F som i flygplansläge, force majeure och fanskap

Jag har gnällt lite det senaste. På min mobil. En Samsung S7 Edge. Som jag överlag varit väldigt nöjd med i snart två år (minus reklamationen jag gjorde förra hösten, skittelefon!). Visst. Den kraschar ibland (oftare och oftare). Men. I höstas började den bete sig konstigt på riktigt och efter nästan varenda flygresa (det var några stycken) så kraschade den så fort jag stängde av flygplansläget när vi tagit mark.

What about that? Som en grinig liten Dryden som inte vill sluta flyga utan bara vill flyga längre och längre. Som avskyr när flygplansläget blir avstängt.

Okej, en ganska trasig jämförelse men det är inget alls emot hur trasig min telefon blev igår. Redan på Frösön, innan take off, kraschade den två gånger inom loppet av tre minuter. När jag sedan klev av sista flighten i Göteborg och stängde av flygplansläget så sa den ”Tack! Hejdå! Nu skiter jag i det här!” och svartnade. För att inte vakna igen.

What about THAT?

Jag har nu testat alla möjliga varianter. Låtit den vila en stund. Pratat med den och sagt att vi ska flyga på söndag igen. Testat olika hålla-inne-knappar-kombinationer för att starta i ultra-super-felsäkert läge. Och så vidare. Men nej. Skärmen är svart. Inte en tillstymmelse till liv i min lille skithög till mobiltelefon.

Och om det är något som jag inte alls är sugen på just nu så är det att köpa en ny mobil. Men det är väl bara att ta tjuren i hornen och göra något åt saken. Helst vill jag kasta den ut från Stallbackabron här i Trollhättan (där jag är just nu) men då får jag förmodligen lokala Greenpeace-avdelningen på mig (och polisen, eftersom man inte får gå på den bron).

Nåväl. Jag inser också hur trasig (nåväl) jag är utan mobilen. Instagram och sociala medier klarar jag mig lätt utan, mailen kan jag kolla i datorn. Ringa? Gör man sånt längre? Men resten av livet som jag, och förmodligen vi alla, lägger i mobilerna idag? Mobilt bank-id och bankappen till exempel. Bara den tänkte jag använda fyra gånger igår kväll innan jag kom på att… nähä. Inte det. Lösenordshanteraren. Flygapparna med boardingkort. Livet i fickan. Som löser alla möjliga problem åt mig när som helst och vart som helst.

Jösses.

Samtidigt. Backup. Ja, det kommer bli en del pusslande med appar, inloggningar, tvåstegsverifieringar och annat. Det får bli allt eftersom. Men kontakter, kalendrar och mail är i hamn, tack vare molnlagring. Det betyder att jag slipper den så pinsamma Facebook-uppdateringen…

Min telefon är trasig. Ska skaffa ny. Messa era nummer så jag får dem igen!

Ni känner igen den va?

Till och med de allra sista bilderna är backupade, tack vare wifi-anslutning på Arlanda och direktuppladdning från kamerarullen till Dropbox. Men det här är inget nytt, backup har vi ju pratat om förut. Eller hur?

Så. Istället för en lugn förmiddag idag så blir det lösning av ett stycke i-landsproblem (läs: jakt på ny mobil). Återstår att se var det slutar. Om det slutar. Jag ber om att få återkomma i ämnet…

Tillåt mig slutligen presentera näst sista bilden som jag tog med min S7 Edge. Flygplansläge, någon?