Två mil i de röda löparskorna. Varje vecka. Från första juni till sista augusti. Det är vad jag har satt upp på min bucketlist för sommaren 2017. Historiskt sett ett hopplöst mål, eftersom jag efter Göteborgsvarvet helt och hållet tappar allt vad träningsmotivation heter. I år gör jag omtag. Igen.

Det gäller att ha lite delmål så jag har två sträckor på St. Olavsloppet i slutet på juni och så funderar jag fortfarande på vilket annat loppet jag ska anmäla mig till i höst. Stockholm Halvmara lockar då jag aldrig gjort den förut men klassiska Lidingöloppet hägrar också.

Någon som gjort något av loppen och som föredrar det ena eller andra?

Hur som helst. Två mil i veckan var det. Jag rivstartade med juni Spring en mil vinn en bil på en riktigt fin tid och så blev det ett väldigt stilla 6km-pass i lördags. Det betyder ju att den veckan stannade på 16 kilometer så nu har jag ju lite att ta igen den här veckan. 

Igår kväll blev det 15 kilometer ute på Frösön och jag följde den slingan som på cykelspråk kallas för Frösö Kort. Och så blev det tempo där efter så klart. Turisttempo. Det är ju svårt att inte stanna och fota de där miljöerna alltså. Skogsstigar, grusvägar, vyer över fjällvärlden, uppför, nedför. Alltså. Hjärta på den och jag är så glad över att jag, efter drygt 15 år här i stan, fortfarande inte är hemmablind i Östersund och på Frösön.

Det är lika vackert varje gång. Och jag vänjer mig inte!

Så, det var inte kvalitet jag var ute efter igår utan att bara få komma ut och göra ett pass i skorna. Jag tänker ta sikte på ett löppass till på lördag, drygt en mil, och då ligger jag plötsligt plus igen.

Dessutom känns löpning roligt just nu. Det kanske viktigaste av allt den här tiden på året.

Frösöns ängar Utsikt över Storsjön och Oviksfjällen Sommarhagen på Frösön Frösö ängar En lite långsammare 15km-runda

8 KOMMENTARER

  1. Jag har sprungit båda och de är så olika så svårt att jämföra. Lidingö är grymt mycket jobbigare, kanske inte främst för den extra milen utan för den kuperade terrängen. Personligen tycker jag att det är roligare med lopp i stadsmiljö förmodligen för att all träning sker (eller snarare skedde…) i skogsmiljö. Spring båda vetja😀

    • Cathinka, ja det kanske är båda som ska göras? Har ju som sagt gjort Lidingö ett par gånger och gillar verkligen miljön och tiden på året. Men där är ju egentligen halvmaran minst lika bra. En fin septemberdag i stan ska inte underskattas. 🙂

  2. Två mil i veckan låter bra! Fin stig du fotat också, den inbjuder till spring! Jag vet inte om jag pallar två mil i veckan i värmen, men jag borde försöka!

    • Tack Åsa! Frösön har bra fint att springa på! Nja, två mil i värmen nere hos er låter ganska mycket. Eller dela upp den på lite kortare? För mig är dock problemet att komma ut flera gånger så jag blåser nästan heller två mil på ett bräde. Men här är problemet lite motsatt. Den iskalla nordvästanvinden… 😉

  3. Åh, vad fint! Blir ju riktigt springsugen. Lidingöloppet har jag sprungit några gånger, och gillar det verkligen. Även om trängseln var nästan i överkant sista gången jag sprang – om man är en snigel som jag och inte får starta långt fram.

    • Ja Malin, trängseln är LL:s stora problem. Båda gångerna som jag sprungit har det varit promenadtempo första halvmilen innan det lättar upp. Sist gång fick jag “fri fart” först efter en mil. Inte okej.

  4. Blir riktigt löpsugen när jag läser det här – synd att det är sena kvällen och att en hel grillmiddag ligger i magen just nu bara! Imorgon istället, då blir det mina turkosa dojor och jag som plöjer i Närkes skogar. Löptlivet är ju underbart nu och ska tas vara på!

    • Helt rätt Sanna! Alltså, att avstå om det är nygrillat i magen! Hehe! Juni är en riktigt fin månad att springa i, precis som gröna juli och augusti, för att inte tala om orangea september och oktober. Eller kala, kalla, gråa november… löpning alltså. Fint nästan året runt ju. 😉

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här