Vi checkar ut från Villa Divani, vårt boende i Mostar, och den här dagen ska vi ta oss med hyrbilen till Split. Det finns dock ett par anhalter längs vägen som vi hört tillräckligt mycket om för att tillägna dem ett stopp. Den första av platser ligger bara en dryg mil söder om Mostar så vi tar sikte på Blagaj och det kända klostret vid floden Bunas utlopp.
I Blagaj behöver vi inte leta särskilt länge efter en parkeringsplats. En tandlös äldre man agerar parkeringsvakt och för 2 BAM (knappt en svensk tia) parkerar vi bilen och börjar gå. Åt vilket håll vet vi inte riktigt men utifrån hur geografin ser ut och vart annat folk är på väg så följer vi strömmen. Medströms människor, uppströms floden Buna som rinner på vår vänstra hand.
Tio minuter. Eller en kvart kanske. Inte mer i alla fall. Sedan skymtar vi ännu fler människor. Och en grönska av parasolltak. Restaurangskyltarna börjar dyka upp men än har vi inte skymtat det vita huset vid grottan, som bilderna vi sett på förhand skvallrat om.
Ett femtiotal meter senare. På en stenbro över vattnet vallfärdar besökarna till klostret som nu dykt upp bland trädkronorna. I vattnet nedanför ligger kanoterna och väntar på att få hyras ut och ovanför oss hänger regnet i luften.
När luften går ur
Luften ja. Den har gått ur mig en aning. Ja, det är vackert men hela känslan förtas av jippot runtomkring. Plus halvtaskigt väder och en citronlåda till tonåring som vägrat gå hela vägen från bilen utan sonika parkerat sig själv halvvägs.
Vi tre som fortfarande har modet uppe tar oss så långt fram vi kan längs bergväggar, grönt vatten och smala stigar. Tillslut når vi stigs ände och mitt framför oss har vi klostret, utloppet av Buna och en strid ström av folk både på vår sida samt vid terasserna och serveringarna vid klostret.
Jag vet inte riktigt varför jag förväntade mig en pittoreskt plats att ha för mig själv. Möjligtvis har jag bildgooglat för mycket och för okritiskt. Möjligtvis bidrar det gråa vädret till att färgerna jag förväntat mig har mattats av. Eller så trycker den där ömma punkten på lite extra, när något med sådan stor potential till viss del (eller stor del) raserats.
Och så är det ju faktiskt så att just det här blickfånget, med kloster, flod och utlopp, bara är en enda procent av helheten. För ärligt talat, så jädra vackra är inte omgivningarna att det är värt att ta en omväg hit. Men man gör det ändå, för att bilda sig en egen uppfattning om Blagaj.
Det har jag gjort nu. Och ni har precis läst den. Sedan är det upp till er vad ni gör med informationen.
Andra som bloggat om Blagaj
- Resfredag – Att äntligen få resa till Mostar i Bosnien och Hercegovina
- Ladies Abroad – Den sönderbombade staden Mostar
- 4000 mil – Dagsutflykt till Mostar
- Elin reser – Sarajevo och Mostar i Bosnien
Det här är nog ett sånt ställe som man ska ha låga förväntningar på för att uppskatta. För det är ju inte så märkvärdigt. Men om man liksom ”hittar” det, så känns det som ett härligt ställe. Sen verkar ju turisttrycket ha ökat sen jag var där. Vi var en handfull turister på plats i juni 2016.
Handfull turister, lucky you. Men ibland blir jag lätt irriterad på mig själv som googlat saker för mycket innan jag själv varit där. Det är läge att sluta med det, är känslan efter besöket vid Blagaj.
Tänker också att det nog är lite svenskt att vilja ha naturen för sig själv. Kanske? Det är inte nödvändigtvis den upplevelsen alla turister eftersträvar tror jag. En del kanske uppskattar serveringen och gångvägarna och toaletterna mer än vad man kanske gör som svensk.
Det kanske är svenskt? Inte tänkt på det men visst, jag har så nära till att ha upplevelser själv och kan uppskatta det ibland. En vän skrev ”Drömmen!” (på riktigt) när jag la ut en bild på InstaStories från Mostars trånga gränder och allt folk. Vissa uppskattar det. Jag också kanske, när jag på sikt får distans till alltihop. 🙂
Jag är ju en sån som älskar att fotografera vackra platser. Den nedre bilden i ditt inlägg är just en sådan bild som jag själv skulle ha velat fotografera. Det jag gör för att kolla runtomkringet är att jag kompletterar bildgoiflandet med en koll på Instagram. Där får jag ofta en ganska bra bild av hur pass mycket ”jippo” en viss plats är. Och därav har jag bland annat strikt Trolltunga i Norge från min bucketlist…
Ah, Trolltunga lär ju säkert var helt övergött med folk. Har sett lite bilder från det tidigare och du har nog en poäng. Men det bästa är väl kanske att inte bildgoogla alls så mycket utan bara bilda sig en egen uppfattning?
Dina bilder avskräcker inte :)…
Då har jag misslyckats. 😉
(Tack!)
Blagaj var en positiv överraskning för mig, mycket tack vare att jag åkte med en guide som tog med oss in i dervischklostret och gav oss en väldigt intressant inblick i det hela, det var oväderligt 🙂 Det var dessutom inte så värst många turister där just då, vilket var skönt. Det är enligt min mening inte så jättevärt att åka hit enbart för att titta på vyerna, då kan man satsa tiden på något annat istället.
Ja, jag tror att guide hade varit bra just där. Bara grejen att komma bakom kulisserna och få höra historierna bakom. Då hade nog även jag haft en bättre bild av det.