Så satt jag i bilen. Och funderade. Målet med fredagens roadtrip låg där och då ungefär 25 mil bort. Med tre olika vägval i knät. Till Särna. Över Sveg? Nej tack. Via Klövsjö och Vemdalen? Kanske. Dra över Flatruet då? Alltså. Det är ju vackert. Både vägen i sig och vägen dit. Fjäll. Milsvida vyer. Jag går igång på sånt.
Det fick bli så. Jag närmade mig Ljungdalen medan Jämtlands och Härjedalens finaste toppar tornade upp sig i norr och väst, innan jag svängde av och åkte upp på fjället. Träden försvann. Kvar blev en grusväg, vyer och renar. Som i lugn, ro och trotsande stod i nordvästanvinden och åt. De gillade väl egentligen inte min närvaro. Men jag gillade deras.
Så for jag vidare. Ner från fjället. Förbi Funäsdalen. Genom Tännäs. Vidare på väg 311 och småvägarna genom Härjedalens skogar mot Dalarnas dito. Det tog en stund men efter drygt fem timmars bilåkande från Östersund satte jag fötterna i skogarna kring Särna.
Till dånet av Fjätfallets brusande vatten satt vi sedan ett litet gäng bloggare slash fotografer slash frilansare. Drack Lemmelkaffe. Åt grillade mackor med chèvre och honung. Mitt i röken från eldstaden. Och njöt av höstens lite kyligare vindar.
Det går absolut att spendera en fredagslunch så här. Lördag också. Eller tisdag. Och onsdag. Lite när som faktiskt. Livskvalitet kan vi kalla det. Oavsett dag.
Så for vi till helgens husrum. En ombyggd lada. Med öppen planlösning, en sprakande brasa i kaminen och ett höstmörker som föll utanför. Vi redigerade bilder. Bloggade. Pratade foto. Och annat som en pratar om när det är likasinnade i samma tid, samma rum.
Vi åt middag, drack öl och skrattade tills tårarna rann. Sedan hoppade vi in i bastun nere vid sjön. Svetten fick rinna i de 80 graderna innan vi snabbt sprang ut och tog ett dopp i Särnsjön. Under månens sken. I det stilla vattnet som förmodligen inte hade högre temperatur än åtta-tio grader. Jag är egentligen badkruka men jag lät mig övertalas.
När badar du i oktober, under fullmåne och i spegelblankt vatten nästa gång?
Livet börjar där komfortzonen tar slut, var det någon som sa. Det var svinkallt, där i gränslandet av komfortzonen. När jag klev ut i Särnsjöns iskalla vatten och doppade mig. Men jävlar vad bastun var skön efteråt. Och kanske blir jag kvitt den där enträgna förkylningen som härjat i kroppen i ett par veckor.
Så satt jag vid ett stort bord, ett par timmar senare. I en ombyggd lada i Särna. Mitt i natten. Omgiven av Dalarnas djupa skogar och en svinkall sjö i vilken jag badat. Och funderade. På komfortzonen. En kanske skulle ta och jobba lite med den. Tänja gränser och se var livet börjar, om det inte redan har gjort det.
Då finns det andra vägval än Sveg, Vemdalen och Flatruet att fundera över.
Sjukt läckert, såväl vägen över Flatruet som resten! Välskrivet och bildsatt som ett proffs! 🙂
Tack! 😀 Ja, alltså. Avstickarna. Så guld värda. Det var ju lätt värt den extratiden det tog (körde på drygt tre timmar hem istället för fem).
Men sjukt fint skrivet och sjukt fina bilder… Men vette fasen om jag inte hade fått hjärtstopp av doppet 😉 🙂
Tack Daniela! 😀 Jag trodde jag skulle stryka med innan jag doppade mig. Och det var onekligen svinkallt. Både i vattnet och att komma upp. Men bastun alltså, den satt ännu finare efteråt än innan.
Fick på riktigt lätt gåshud av din upplevelse, och sättet du berättar om den på.
Tack! Och känslorna sitter kvar.
asså, wow. det är ju typ det där livet går ut på.
Ja, det känns nästan lite som det. Just där och då. Och även nu i efterhand. Jag måste få mer. 🙂
Det här inlägget, topp på alla sätt och vis. Älskar när du skriver så här! Och bilderna, ja, de spelar ju i en egen liga.
Tack! 😀 Och jag älskar att skriva så här. Och att ni gillar det.
[…] helt ljuvliga inlägg nyss, från några bloggares helg i Särna – bloggarna Bucketlife, Dryden, Äntligen Vilse och Oh Darling sågs i Katarina/Bucketlifes ombyggda lada i Särna och […]
Så fint du har beskrivit allt! Och bilderna är fantastiska!
Tack Helena, och tack för en trevlig helg! Ni inväntar vi drönarfilmer från Oviksfjällen. 😉
Jag har ju isvaksbadat så jag är inte så imponerad av badet, men av bilderna och texten, och lite inspirerad av mackan.
Haha, du behöver inte vara imponerad av doppet i sjön. Men mackan däremot. Den! 😉
Vilket himla fint skrivet inlägg. Det är ju nånting med de där små, stora upplevelserna. Och att få garva konstant i fyra dagar. Magiskt!
Tack Katta, och tack för att du var med och bidrog så mycket till det! Magiskt är ordet!
[…] vilket i och för sig inte är något ovanligt i sammanhanget. Det här inlägget hos Daniel/Dryden blev en personlig favorit och är värt att […]
Verkligen ett utav dina bästa inlägg ever! Låter som en fab helg.
Tack pilla! 🙂 När alla tankar om livet snurrar och så vidare.