Så var då helgen i ett nästan grönskande Trollhättan över. Lite som att lämna ett vintergnistrande Jämtland och landa i midsommar. Barmark och någon plusgrad, vilket är ungefär samma sak som slutet på juni. Och barrmark, när julgranar gjort sitt men lämnade hälften av barren kvar längs vägen ut.
Helgen blev lite hetsigt emellanåt, i den meningen att hinna med allt och alla som jag lovat. Luncher, middagar, pubrunda och re-union. Plus luncher, middagar. Och att ta sig mellan alla platser och att sova några timmar på nätterna. Samt luncher och middagar.
Det flöt ändå på bra, (trots att) jag är lite av en tidsoptimist. Kanske bra att inte Maria var med den här gången…
Mobilen förresten (på tal om ingenting). Ni kanske kommer ihåg att den tvärdog efter torsdagens flygresa. Den vaknade upp efter en god natts sömn i fredags. Fråga mig inte vad som hände men rätt som det var kickade den igång, sa ”Tjenare Dryden!” och tutade på som om inget har hänt. På riktigt så var det väldigt längesedan som den fungerade så bra som den gjorde under fredag, lördag och söndag.
Tills jag skulle flyga igen.
När jag landade på ARN igår kväll och avaktiverade flightmode så kraschade den. Igen. Och igen. Jag kanske bara måste blåsa om den. För jag orkar inte köpa ny, kort och gott. Orkar inte.
Well. Det var helgen det, inklusive i-landsproblemen. Nu är jag åter i verkligheten med dunjacka, minusgrader, motvind till jobb och träning. Fast med några fina dagar i färskt minne. Och det såg ut ungefär så här, med grabbkväll, granskott, snö (!) och ett flygplan.
Ungefär lika tjockt snötäcke som vi har hos mig…
Suck. Barmark i januari är ett fenomen som borde utrotas…
[…] stack också till Trollhättan en sväng och hängde med familj och vänner. Det blir inte jättemånga resor dit ner sedan ett par-tre år […]