Det blev lördag, tidig uppstigning och siktet riktat åt ett håll. Sylarna. Vi tänkte oss en repris på förra årets tur med vessla från Storulvån till Sylarnas fjällstation och sedan skidor tillbaka. Frågan är bara vad som möjligtvis kan bräcka den turen, där vi under klarblå himmel njöt av det som kan ha varit vårvinter när den är som allra bäst.
Jag gillar kontraster. Det har jag nog redan berättat. Och det här blev en kontrastrik dag, även om det inte var så mycket kontraster ute på fjället. Där var det nämligen konturlöst och jämngrått med inslag av frisk medvind och regn. Vårvinter kan ta sig många skepnader. Både klarblå himmel.
Och så det här.
Men jag köper det. Alla dagar. För även om det tungt, blött och brist på vidunderliga fjällvyer så är det ändå fjäll och ödemarker. Jag gillar det.
Det la sig dock en lite tyngre anda över skidturen tillbaka för när vi kom till Sylarna och dess fjällstation nåddes vi av den tragiska nyheten att en kvinna omkommit i en olycka uppe på berget föregående eftermiddag. Våra tankar är så klart med hennes familj och vänner. Lägg där till den utryckning vi möttes av, med ambulanshelikoptrar och fjällräddning på skoter, då en person fallit och skadat sig i närheten av Sylarna medan vi var på plats.
Olyckor händer tyvärr. Oavsett hur försiktiga vi är. Men det tåls att upprepas. Var försiktiga där ute!
Det finns lite vlogg om skidturen, om grådassiga molntäcken och medvind i 16 kilometer. Ni hittar klippet på min Youtube-kanal eller här nedan.
[…] April kickades igång med den här vinterns enda längre skidtur. Det är ju tradition att åka mot Storulvåns fjällstation bortanför Åre för att njuta av vårvinterns glada dagar. För det mesta har det blivit toppturer på de närliggande bergen men förra året adderade vi längdåkning som vårvinterhappening. Likadant i år. Efter att ha tagit vessla till Sylarnas fjällstation och sett vädret tillta ställde jag mig på rangliga ben och skidade de 16 kilometerna tillbaka till Storulvån, som jag sedan vloggade om. […]