Jag vet att många där ute är sugna på att bestiga Kebnekaise. Hur jag vet? Statistik och frågor jag får! Mina åtta tips kring en toppbestigning är också ett av bloggens mest lästa. Frågorna som ramlar in är hur många dagar som behövs för att göra hela äventyret, hur leden ser ut och vad som krävs att göra toppen. Det är bland annat detta jag ger mig på i det här inlägget.

Först och främst beror tidsåtgången på varifrån i landet man utgår. Det är viss skillnad på att åka från Malmö, Östersund eller Kiruna. För enkelhetens skull tänker jag i det här inlägget utgå från Stockholm och ankomma Nikkaluokta och så får ni själva göra matten och dra bort eller lägga till tid.

Det här inlägget är uppdaterat i juni 2020.

Är det nord- eller sydtoppen som är högst?

Sydtoppen består av glaciär och därför varierar den också i höjd, från år till år och årstid till årstid. Mätningen i augusti 2019 visade att toppen är 2095,6 meter över havet. Nordtoppen är alltså, beroende på säsong, numera Sveriges högsta topp som med sina 2096,8 meter är rent och skärt berg.

I det här inlägget handlar det om att bestiga sydtoppen.

Resan upp till Nikkaluokta

Möjligheterna är flera. Enklaste bilvägen från Stockholm till Nikkaluokta går längs kusten och är 130 mil. Om den vägen väljs så är det minst en dag i transport.

Flyger man så tar det en och en halv timme från Arlanda till Kiruna och det är SAS som trafikerar linjen. Annars är nattåget ett bra alternativ. Se till att boka sovvagn så att du är utvilad när du ankommer Kiruna. Det kommer behövas. Från Kiruna tar man sedan landsvägsbuss till Nikkaluokta.

Tälta inför Kebnekaise

Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation

Vid vägs ände i Nikkaluokta börjar den ungefär 20 kilometer långa vandringen till Kebnekaises fjällstation. Det är bitvis ganska stenig led och en hel del kryssande mellan stora stenar. Vi tog drygt 5:30 timmar på oss, inklusive fikapauser och då håller vi generellt sett ett ganska bra tempo.

Leden är kuperad och det går bitvis en del upp och ner. Sett till hela distansen är det dock inte mycket höjd att tala om, skillnaden mellan Nikkaluokta och fjällstationen vid Kebnekaise är bara 200 meter och den mesta av den höjden tar man på vandringens sex sista kilometrar.

Här är höjdskillnaden, Nikkaluokta till vänster och fjällstationen vid Kebnekaise till höger.

Nivåskillnad - Nikkaluokta - Kebnekaise fjällstation
Stenig led till Kebnekaise fjällstation

Båtresan över Láddjujávri

Sex kilometer från Nikkaluokta ligger glaciärsjön Láddjujávri och där går det en båt man kan åka med för att vila fötterna. Båtfärden är sex kilometer lång och tar ungefär 20-30 minuter. På tillbakavägen finns båtplatsen ungefär 8 kilometer från fjällstationen, noga skyltad.

Vi valde dock bort båten och vandrade hela vägen, både fram och tillbaka.

BÅTPRISER SOMMAREN 2020
350:-/person, 175:-/barn i målsmans sällskap t.o.m. 12 år, 100:-/hund. För mer information, läs mer på Enoks webbplats.

Nedre båtplatsen
Båt vid Laddjujavri
Kebnekaise fjällstation

Bestiga Kebnekaise

Att bestiga Kebnekaise tar mellan 8 till 14 timmar, beroende på led och vem man frågar. För oss mer normalt begåvade tog västra leden drygt 13 timmar. Vi lämnade tältplatsen 06:20 och var tillbaka klockan 20:32.

Västra leden är vanligast och tar 10-14 timmar. Den är cirka 20 kilometer lång och görs helt utan klättring. Det förekommer par-tre branta inslag som bör tas med försiktighet. Först efter Kitteldalen upp på Vierramvare (1711 möh) och sedan branten ner i Kaffedalen. Just den biten är tung både psykiskt och fysiskt, eftersom man då tappar närmare 200 höjdmeter innan färden upp mot sydtoppen fortsätter. Allt det här ska ju dessutom göras även på tillbakavägen.

Höjdgraf över bestigning av Kebnekaise

Östra leden är med sina cirka 16 kilometer kortare än västra men innehåller både glaciärvandring och klättring. Den brukar rekommenderas för fjällvana personer eller för de som har klättringserfarenhet. Det går att ordna guidad tur den här vägen, vilket kan vara något för den som vill pröva men som inte har erfarenheten eller känner sig trygg nog.

Tänk på att vädret kan slå om snabbt och då är det ju bara att göra det bästa av situationen. Börjar det regna så ta det försiktigt på klipporna. Ännu värre? Då stannar man i toppstugan (om den är i närheten) och inväntar bättre tider. Se till att ha med kläder ämnade för regn och rusk och extra energipåfyllning.

Du behöver (förmodligen) stegjärn!

Jag vill slå ett slag för stegjärn! Är det ren glaciär sista biten så är stegjärn det enda som hjälper dig upp på toppen. Är det dock snö på toppen är det betydligt större chans att ta sig upp med enbart kängor på fötterna.

Men varför chansa? Stegjärn finns att hyra på fjällstationen och när vi var där “släpptes de” först klockan 16 dagen innan. Först till kvarn alltså men kontrollera ändå vid ankomst hur det hela fungerar. Alternativt köp ett eget par, de går alltid att sälja efteråt.

Jag på toppen av Kebnekaise

Vad krävs för en bestigning?

Samma kväll, efter bestigningen, sa jag att det var det jobbigaste jag gjort. Det står jag fortfarande fast vid.

Att bestiga Kebnekaise kräver inte att man är ett fysfenomen men viss grundkondition bör man ha. Det är jobbigt att vandra 20 kilometer, det är jobbigt att ta flera tusen höjdmeter och det är jobbigt att vara fysiskt igång i 10-14 timmar i sträck. Det är lika bra att vara förberedd på det.

Det kanske allra viktigaste för själva toppbestigningen är att ha lite skalle och att förbereda sig väl med utrustning. Karta, skavsårsplåster, första hjälpen-kit, bra kängor, kläder för alla väder, powerbank till mobilen, mat och dryck och att fatta säkra och kloka beslut längs vägen (vilket är lättare om man har energi).

Förberedelser helt enkelt. För din och andras säkerhet, kort och gott.

Backupdag(ar)

Vädret i fjällvärlden är nyckfullt och det kan snabbt slå om från klarblå himmel till dundrande skitväder. Ta höjd (pun intended) och ha backupdagar i planeringen, framförallt om det ska bokas boende, tåg eller flyg. Tältar man och har egen bil underlättar det så klart. Det krävs också planering med mat och förnödenheter, även om fjällstationen i viss mån kan komma till undsättning om det skulle bli så att dagarna börjar regna bort.

Vi hade bra flyt på vår vandring och lyckades smacka in toppen på avsedd dag, även om vi hade hällregn sista tre timmarna. Under våra totalt tre dagar i området hade vi allt från strålande solsken och 25°C till dundrande åskväder och intensivt regn.

Vila på Kebnekaise-vandringen
Láddjuvággi i dåligt väder

Är du sugen på Kebnekaise?

Det här var min guide till att bestiga Kebnekaise. Det finns folk som har gjort det fler gånger än mig och det finns andra leder, turer och varianter på en toppbestigning än den jag beskriver här. Man behöver ju inte heller komma från fjällstationen eller Nikkaluokta utan kanske via andra leder.

Har du redan bestigit Kebnekaise och har fler tips? Lämna gärna en kommentar!

Lycka till om äventyret väntar i sommar!

LÄS MER | Bestiga Kebnekaise – bra tips inför vandringen!

13 KOMMENTARER

  1. Tack för detta. Var roligt att läsa Gjorde Östra leden med guide tidigt 90 tal.Var runt 40 år då och inte tränad alls. Det gick bra. Minns att man inte fick gå den utan guide. Någon båt såg jag inte till. En annan gång några år senare gick jag Abisko till Keb. Då blev det helikopter ner till Nikaluokt av hälsoskäl. Den möjligheten kanske inte finns längre. Tack för en rolig blogg

    • Otränad på Östra leden låter ändå som en fin utmaning. Eller så är det jag som överskattar det. Jag är ändå glad att jag hade vardagsmotionen och min andra träning som grund. 🙂

      Det går helikoptrar mellan Nikka och fjällstationen idag, flera turer om dagen men jag vet inte om de tar passagerare eller om de bara kör förnödenheter. Förmodligen båda delarna.

      Tack för att du läser! 🙂

  2. Tack för denna guide. Bilderna från toppen speciellt, då de visar behovet av stegjärn.
    Jag vandrade flera gånger i Kebne-fjällen på 80/90-talet och gjorde några toppturer. Då var det snö på toppen även i juli/augusti och stegjärn behövdes inte. Nu när det är en tur på gång igen, var det värdefullt att få bli lite påmind om hur det är där och inte minst detta med stegjärn.

    • Hej Jonny, tack för din kommentar! Ja, jag hade inte heller chansat med dem. Har man väl kommit så långt som till toppglaciären så vill man inte behöva stå och se på när alla andra med stegjärn vandrar vidare. 🙂 Hoppas att du får en bra tur, så otroligt vacker natur där!

  3. En uppfattning som finns är att man inte fråga östra leden utan guide. Detta stämmer inte men man bör ha koll på vad man gör och ha utrustning för det.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här