Zonnebeke, en tillsynes sömnig liten stad i Belgiens västra delar. De lummiga trädkronorna breder ut sig i byns centrala delar och ovanför dem sticker kyrkans torn upp. Ute i dammen kan man höra ljudet av den lilla fontänen, som med sitt harmoniska porlande sänker ett lugn över stunden och platsen. Utan vetskap är det svårt att ta in att det här, för hundra år sedan, var ett av de värsta slagfälten som världen någonsin skådat. Memorial Museum Passchendaele 1917 gör sitt bästa för att återberätta historierna. Och det lyckas riktigt bra.

I det gamla augustinerklostret, bara ett stenkast från utgrävningen vid kyrkan och de hundraåriga tunnlarna, görs kriget återigen levande. Om nu återberättelser om ett krig på något sätt kan kännas levande med tanke på hur mycket död och förstörelse som ägde rum just här för hundra år sedan. När städer som Zonnebeke, Ypern, Passchendaele och resten av västfronten bara var ett stort lerfält med kratrar, lik, råttor och skyttegravar.

Memorial Museum Passchendaele 1917Memorial Museum Passchendaele 1917

Jag entrar Memorial Museum Passchendaele 1917 och upplever västfronten. Torrskodd. Utan bestående fysiska men eller hörselskador. Och vid liv när jag lämnar ett par timmar senare. Men helt klart påverkad. Det är bara hundra år sedan vansinnesprojekten med meningslösa anfall och hundratusentals människoliv till spillo pågick just här. Just precis här. För att vinna ett par kilometer mark, som vid motanfallet en vecka senare skulle förloras.

Så fortsatte meningslösheten i fyra år. Ifrågasatt redan av samtiden. Än mer ifrågasatt i efterkrigstiden och ett sekel senare. Och ändå kunde både andra världskriget och andra krig få fortsätta härja på planeten. Som om vi inte lyssnat. Som om vi inte tagit in. Som om vi inte lärt oss någonting. Alls.

Första världskriget 2017 är torrare, renare och mindre blodigt än originalet. På de tre planen visas autentiskt material. Vapen, kläder, hjälmar (med och utan kulhål), gasmasker och vad soldaterna i fält hade med sig i sin ofta över 25 kilo tunga packning. Jag får känna luften av de gaser som var ny teknik 1915 och det pratas om eldkastare som tyskarna spred skräck med på fälten.

Att testa en gasmask
Foto: Anne Sophie Redisch / Sophie’s World

Gasmasken under krigetTyska soldaterHjälm från första världskrigetArtilleri från WW1

Jag läser om tusen och åter tusen offer för verkningslös krigsföring och hur stad efter stad förvandlades till en åker av lera och i bästa fall ruiner av det som en gång var var persons hem och egendom. Hur luftburna bomber förstörde städer långt bakom fiendens linjer och hur man grävde ner sig i katakomber för att undkomma de värsta granaterna. 

Det var exempelvis en sådan dugout som grävdes fram vid kyrkan bara ett par hundra meter från Memorial Museum Passchendaele 1917, och som jag själv fick kliva ner i bara en kort stund innan det här besöket. 

Läs mer: Zonnebeke och underjordiska krigsminnen

I Memorial Museum Passchendaele 1917 finns en replika av denna dugout. Den är torrare, renare och inredd utifrån hur det såg ut under krigstiden. På ett ungefär. Den är välgjord men den bästa upplevelsen fick jag ändå i det fuktiga originalet en stund tidigare.

Utanför huset finns också kopior på skyttegravar från kriget, både brittiska, tyska och franska. Det är inga större problem att irra runt här en stund men kontrasterna mot originalen kan förmodligen inte bli mer totala.

Ovanför oss hänger trädkronorna, vars löv prasslar fridfullt när de ljumma augustivindarna dansar runt. Runt skyttegravarna frodas grönskan och det hörs fågelkvitter från buskagen.

För hundra år sedan ven här bomber och granater och av trädkronorna återstod på sin höjd en bruten trästam. Runt skyttegravarna låg lemlästade människor i leran och inväntade en plågsam död. Inom en minut. Inom en timme. Inom ett dygn. Om de hade tur hade råttorna inte börjat nosa på dem innan. Och i bästa fall återfanns de tillslut och fick en värdig begravning.

I många fall inte.

Replika på skyttegravDöda soldater från Första världskriget

Fakta om Memorial Museum Passchendaele 1917

MMP1917 ligger i Zonnebeke, en knapp timmes bilkörning från Brygge. Parkerar gör man enklast i anslutning till museet och här finns också vackra promenadstråk i den lummiga parken som omger huset. Rekommenderad tid är ungefär två timmar, om man är riktigt intresserad kan man dubbla den tiden utan problem. Läs mer på webbplatsen för MMP1917.

Det här var en del av en resa i samarbete med Visit Flanders, Nordic TB och Brussels Airlines. Som vanligt är synpunkter, åsikter, texter och bilder mina egna.

1 KOMMENTAR

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här