Tre-fyra timmar efter att vi lämnat Kotor rullar vi in i Dubrovnik och dess myller av gator. När taxichauffören släpper av oss har vi ringmuren framför fötterna och en adress där nere bland gränderna att gå på. Någonstans. Det är allt. Värmen är frapperande och det är inte många steg vi hinner ta innan svetten rinner i pannan och längs ryggen. Ner mot Stradun och gågatan i gamla stan är trappstegen i hundratal och väskorna får bäras.

Dubrovnik välkomnar oss på sitt kanske finaste sätt trots allt. Det är ingen idé att klaga över värmen eftersom det ändå är några grader under Kotors temperaturer. Innanför murarna ska vi nu spendera ett knappt dygn innan hyrbilen hämtas ut för vidare färd mot Bosnien och Hercegovina dagen efter.

Vi går lite omedvetna omvägar bland gränderna innan Joseph, vår värd, möter upp oss i gamla stans sydöstra ände. En gammal man som bryter på tyska och som envetet släpar en av våra väskor upp till vår enkelt och rörigt inredda takvåning, tre trånga och knarrande trappor upp i huset. 

Hamn i DubrovnikGränderna i Dubrovnik

Efter att han insisterat på att få visa oss de närmaste kvarteren har vi fått se mataffären, hans favoritrestaurang och det där hålet i väggen. En liten öppning i muren som vi förmodligen inte hittat utan hans välvilliga stadsvandring. Här kommer vi att spendera tid, både senare den här kvällen och morgonen efter.

Vi suktar efter lunch. Det blir en kort promenad och första bästa uterestaurang. Vi får smaka på en iskall cola, pasta och själv tar jag in Ćevapčići som är en av Balkans mest kända rätter. I Sverige skulle vi kalla det för järpar. Det är dessutom betydligt enklare att uttala. Vi får dessutom smaka på notan. Från några billiga dagar i Kotor till motsatsen i Dubrovnik. En lunch för fyra personer och över femhundra spänn fattigare. Men vi blev mätta i alla fall.

En svalkande colaĆevapčići

Den berömda muren runt gamla stan, upptagen på Unescos världsarvslista, blir anhalten efter lunch. Nu börjar det tilltala mig på riktigt. Takåsarna ligger tätt och alla tegelbelagda tak är färgade i orangea kulörer. De är hundratal, kanske tusental, i antal. Bakom staden tornar bergen upp sig och linbanan tar turisterna till toppen. I de andra vädersträcken ser vi blått medelhav, ön och naturreservatet Lokrum, båtar av olika storlek och en och annan paraglider. 

Japaner, japaner, japanerTakåsarna i DubrovnikTakåsarna i DubrovnikGränder i DubrovnikTakåsarna i DubrovnikInnergårdar i DubrovnikFolktätt på Stradun i Gamla stan

Efter avslutad tur på ringmuren blir det en enklare middag i vår takvåning och sedan tar vi sikte på hålet i väggen, två minuters promenad bort. Skymningen har anlänt och himlen är vackert färgad, massor av båtar ger sig ut på kvällsturer och andra kommer tillbaka. Precis som vanligt står vi som några som aldrig sett en skymning förut, innan vi tillslut hoppar från klipporna och ner i Adriatiska havet. Det blir avslutningen på en lång dag som tagit oss från Kotor till Dubrovnik, från en gammal stad till en annan. Men vi är inte riktigt klara än.

Båttur från Dubrovnik

Natt blir till morgon. Frukosten intas innan vi tar oss ut genom hålet i muren igen, för ett morgondopp i havet. Temperaturen är fantastiskt behaglig när jag dyker ner från klippan och med ett par simglasögon kan jag skymta visst havsliv och några fiskar som simmar runt benen. Bakom oss reser sig muren och där uppe har turisterna redan vaknat för rundvandringar. 

Ett dopp i Adriatiska havetRingmuren i Dubrovnik

Jag hade kunnat stanna längre här men lunch och hyrbil väntar på oss. Vi kliver upp och för enkelhetens skull tar vi samma restaurang som för ett dygn sedan. En sådan början. En sådan avslutning. Men jag skippar Ćevapčići och går istället på bläckfiskrisotto. Den är svart som synden men smakar förvånansvärt bra, även om Balkans smaker och kök inte riktigt imponerat på mig så här långt.

Bläckfiskrisotto

Väskorna rullar återigen på de blankslitna stengatorna i Dubrovnik. Joseph, ja vår hyresvärd, har visat oss en väg till flygbussen där vi slipper gå i trappor. Det blir onekligen enklare och en stund senare sitter vi på en buss som rullar upp på höjderna, ovanför gamla stan som vi nu ser försvinna.

Där och då funderar jag på om jag behöver mer än 23 timmar. Får nog ta och återkomma om det tror jag.

Fotot där jag dyker: M. Carlsson / mariasmat.nu

15 KOMMENTARER

  1. Kul att läsa om ditt besök i Dubrovnik!

    Ja, de där järparna, de är onekligen krångliga att stava till (får googla varje gång). 🙂 Hoppas du fick äta riktigt god fisk senare under resan. Maten tycker jag är bland det bästa med Kroatien.

    Härligt att ni hade en “egen” väg ut, det såg perfekt ut!

  2. “I Sverige skulle vi kalla det för järpar. Det är dessutom betydligt enklare att uttala” Haha!
    Min morfar var i Dubrovnik en gång. Typ på sextiotalet. Han pratade ofta om det. Själv har jag aldrig varit där, fast jag åkt runt i Balkan lite grand, alldeles i skarven mellan krig och fred.

    • Alldeles i skarven låter både spännande och skrämmande. Kan rekommendera att åka hit men om man är allergisk mot stora överbefolkade turiststråk ska man nog undvika i alla fall Dubrovnik. Och jag tror de serverar järparna på andra ställen också. 😉

  3. Det ser veldig fint ut i Dubrovnik! Jeg har nettopp skrevet en liste med 34 reisedrømmer, og en av dem er roadtrip i Kroatia, Bosnia-Hercegovina og Montenegro. Derfor synes jeg det er topp å lese så mange blogginnlegg fra dette området for tiden, slik at jeg kan drømme enda litt mer og få gode tips jeg kan spare på til jeg forhåpentligvis reiser dit selv.

    • Ja men en sån roadtrip tycker jag att du ska sikta på! Det är mycket fina vägar i området och mycket att se, även om det så klart finns turistfällor. Men det finns minst lika många guldkorn, om inte fler. 🙂

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här