Älskade höst. Älskade färger. Älskade blå himmel. Älskade prassliga löv. Och Älskade Traditioner på Södermannagatan, där vi började den här söndagen med en riktigt fin våffelfrukost. Omgivna av inredning från 1950-talet och helt ensamma brunchätare framåt halv tio. Det var innan vi begav oss ut på Söders höjder för att se norra halvklotets mest trendiga stadsdel gifta sig med hösten. Ett väldigt fint höstbröllop, utan att ens vara ett bröllop.

Frukost på Älskade Traditioner

Vi lämnade Älskade Traditioner och begav oss, via Nacka Skoglund-statyn på Katarina bangata, mot Nytorget. Stockholm är fullt av platser med mer eller mindre känd historik. Nytorget var ett av tre torg där Anckarström, Gustav III:s mördare, piskades innan han den 27 april 1792 avrättades genom halshuggning vid det som idag är Hammarbybacken.

Idag består torget bland annat av en lekplats, gamla arbetarbostäder i trä och en industribyggnad från 1600-talet som numera är konstateljé. Plus massa trädkronor som den här dagen har hela spektrat från sommarens gröna nyanser till oktobers härligt orangea kulörer.

Det ligger ett sällsamt lugn över staden. Lattemorsorna har kaffemuggen i ena handen och gungar sina barn med den andra. Flanörerna av den äldre generationen har parkerat rullatorn bredvid bänken där de sitter och njuter av höstens kanske mest klarblåa himmel. Och vi själva. Med våra kameror. Som via en öppen dörr tar oss in på gården bakom de gamla tråkåkarna.

Nytorget på Söder Vila en stund på bänken

Promenaden fortsätter upp för gångvägens trappor och när trädkronorna skingrat sig reser sig tornet av Sofia kyrka upp mot himlen. Kyrkan uppfördes i början av 1900-talet och är belägen på Vita Bergens högsta punkt, drygt fyrtio meter över havet. Här i närheten ligger den berömda Vitabergsparken och dess scen men den lämnar vi obesökt. En annan gång. Och så vidare.

Sofia kyrka på Söder, Stockholm Motljus i höstsolen

Mot Åsöberget tar vi oss sedan, med några fotbollsspelande söderkisar framför oss. De gamla varvarbetarhusen ligger tätt och de röda träkåkarna skvallrar om Stockholms flydda tider. Här trängde även de fattigaste familjerna ihop sig under 1800-talets bostadsnöd, mot slutet av seklet.

När förfallet kring Lotsgatan till slut blev för stort bestämde Stockholm stad på 1950-talet att området skulle rustas upp. En del hus revs, andra bevarades och vissa flyttades hit. Husen fick både elektricitet, rinnande vatten och andra planlösningar och idag är det ett lummigt kvarter med skyltar som berättar om livet här för både hundra och tvåhundra år sedan.

Fotbollsgrabbar på Åsögatan Drydens skuggaLotsgatan på Söder i StockholmTräd i höstfärger

På Fjällgatan, som vetter ut mot Stockholms inlopp, är vyerna fantastiska. Vi ser Kastellholmen, Beckholmen, Skeppsholmen och vid Gröna Lund både ankommer och avgår stans skärgårdsbåtar. De höstfärgade trädkronorna breder ut sig borta på Djurgården. Nedanför oss löper Stadsgårdskajen och tittar vi åt Nacka-hållet ligger Viking Line-färjan ankrad i väntan på nästa avgång.

Här är Stockholm kanske som allra finast. Jag gillar att se stan på håll. Från inflygningar till Bromma. Från Kaknästornet. Ett höghus inne i stan. Eller så här, från Söders höjder.

Skeppsholmen, Kastellholmen och Djurgården Stockholms höstskepnad

Efter ett stopp på Fotografiska några timmar, för övrigt mitt första, tar vi oss till fots vidare bort mot Monteliusvägen. Promenadstråket är knappt tjugo år gammalt, invigt 1998, på Mariaberget och här uppe är vyerna över Riddarfjärden riktigt fina. Vi ser Gamla Stan, Kungsholmen med Stadshuset som mest kända kuliss och ett antal flygplan på väg in mot Bromma flygplats.

Vi är ett gäng söndagspromenerare som är ute och njuter och under de här timmarna har Stockholm verkligen visat upp sig från en av sina bättre sidor. Söder har gift sig med hösten och det var ett riktigt fint bröllop, precis så färgsprakande som oktober ska vara och exakt det lugnet över både oss och stan som jag ville ha.

Stockholm behöver inte vara hets om man inte vill och det är fint när de lugnare delarna ligger så lättillgängliga som de gör. Ett tunnelbanestopp från city, eller bara en kort promenad från de folktäta stråken kring Hornsgatan, Götgatan, Medborgarplatsen och Slussen. 

Bastugatan på Söder Hänglås på Monteliusvägen Katarina och Maria på Söder Hornsgatan, Stockholm

Vi tar oss ut till Skärmarbrink igen, där vi haft våra sängar för helgen, och packar ihop för hemfärd. På flygbussen hinner jag nästan slumra en sväng och summerar i huvudet dagens timmar på Söder. Ibland känns det som att jag har tappat bort min kärlek till Stockholm men det är dagar som dessa som vi hittar tillbaka till varandra igen. 

Det blev ett fin höstbröllop mellan Södermalm och oktober och jag är tacksam över att jag bjöd in mig själv. Bröllop av den här sorten åker jag gärna på fler gånger.

12 KOMMENTARER

  1. Jomenvisst. Farmor och gårdskompisen Greta, senare Garbo, brukade som små flickor få pengar av husets vaktmästare för alla råttor de haft ihjäl. Betalning i ören per svans. Så var det förr på Söder så man förstår rivningshysterin fast man undrar varför de var tvungna att förfula så mycket. Dock finns det ju massor av fint kvar som du är med och visar.

    • Ja, det finns mycket fint på Söder att titta på och jag kan känna att den där hysterin har gått igenom alla svenska städer. Titta på valfri citykärna. Östersund är ett skräckexempel. Nu håller den på att fixas till lite här och där men alla tråkiga skokartonger och Åhléns-hus. Urk!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här