EGLL. London alltså. Eller Heathrow för att vara lite mer exakt. Därifrån blev det sedan bilfärd västerut och när jag på M4:an åkte bron över Severn så åkte också checklistan fram. 

Wales. Hejsan! Caerdydd. Hejsan!

Om det är ett eget land som faktiskt förtjänar ett kryss i listan må de lärde tvista om. Jag har inte bestämt mig än. De walesare jag frågade igår var alla helt övertygade om att jag ska kryssa i listan, även ett par engelska personer som bor i Wales säger samma sak. Vad säger ni, nytt land eller får en bara räkna in Storbritannien om en reser till de här krokarna av världen?

Hur som helst. Det är ett ganska fulltecknat schema här i helgen där både rugby (!) och Premier League-fotboll står på agendan, plus att jag givetvis ska se vad både Cardiff och Swansea har att erbjuda. Ber om att få återkomma om alltihop i senare inlägg.

Förresten. På tal om flyg. Ibland får jag frågan om varför jag gillar att flyga. För jag gillar att flyga. Det är sedan gammalt. Flighten OSD-ARN igår morse bekräftade bara det, när jag satt på 35000 fot och blickade österut. Jag kan vänja mig vid soluppgångar som dessa. Dessutom bjöds vi på en fin inflygning till Arlanda, här under ser ni Jakobsberg från luften.

In other news då? F-piren, min favoritplats på Arlanda Terminal 5, har hottats upp en sväng och nu går det ju faktiskt att sitta och jobba på riktigt. Sådana här platser finns det lite var stans. Perfekt! Dessutom, stolarna med höga ryggar är betydligt skönare än de med låga ryggar.

Och så är det ju alltid lite speciellt att komma till lite större flygplatsmetropoler. Heathrow är definitivt inget undantag. Här samsas flyg från hela världen. När vi landade stack en Qantas A380 iväg till Dubai, en Dreamliner från Air India skymtar i bilden, efter sin flight från Mumbai, och bakom den står en A350 från Ethiopian Airlines parkerad. Plus några United-kärror i bakgrunden, för att inte tala om alla British Airways av varierande storlekar. Om jag inte varit helt övertygad om att åka hit och flightspotta tidigare så är jag mer övertygad nu.

Ett par timmars bilresa senare landade jag på hotellet några kilometer utanför Cardiff. Då hade jag fått se Storbritanniens svar på Jämtland på M4:an mot Cardiff, nämligen de tvåspråkiga vägskyltarna. I Jämtland är skyltarna på svenska och samiska. Här är de på engelska och kymriska (”walesiska”). Kymriska är officiellt språk här i Wales som talas av ungefär en femtedel av befolkningen och sedan 2011 måste också alla offentliga institutioner ha sina handlingar på kymriska. 

Så. Lördag. Wales. Cardiff. En stad som förmodligen kommer att präglas ganska hårt av Six Nation Championship-matchen i rugby mellan Wales och England senare i eftermiddag. Som jag lär se på en pub i närheten av arenan. Den atmosfären ser jag verkligen fram emot och det blir min lördag.

Vad gör ni?