Häromdagen satte jag mig på tåget för att ta mig hem från resebloggareventet i Stockholm. Som ni kanske vet föredrar jag ju flyget många gånger men den här gången kändes den rälsbundna varianten som det bättre alternativet. Lämplig avgång för att hinna hem till Östersund och ett möte, möjligheten att jobba i lugn och ro några timmar samt prislappen så klart, som skilde sig markant från flyget den här dagen.

Jag var också högst medveten om att det den här gången skulle bli ett gammalt InterCity-tåg så jag säkrade upp med en biljett i 1:a klass. Förhoppningsvis är det färre resenärer och mindre stök, det är så jag brukar resonera när jag bokar. Det var fortfarande bara en tredjedel av priset mot vad flyget skulle kostat mig.

Centralen i Stokholm Centralen i Stokholm

Tåget avgick Stockholm Centralstation klockan 07:50 och vi rullade ut i en fantastisk sommarmorgon i huvudstaden. Jag hade plats 51 och i första klass på de här tågen är konfigurationen 2-1. Mitt säte var eget men det hade inte varit några som helst problem att byta till ett dubbelsäte, eftersom jag i princip var själv i min del av kupén. Med tåg är det ju dock alltid lite svårt att veta, det kan ju kliva på folk efter vägen så jag valde att sitta kvar.

Ett eget säte låter ju egentligen perfekt. Slippa ha någon utanför sig och direktanslutning till gången. Men, det blir alltid lite stökigt med handbagaget och benutrymmet var verkligen ingen höjdare. Med fält bord med dator och kaffe på så fick jag krypa ut för att slippa packa ner allt. Tur att en är smidig. Eh.

Plus i kanten för eget eluttag men minus för brist på bra mugghållare. Det här är inga arbetsplatser, här ska en läsa tidningen på sin höjd.

Hejdå Stockholm

Tågsetet i sig var skakigt och gnissligt och komforten var betydligt sämre än jag minns den från sist jag åkte InterCity. Jag petade in mina brusreducerande lurar som dämpade det värsta men käre barn vilken skillnad mot SJ Snabbtåg. Något wifi fanns det inte heller, vilket jag i och för sig kände till redan på förhand. Jag kan väl tycka att det är lite fränt att åka med lite äldre tåg också men hellre på kortare resor. Fem och en halv timme var helt klart i längsta laget.

SJ InterCity 1 klass

Till skillnad från SJ Snabbtåg så ingick det ingen frukost i den här InterCity-biljetten, trots att det var en tidig avgång (här framgår vilka avgångar som de serverar frukost på). Däremot ingick kaffe mot uppvisande av biljetten (vilket dock ingen sa till mig personligen, utan det överhörde jag).

I 1-klassvagnen fanns det dock inte någon gör-det-själv-servering (som på snabbtågen), vilket innebar att jag från vagn 2 fick gå till vagn 4 för att hämta kaffe. Nu låter jag kanske gnällig som måste gå två vagnar men jag kan tycka att det inte är en jättesvår nöt att knäcka för SJ och en rimlig tjänst för oss som betalat lite mer.

Läs mer: Recension av SJ Snabbtåg i första klass och tyst kupé

Men, då fick jag chansen att knalla igenom kupén för 2:a klass också. Där sitter man enligt 2-2. Benutrymmet är i det närmaste det samma men om det var lugnt, stilla och ganska ödsligt i min vagn så var det motsatsen här. I det närmaste fullbokat, barn med iPads på hög volym och rent allmänt ganska stimmigt.

Utsikt från tåget

Fem och en halv timme efter avfärd från Stockholm Central anlände vi Östersund helt enligt tidtabell. En skakig, gnisslig men också väldigt punktlig tågresa var till ända. Även om jag inte betalade mer än 505:- för den här enkelbiljetten så vete tusan om jag tycker att den var särskilt prisvärd. Inget kaffe i kupén, inga frukter och personalen såg man som vanligt inte till mer än vid av- och påstigning. Jag kan tycka att det är små enkla saker som skulle lyft den här resan till nästa nivå.

Snabbtågen erbjuder i mitt tycke verkligen så mycket mer. Det är ett ställe jag nästan vill sitta kvar på då de är tystare, lugnare och skönare. Så SJ, in med fler snabbtåg så kan jag definitivt börja överväga er ännu oftare! Tack på förhand.

14 KOMMENTARER

  1. Gammal fin A11-vagn minsann. En gång i tiden ersättare till X2000 när man av olika skäl var tvungen att göra så. Detta också skälet till att man har de gamla X2000-fåtöljerna kvar. Tyvärr lider de av kraftig obeslutsamhet till vad för typ av fordon man vill köra och är i desperat behov av lite (mycket) kärlek för att uppnå rätt potential!

  2. Kul att läsa om tågupplevelsen. Har lite fobi för de gamla tågen, tycker att stolarna ser så ruskigt äckliga ut även om de kan vara lika skitiga som nya. Är rädd för löss och bedbugs. Sjukt löjligt, jag vet. Annars tycker jag det är mysigt att åka tåg sålänge man kommer fram i tid.

    • Nja, det är väl inte mer löjligt än att leta löss och annat när man kommer till hotellrum och dylikt? Fullt befogat, men jag har själv inte tänkt tanken faktiskt. Men ja, jag föredrar ju sätena på snabbtågen alla dagar i veckan.

  3. Dem här lök och vagn tågen som jag antar du åkte med är från 1980. Dem kör fortfarande för SJ har inte råd med att byta ut dem. Men förhoppningsvis går dem sönder och vissa kanske går till museum för företaget som tillverkade dem finns tekniskt sett inte kvar längre. Det är bara vänta och se då har SJ helt nya tåg.

    • SJ skulle utan några som helst problem rent ekonomiskt kunna byta ut samtliga vagnar om de så skulle önska, de delade exempelvis ut nära två miljarder kronor till staten här för ett par år sedan och gör kontinuerligt vinst. Än gör dock de så kallade 80-talsvagnarna oerhört stor nytta i många trafikupplägg och kommer därför inte bytas ut under överskådlig tid. Den absoluta merparten av vagnarna i sig är dessutom ur rent tekniskt perspektiv i gott skick, även om många är i behov av upprustning och modernisering.

    • Det bästa är väl att bo i en del av landet som oftare kör med moderna tåg i så fall. 😉 Skulle inte ha något emot att SJ satte in fler snabbtåg till Östersund, eller kanske allra helst deras dubbeldäckare som jag gärna testar oftare. Vet dock inte hur bra komfort det är i dem i uppemot 5-6 timmar? Å andra sidan, förmodligen bättre än InterCity.

  4. Själv anser jag att ett singelsäte i en A11-vagn är tågromantik. Jag reser regelbundet med den vagnmodellen Stockholm-Dalarna (2 timmar). Däremot visste jag inte att den användes till Östersund? Antagligen är det vagnarna som tidigare gick till Oslo som nu mer har sats in till Östersund. En annan nackdel med modellen är att det inte finns AC.

  5. Det enda jag minns från InterCity-tågen när jag var yngre var att vi fick äta köttbullar och/eller pannkakor. Och att det tog lååång tid att åka från Malmö till Stockholm. Men äh, att gå två vagnar bort för att hämta gratis kaffe är väl inte så illa? Det hade kunnat vara värre. Typ gå från första klass på X2000 till vagn fem där bistron ligger för att betala för en plastsked. Ja sanna mina dar, livet är hårt för oss i-länningar.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här