Efter 24 långa mil parkerade vi bilen på gatan Avdage Šahinagića, där vår lägenhet i Sarajevo skulle befinna sig. Mörkret hade lagt sig sedan flera timmar. Sträckan, som på vanliga vägar tagit kanske max tre timmar, tog nästan sex. Å andra sidan. Vilken roadtrip! Från flygplatsen i Dubrovnik, genom Sutjeska National Park, slingriga vägar, panoramatak på bilen för de i baksätet, en poliskontroll och ett virrvarr av vägar in i Sarajevo.

Det här var en av resans sista-minuten-bokningar, som vi ordnat med någon kväll eller två innan. Bilderna på vår lägenhet i Sarajevo hade i alla fall visat något som vi skulle kunna tänka oss att spendera två nätter i. Det dröjer heller inte länge förrän vi får SMS-kontakt med uthyrarna, med vilka vi sedan har sporadisk kontakt med under bilresan genom Bosnien. Vi fick en bra känsla.

Halvvägs mot destinationen får vi reda på att det uppstått problem med ordinarie lägenhet men att vi ska få ett annat boende, även det en lägenhet i Sarajevo. Inga bilder. Ingen information. Bara en ny adress som vi ska mötas upp på framåt 22-tiden.

Vår lägenhet i Sarajevo

Det visar sig att oron inte är befogad. När vi parkerat bilen, skakat hand med värdarna och låst upp dörren blir vi både förvånade och… förvånade. Framför oss har vi en helt nyrenoverad lägenhet med känslan av att ingen har bott här före oss. Det är nästan som att befinna sig i Skandinavien, med det kliniskt inredda vardagsrummet.

För vissa kanske just det är en besvikelse, att det blir ett steg bort från kulturen man vill uppleva. För oss var det en lätt befrielse efter stenhårda sängar i Dubrovnik och festivalyran i Kotor. Dessutom visade det sig vara ett wifi med rejäl fart (80 mbit både upp och ner!) och på bara ett par timmar var resans alla bilder och filmer backupade till Dropbox-kontot. Det var nog min största befrielse den här kvällen.

Vår lägenhet i Sarajevo - köket i Corso ApartmentsSovrummet i Corso Apartments, SarajevoBadrummet i Corso Apartments i Sarajevo

Jag vet inte om huvudet hann träffa kudden innan jag somnade den här kvällen. Vi inledde den med att bada i Medelhavet på förmiddagen, hade en magnifik roadtrip genom Bosnien och Hercegovina och hade nu landat i “Skandinavien”.

Vad vi dock inte riktigt sett var hur det såg ut runtomkring lägenheten. Knappt ens trapphuset, där vi halvsovande mest ville komma upp till våra sängar på kvällen. På följande förmiddag, efter en fin natts sömn, kommer vi ut i trapphuset för att göra stan. Då hinner det “förväntade” Sarajevo ifatt oss lite. Undrar om inte det här var hela Balkan-resans största kontrast. Från den kliniskt nyinredda lägenheten till det här.

Trapphuset i SarajevoPostboxar i Corso Apartments Utanför trapphuset i vår lägenhet i SarajevoGatan utanför Corso Apartments, Sarajevo Gatan vid vår lägenhet i Sarajevo

Vår lägenhet i Sarajevo låg bara fem minuters promenad från de äldsta delarna av stan och ytterligare några minuter till mer moderna promenadstråk med shopping. I de här centrala kvarteren fanns det ett oräkneligt antal restauranger och affärer. Längs floden Miljacka och bara några minuters promenad bort låg också platsen där Skotten i Sarajevo ägde rum.

Det var inte heller några problem att hitta matbutiker och eftersom vi hade eget kök valde vi att äta merparten av måltiderna hemma. Konzum med Z. Som sagt, som att befinna sig hemma (Z är Jämtlands länsbokstav för de som inte känner till det).

Gamla Sarajevo

Två nätter i Sarajevo

Vi stannade två nätter här och gav knappt 1500:-, det blir 750:- per natt och näst billigaste boendet på hela resan (efter Mostar). Med tanke på vad vi fick för det här priset så kan jag bara konstatera att det var väl spenderade pengar. Ypperliga faciliteter, nytt, rent, städat och vänliga värdar.

Läget? Mitt i smeten utan att för den delen vara mitt i smeten.

5 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här