För resan till och från Dubai i april 2017 bokade vi flygbiljetter med Qatar Airways från Stockholm till Doha, där vi bytte plan för vidare färd till Dubai. Jag vet flera som med belåtenhet rest med dem så förväntningarna var tämligen högt ställda när vi boardade deras 787 Dreamliner på Arlanda.

Skälen till att välja Qatar Airways var kort och gott prismässiga. Det skilde helt enkelt för mycket mot att välja Emirates och deras direktflyg (Norwegian var inte heller aktuellt).

Vi flög alltså så här:

Jag tänker i den här genomgången enbart fokusera på flygresorna mellan Arlanda – Doha och Doha – Arlanda, i deras Boeing 787 Dreamliner. De två andra resorna, Doha – Dubai och tillbaka flögs i en A320 respektive A330.

Observera att detta inlägg är uppdaterat i januari 2019. Qatar alternerar nu Arlanda-linjen med A350, Boeing 777 och ibland också Boeing 787. Den i december 2018 nyöppnade linjen Doha – Göteborg trafikeras med 787 Dreamliner.

Flygplanen – Boeing 787-8 Dreamliner

Dreamliner var ett banbrytande tillskott i Boeings långdistansflotta och flögs första gången i kommersiell trafik under 2011, efter en rad förseningar av olika slag.

När 787 Dreamliner lanserades hölls den högt tack vare bränsleeffektiviteten och det faktum att den till stora delar är byggd i kompositmaterial och aluminium. Lägg där till de exteriöra dragen som gör att den lätt känns igen även för en lekperson. Primärt hajtandsutformningen på den bakre delen av motorerna, som ska verka för bättre ljuddämpning. Just den detaljen återfinns idag också på flera av Boeings nyare modeller, som 747-8 och 737 MAX.

General Electric GEnx

De två aktuella planen som vi flög med var av modell 787-8, med 22 platser i business och 232 ekonomisäten. Vi hade ekonomibiljetter men kunde tack vare god insyn vid boardingen få en bra blick över businessavdelningen. Och ja, den såg ganska inbjudande ut.

Kabinen – trång känsla i ekonomiklass

Ingen Business Class för oss alltså, utan vi vandrade bakåt i kabinen till våra ekonomisäten på rad 32, både på nerresan och hemresan. Konfigurationen i Qatar Airways Dreamliner är 3-3-3 (vilket är det vanligaste i Dreamliner-planen) och vi hade platserna A och B, det vill säga ett fönstersäte och ett mittensäte.

Plus i kanten för smidig boarding, där vi passagerare var indelade i zoner som fick kliva på i omgångar. Det var längesedan det gick så smidigt, kontra “ingen panik, alla på en gång”-mentaliteten som finns hos andra bolag (ja jag pratar med er, Lufthansa).

Qatar Airways - interiör

Jag brukar sällan gnälla över taskigt utrymme eftersom jag själv inte är särskilt lång. Men, något här gjorde att jag fick en känsla av trångboddhet innan vi ens hade lyft. När personen framför sedan fällde sitt säte så fick jag i princip skärmen på ryggstödet framför mig rakt i näsan. Det här var nog en av de trängre känslorna jag haft på ett flygplan på väldigt länge och det var ingen behaglig känsla direkt.

Det är lite märkligt, för när jag jämför utrymmet på de här planen kontra andra plan (enligt uppgifter hos SeatGuru), där jag inte alls haft samma känsla, så har de i det närmaste samma mått.

Sätena i sig vet jag inte heller vad de gjort med. Jag har suttit på kyrkbänkar som varit mjukare, alternativt så har jag fått ett benigare arsle med åren. Stenhårda stolar! Vad jag kommer ihåg så hade jag inte de här problemen vare sig i Ethiopian Airlines 787:a förra julen eller med Norwegians dito för tre år sedan.

Alltså. Jag vet inte hur många gånger jag vred och vände på mig när jag försökte sova under natten på resan Arlanda-Doha och jag satt lika bedrövligt dåligt på hemvägen. Man ska inte få träsmak i röven av en flygresa på drygt sex timmar. Punkt slut. Bland det sämsta jag varit med om när det kommer till komfort på medel- och långdistansflyg.

En sak som jag däremot gillar med Dreamliner generellt är de stora fönstren. De är verkligen gigantiska, perfekt för oss som älskar att titta ut. Dessutom har de inga klassiska fönsterskydd att dra ner. Här körs det istället smart glass, där man sköter dimrandet elektroniskt via en knapp under fönstret. Jag kan alltså släcka fönstret och hindra solen från att skina in men ändå kunna titta ut. Grymt bra!

Grymt dåligt var dock att fönstren var väldigt skitiga. Alltså. Väldigt skitiga. På båda resorna. Både mitt och de jag smygtittade på, på raderna framför och bakom.

Smartglass i Dreamliner

En annan grej om fönster. Ska du boka ekonomiklass, välja säte och är väldigt kinkig med fönsterplats? I så fall ska du undvika rad 34. Den har nämligen inget fönster, vilket också framgår om man kollar på SeatGuru.com. Notera att det här inte är specifikt för Qatar Airways utan för fler Dreamliner 787-8:or även hos andra bolag. Jag rekommenderar er att kolla in SeatGuru.com innan bokning. Om det är viktigt alltså.

Rad 34 - fönsterlöst

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände på nedresan. Strax innan vi skulle landa så började det droppa vatten i mitt huvud och även på de andra med fönsterplatser både framför och bakom. Någonstans rann det alltså ut kondensvatten (hoppas jag…) och det var rejält. Nu råkade jag ut för minneskortshaveri på mobilen bara en kort stund efteråt (konspirationsteori, någon?) så jag har inte kvar bilderna jag tog. Men, jag satt framåtlutad sista kvarten av resan och hela ryggstödet var alltså blött när jag tillslut fick resa mig upp och kliva av i Doha.

Inte okej på ett flygplan som levererades så sent som november 2012. Inte okej alls. Hade vi inte haft en anslutning att hetsa vidare till så hade jag absolut tagit mig tiden till en pratstund med kabinpersonalen, vilket jag grämde mig över efteråt. På hemresan uppstod inte problemet så jag konstaterade sonika att det var ett lokalt problem på A7-BCL-maskinen.

Maten – korv är sällan sexigt

Någon mat på nedresan tog vi aldrig eftersom vi kom mätta och belåtna från Kitchen & Table på Arlanda. Vi satsade på att sova bort natten istället. Och det gick ju, som ni redan läst, sådär. På hemresan däremot var jag rejält hungrig och moffade utan problem i mig det som serverades. På bilden kan ni urskilja äggröra med kycklingkorv tillsammans med potatisklyftor. Till detta kom även bröd, apelsinjuice, fruktyoghurt samt en muffin.

Och riktiga bestick! Hör ni det, SAS? Riktiga bestick! Som gick att använda.

Maten i ekonomiklass

Smakupplevelsen? Alltså, helt okej. Jag har smakat både bättre och sämre även om korv har en förmåga att se ganska osexig ut när den serveras som flygplansmat. Jag åt dock upp allt och var nöjd så.

Jag är också benägen att slänga in ett plus i kanten för kaffet, det smakade riktigt bra.

Servicen – vare sig mer eller mindre

Jag hann ärligt talat inte märka av servicen särskilt mycket på nedresan eftersom jag drog min Ovaer över huvudet för att försöka få lite sömn. På hemresan, vilken var en morgon/förmiddagsflygning, upplevde jag den som god med tillmötesgående kabinpersonal. Egentligen inga konstigheter, servicen var vare sig mer eller mindre och saknade både citronkanter men också den där extra touchen som man minns. Men så är jag oftast ingen uppmärksamhetstörstande passagerare heller.

In Flight Entertainment (IFE)

Jag kör med egna blåtandslurar, mina brusreducerande Bose QC30, så någon större nytta av IFE:n har jag sällan på långflygningar nu för tiden eftersom de inte går att sammankoppla. Jag är inte särskilt lockad av de lurar som flygbolagen erbjuder då de i ekonomiklass håller ganska låg kvalitet. Det gör oftast inget, jag hittar andra sätt att roa mig på. Primärt låter jag till exempel kartan över flighten rulla och på de här flygplanen kan jag lite bestämma själv vad jag vill se för karta på skärmen (inte en självklarhet).

På nedresan, samma plan där det droppade kondensvatten, fungerade vare sig den tryckkänsliga skärmen eller den tillhörande fjärrkontrollen så jag gav kort och gott fan i att ens försöka. Det var en nattresa så jag försökte sova istället. På hemvägen bläddrade jag igenom utbudet av film och underhållning och det såg ut att vara helt okej. Jag la dock ingen större vikt vid det.

Qatar Airways är huvudsponsor till FC Barcelona, som agerar huvudrollsinnehavare i filmen om säkerheten ombord. Inte mindre än sex gånger fick jag genomlida spektaklet under flygresorna till och från Dubai (engelsk version, arabisk version och tre flighter (A320-planet hade ingen IFE)) där en rad fotbollsspelare agerar. Supertramsig och helt utan både klass, stil och finess. Sedan är jag förvisso inget större fan av laget heller, men det är en annan diskussion.

Jag tröstar mig dock med att de på slutet visar upp Suarez nya bettskena. Helt oslagbart!

Suarez nya bettskena

Vill man se hela filmen så finns den på Youtube.

Summering – Qatar Airways berömda kvalitet?

För att vara ett flygbolag som jag hört mycket gott om så blandade de verkligen och gav, Qatar Airways. I alla fall i deras ekonomiklass. 787 Dreamliner var en högst medioker upplevelse i deras skepnad där jag främst led av trångboddhet och stenhårt säte.

Sedan vete tusan om jag tycker att 787 Dreamliner är ett särskilt spännande flygplan egentligen. Jag är inte lika imponerad längre. Visst. Stora fönster (kul om de är rena), bättre luft i kabinen, belysning som ska underlätta tidsomställning och så vidare. Men nja. Snark.

Nu har jag sju flighter med tre flygbolag i 787-8:an och den känns faktiskt ganska medelmåttig nu för tiden, i alla fall “mina” maskiner. Hur sprillans nya 787:or är vet jag inte (som 787-9 och kommande 787-10), de jag flugit har alla varit från åren 2012-2014. Sedan inreder ju bolagen sina maskiner helt individuellt också, det ska absolut noteras.

Qatar Airways bidrog dock inte till att lyfta modellen nämnvärt. Och det är skillnad på flygplan och flygplan. Jag hade till exempel en mer bekväm resa mellan Dubai och Doha på hemresan. Då flög vi en riktigt fräsch, men elva år gammal, Airbus A330. Skönare säten, bättre (ben)utrymmen, 2-4-2-konfiguration i ekonomiklass, mer välstädad och trevligare kabinpersonal. Därför vill jag alltså inte dra hela flygbolaget över en och samma kam när jag säger att deras Dreamliner-upplevelse var medioker.

Mat, service och utbud ombord sticker inte heller det ut kontra något annat bolag. Som resenär i boskapsvagnen (ekonomi alltså) vet jag att mycket är avskalat och det är jag helt okej med men de här flygresorna gav mig inte direkt någon anledning till att absolut resa med dem igen. Trots riktiga bestick.

Utsikt från flygresan hem

Qatar Airways goda rykte bygger kanske på en helt annan kabinklass, andra flygplan, andra destinationer, vad vet jag. Ekonomiklassen i deras 787:a är dock högst alldaglig. Några korta summerande punkter får runda av den här recensionen.

+ Riktiga bestick till maten!
+ Kaffet var absolut bra!
+ Effektiv boarding!
– Stenhårda säten.
– Känsla av trångboddhet.
– Kondensläckage på ett fem år ungt flygplan.
– IFE:n fungerade svajigt på nedresan.

Har du flugit med Qatar Airways? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar!

11 KOMMENTARER

  1. Borde väl gå att göra anspråk på ersättning för den ofrivilliga duschen även såhär i efterhand tycker jag? Sen om det är värt ansträngningen eller ej, det är en annan fråga…

    • Problemet är ju att jag inte har några bilder kvar från händelsen. Pratade också med en familj framför mig och de ryckte på axlarna när jag sa att “Det här var ju stabilt för ett flygplan från 2012.”. Kanske är normalt? Vet att det hänt två gånger tidigare, när jag på en av SAS gamla 737:or satt på samma plats på samma maskin inom loppet av några månader.

  2. Det är inte omöjligt att det är känt fel på just den kärran, med återkommande ersättningsansökningar om samma sak. Då kanske inte bevismaterialet behöver vara våldsamt omfattande för att ersättning skall betalas ut. Beroende på hur tidskrävande ersättningsformulär Qatar har så kan det vara värt några minuter för att göra ett försök åtminstone! 🙂

  3. Så intressant att läsa. Jag har flugit med Qatar fler gånger än jag kan minnas, och tycker varje gång att de är ett av de bästa bolagen jag rest med. Visserligen har jag aldrig blivit serverad korv, inte heller fått en ofrivillig dusch och inte upplevt känslan av att det varit trång. (Eller ja… trängre än något annat, alla flygplan är ju trånga i den billigare avdelningen). Sen gillar jag verkligen deras “säkerhetsvideo”. Tjohoo! Äntligen ett bolag som gjort något nytt och annorlunda. Tyckte även den filmen fångade fler passagerares uppmärksamhet än vad alla de trötta flygvärdinnor gör som står i mittgången och viftar och gestikulerar till instruktioner som läses upp i högtalarna. Ha, ha! Men, det är garanterat skillnad på flygplansmodeller och beroende på destinationer. Så jag har kanske haft mycket tur. 🙂

    • Ja alltså. Jag gillar säkerhetsvideos som är lite utanför boxen. Det är ju bara synd att den här var supertramsig med ett fotbollslag jag verkligen inte tycker om. Men kanske lika bra att det var FCB som tramsade och inte ett lag jag faktiskt gillar. Då hade det ju varit mer pinsamt, hehe!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här