Ibland måste jag nypa mig i armen. När jag står på en klippa en novembereftermiddag. Med Storsjöns iskalla vatten nedanför fötterna. Oviksfjällen ett par mil bort. Med en klarblå himmel ovanför mig, vars stjärnor snart ska lysa ner över det frusna jämtländska höstlandskapet.
Fast trots att jag nyper mig så vaknar jag inte. Det här är på riktigt. Och det är då, för femtioelftetusende gången, det går upp för mig hur mycket världsklass det här faktiskt är. Runt knuten. Hemma.
Resten av världen fattar nog ingenting.
Vi har tagit en biltur på knappt tjugo minuter från Östersund. Andersön ligger stilla och det är knappt en vindpust i trädkronorna ovanför oss. Åreskutan reser sig bortanför sjön i väster. Qatar Airways och deras flight QR707 från Doha till Washington susar över oss på knappt tiotusen meter. Ett par löpare springer om oss och några hundägare fångar dagen med sin fyrbenta vänner.
Vårt mål med dagen? Egentligen inget alls. Det behöver inte vara så komplicerat alla gånger. Det räcker faktiskt med en skön promenad på sex-sju kilometer. En mugg kaffe längs vägen. Hoppa på nyfrusen knastrig is. Se solen gå ner ytterligare några minuter tidigare än igår. Och att bara inhalera stunden en lördag i november.
Jämtland i allmänhet och Andersön i synnerhet är en väldigt bra plats för sådant.
Fantastiska bilder! Och som du säger, det krävs så lite, fler borde upptäcka enkla naturäventyr. Andersön är ju så vackert, ser fram emot att åka dit fler gånger.
Och alltså jag ÄLSKAR att en numera kan se exakt vart planen ovanför är på väg. Fantiserade jämt om det när jag var liten. Haha.
Tack Katta! Exakt. Vardagsäventyren är ju oftast inte mer komplicerade än så här.
Haha, kul med nörderi ju! Var en riktigt intensiv flygdag igår. Missade tyvärr en Emirates A380 som drog rakt över huvudet en stund innan.
Fantastiskt fint läge! Och läckra bilder i vanlig god ordning! 🙂
Ja, det där läget skojar man inte bort alltså! Tack! 🙂