Nej, det blev inga kroatiska drömmar

Under våra dagar i Split ville vi hitta på någon typ av aktivitet, mer än att dra runt i stan och gå i affärer. Att ta båten till någon av öarna Brac eller Hvar kändes som en självklarhet, men sen då? Vi drog runt första kvällen och tittade på lite alternativ hos diverse turanordnare och vi fastnade för en tur till Blue Lagoon (blå lagunen) hos Croatia Dreams. Tjejen bakom disken skulle återkomma redan samma kväll om lediga platser, absolut senast när de öppnade klockan tio dagen därpå.

Kvällen gick och inget svar. På morgonen gick vi sonika dit för att höra hur det gått. 10:10 stod vi utanför butiken. Stängt och igenbommat. Vi går hem för att äta frukost och jag passar på att skicka ett mail till dem med frågan om det fanns platser kvar. 

Vi sitter på båten till Brac ett par timmar senare när svaret ramlar in i inkorgen. Ja, det finns absolut platser kvar men vi bör lägga en deposition för att vara på den säkra sidan. I mailet bifogas ett Word-dokument som hon ber oss fylla i och skicka tillbaka. Namn, adress, kreditkortnummer med CCV-kod och utgångsdatum. Ja, utöver passnummer och andra personliga uppgifter.

Det finns dock ett litet problem.

Dokumentet hon skickade var redan ifyllt. Med en av deras tidigare kunders likadana uppgifter. En fransk person, vars kreditkort vi nu kunde nyttja till fullo om vi var lagda åt det hållet.

Jag svarade med vändande post att jag inte under några omständigheter skulle skicka mina uppgifter med tanke hur de hanterar sina kunders högst personliga uppgifter. Och givetvis pudlade de tillbaka. 

Att vi nu ger dem ännu en chans tyder ju egentligen bara på dåligt omdöme från vår sida, men när vi är tillbaka i Split på kvällen drar vi in på kontoret för att se vad som finns kvar att boka. Men kanske mest för att se om de har något de kan erbjuda till bra pris med tanke på historiken (japp, så tänkte vi).

Nej, allt var fullbokat men killen bakom disken (som var väl så bekant med vad som e-postats tidigare under dagen) lovade att återkomma ännu en gång kring platser på turen vi ville på. Redan samma kväll men absolut senast nästföljande morgon.

Nästa morgon hade vi så klart inte hört något alls. Inte ens den minsta antydan till ett digitalt rassel i inkorgen. Nu hade tiden dessutom runnit iväg såpass att det skulle bli svårt att åka ut på något, då det här var sista dagen i Split. Vi gav upp planerna och tog en fotorunda i de äldsta delarna av Split istället och en sväng till Trogir senare på kvällen. Nog så bra så klart och inte ett dugg synd om oss. 

Vad är då själva poängen med inlägget?

Poängen är egentligen inte att hänga ut den enskilda anordnaren utan mer att tänka på vilka personuppgifter man delar med sig, hur man gör det och inte skicka sina uppgifter kors och tvärs och hur som helst. Att dela sina uppgifter i ett enkelt Word-dokument och e-posta över är verkligen inte rätt väg och väldigt långt från säkra formulär, bank-ID (som jag så klart förstår att de inte kan använda i det aktuella fallet) och andra betalningsmetoder.

Att få ett Word-dokument med någon annan persons uppgifter var inte riktigt vad jag förväntat mig. Vår franska person ska vara väldigt glad att hens uppgifter landade hos oss. Det finns nämligen folk med betydligt sämre attityd och inställning till andras personuppgifter.