Andra dagen – åtta grader, fjällregn och pers igen!

St. Olavsloppet. Dag 2. En halv sovmorgon till halv nio. Frukost. Avfärd halv tio. Kallt kaffe i termosen från dagen innan. Lätt stela ben efter onsdagens 16 kilometer. Ett regnväder i luften. Och med en enda sträcka i planeringen. En kort sådan. Sist ut på hela dagsetappen. Målgångssträckor är ändå ganska nice.

Well. Regnvädret hängde inte så länge i luften. Redan vid andra växlingen började det droppa och sedan upphörde det knappt under hela dagen. Jag var delvis chaufför, tajmade växlingar och hade det ganska lugnt medan det smattrade på rutan och mer påminde om oktober än juni där utanför.

Dessutom var broderskeppet Robban med på ett par sträckor idag! Kul att ha honom med sig i löpningen igen, efter några års uppehåll! Ryktet säger att han ska nå sub-90 på halvmaran i Stockholm nästa höst. Kan han, så kan väl jag. Eller?

För egen del stod en 5,4-sträcka på agendan, från St Olavsbrua till Sandvika. Det är ju en kortdistans för mig så planen var att försöka pressa så mycket jag kunde, trots att merparten av sträckan gick uppför. Det visade sig också att jag skulle få viss hjälp av en härlig medvind så i ärlighetens namn kände jag knappt av vare sig de åtta ynkliga plusgraderna eller det piskande regnet.

Och om jag hade känt av det så hade jag knappt brytt mig. Det var snarare en skön känsla att få göra jobbet i riktigt pissväder. Jag gillar det. Fast jag hade hellre tagit en bastu efteråt, än en 20 mils bilresa hem. Faktiskt.

Och. Det gick ju minst lika bra på kortsträckan som på onsdagens långsträcka. Idén om att gå ut hårt fungerade bra , 4:08 på de två första! Även om jag hade ett lägre tempo i de långa sega motluten på den senare delen så sprang jag ändå in på drygt 23 minuter, på det som klockan mätte upp till 5,48 kilometer. 4:14-tempo, what about that liksom. Dessutom på nytt noterat personbästa på halvmilen, med riktigt fina 21:02. Plus att jag fick spurtvinna i en plötsligt uppkommen duell knappt hundra meter från mål.

Sånt gillar jag. Också. Förutom piskande regn och åtta plusgrader…

Well. Det är fredag, vilodag för mig och jag vårdar ömt min träningsvärk tävlingsvärk (jag tävlade ju faktiskt så då borde det vara tävlingsvärk). I morgon lördag är det sista dagen i St. Olavsloppet 2018 och jag ska göra sträckan från Rödön till Frösöpark på drygt 8 kilometer. Vet inte riktigt vad jag ska ha för plan, mer än att jaga in tid på våra norska myndighetskonkurrenter som vi har en intern kamp mot.

Challenge accepted.