Tanken slår mig ibland. När jag sitter och bloggar. När jag lägger upp bilder på så många detaljer jag kan. När jag skriver guider och försöker hjälpa framtida resenärer så långt det bara går. Allt för att underlätta resandet för alla er som letar inspiration och ska iväg.
Hjälper jag? Eller stjälper jag? Jag har blivit osäker.
Det är väl lite som att se trailern på en film. Godbitarna vill man se, några korta klipp med nyckelscener för att få fram lusten att se hela. Men fan ta den som avslöjar slutet, vem som är mördaren eller om de får varandra och lever lyckliga.
Är det samma sak med en reseblogg? Avslöjas det för mycket? Eller får en skylla sig själv som går in och läser?
Försvinner spontaniteten?
En stor del av resan är ju att upptäcka. Det nya. Det spännande. När en inte riktigt vet vad som väntar. Som då till viss del förstörs när man börjar läsa på om destinationen. På bloggar. I forum. På Facebook. Med Google Maps. Rätt som det är sitter man med facit. En vet hur allt ser ut, vad allt kostar, hur lokaltrafiken fungerar och hur kvarteret kring Airbnb-lägenheten ser ut efter att man härjat runt med Google Streetview.
Vi får allt serverat i knät och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. I alla fall inte för min egen del. Ändå försöker jag researcha så mycket jag kan. Samtidigt försöker jag vara så detaljerad som möjligt när jag själv skriver inlägg om platserna jag besökt.
Googla på ”ambivalens” så får ni mig som första sökträff.
Kärleken till research
Jag kan nästan lite motvilligt erkänna att jag älskar att researcha. Det är ett sätt att påbörja resan och ju längre den blir desto bättre. Men hur mycket vill jag egentligen veta redan innan jag är på plats? Är det viktigt att veta hur gatukorsningen där mitt Airbnb-boende ligger ser ut? Är det viktigt att ha sett bilder på båten man ska på valsafari med? Är det viktig att veta att ett dagskort med lokaltrafiken kostar 10 kanadensiska dollar?
Nej? Ja? Kanske? Ibland? Alltid? Aldrig?
Hur ska jag bete mig?
Ska jag fortsätta avslöja hemligheter och servera er så mycket som möjligt eller ska jag införa ”spoiler”-varning på inläggen jag skriver (ungefär som mina samarbeten märks ut)? Hur ska jag som resebloggare bete mig? Ska jag guida, inspirerera och avslöja på samma gång? Hur ser ni på research och att veta så mycket som möjligt på förhand?
Eller överreagerar jag bara?
Skriv detaljerat är mitt önskemål. Det ger inspiration. Speciellt för mig som reser så lite men gillar research. Genom din blogg kan jag fantisera att jag reser tack vare detaljerna. När jag väl ska resa väljer jag själv om jag läser på noga eller bara går på det som fastnat sen jag läst tidigare.
Jag noterar det. Då fortsätter jag som vanligt då.
Jag googlade på ambivalens och fick både Psykologiguiden och folkhälsomyndigheten innan dig. Samt någon ungersk sajt, det heter nog så även på deras språk.
Oavsett, skriv på det sätt som du tycker är roligt. Har någon läsare någonsin klagat på att du avslöjat för mycket? I fall svaret är nej kan du nog lugnt fortsätta skriva som du gör.
Haha, den googlingen lät bättre än min. 😉 Nej, ingen har klagat. Det var mina egna tankar som allt landade med.
Jag tycker inte att detaljer spoilar. Det är ju därför man reser. För att man vet att upplevelsen ändå blir ens egen. Hur många Instagrambilder man än sett och hur mycket man än läst.
Utan detaljer och information kanske man missar det bästa i stället. Åker hem utan att ha sett Iguazufallen från BÅDA sidorna osv.
Men som jag själv skrivit i ett inlägg tidigare om att planera eller vara spontan. Den allra, allra bästa upplevelsen kanske man får om man själv inte läser på något alls, men reser tillsammans med någon som läst allt och kan alla trix. 🙂
Skrattar för mig själv när jag läser dina sista rader. När jag reser med min syster släpper jag allt vad research heter och följer henne slaviskt. Så otroligt skönt :). Men det är för att jag vet att det inte finns någon bättre på research än syster.
Ja, så är det ju. Upplevelsen blir ju ens egen i slutändan. Men att resa utan att veta något? Nja. Det vete fan. 🙂
Att resa utan att veta något alls, har jag provat på då du ordnade min överrasknings-40årsresa. Att inte veta vad eller vilket land jag skulle packa för, att inte hinna köra research alls var väldigt roligt och samtidigt frustrerande! Det är absolut en av de bästa resor jag varit iväg på och jag tackar min TravelManager för det grundliga researchjobb du gjorde innan resan!
Alltså, jag vet inte om jag grejat det faktiskt. 😉
Jag har ärligt talat svårt att tänka mig att det egentligen går att bli för detaljerad i vissa avseenden. Allt ska serverar och redovisas för väldigt många som vill ha tips om olika resmål.
Däremot finns det ju så klart exempel som museum där det räcker med några enstaka bilder för att skapa ett intresse. Men när det kommer till marknader i Thailand så är det nog många som på förhand vill veta exakt hur mycket ett par foppatoffel kostar etc.
Hehe, ja priset på foppatoffel är ju faktiskt viktigt. Typ. 😉
Jag har någon gång tänkt samma. Men så tänker jag att jag skriver om min egen upplevelse av det hela (och bäddar ev in med praktiska råd), det behöver inte betyda att min läsare kommer ha en identisk resa eller uppleva som jag gör. Ser man något intressant så vill man ändå se det genom sina egna ögon, så känner iaf jag när jag läser andras bloggar 🙂
Helt sant Maria, helt sant. Det kanske ÄR jag som överreagerar? 😉
Jag har gärna lite ”stolpar” och hållpunkter med mig innan avfärd, men i slutändan älskar jag att strosa runt utan en enda plan… (Nu kan jag dock bli stressad över att sådana dagar försvinner i contentjagandet för resebloggen = sämst ju! Jobbar på att komma ifrån det.)
Ja, contentjagandet känner jag igen. Inför Vancouver hade jag cirka-planet för vad jag ville göra men jag älskar att bara strosa omkring också. Rätt som det är snubblar man över något magiskt. 🙂
Vad intressant, jag har aldrig reflekterat över det där innan. Jag är själv research-nörd och vill ha så mycket information som det bara går innan jag åker någonstans. Jag tycker lite att oavsett hur mycket jag sett på bild eller läst innan så är det ändå oändligt stor skillnad mot för att stå där själv. Men så känner jag ju även folk som tex inte vill åka till Antelope Canyon för dom tycker de redan har sett det..
Är du orolig över att visa för mycket bilder så går det ju att länka vissa så man måste klicka på dom för att se, så kan man välja själv hur man vill göra. Någon liknande vidarelänkning går säkert att göra även med text?
Bra idé. Jag har ärligt talat inte fått några kommentarer om att jag spoilat utan det var en tanke som dök upp i mitt huvud när jag satt och funderade på hur mycket jag själv vill veta innan avresa. Men precis som många andra kommenterat så blir det ju ändå den personliga upplevelsen man tillslut minns.
Precis som Therese har jag nog inte reflekterat aktivt över det förut. Mina allra bästa resminnen är ju gudkornen som en bara snubblat in i – den grymma restaurangen som låg runt hörnet, boendet som visade sig ha en makalös trädgård osvosv.
Samtidigt brukar jag också tänka att det är enormt många guldkorn som jag missat för att jag inte snubblat över dem och inte researchat. Under en kort resa känns det därför bra att ha några pålitliga rekommendationer och smarta genvägar med sig, för det kommer ju ändå dyka upp unika tillfällen som inte kan tipsas om.
Som människorna man träffar eller det magiska blusbandet som spontanlirar i Washington Square park samtidigt som solen gassar och körsbärsträden blommar. Det är svårt att pricka in oavsett researchnivå! De grejerna gör att slutet liksom aldrig kan spoilas helt.
Nej, jag har inte hellre reflekterat över det där med att spoila på det här sättet förut utan landade i tankarna när jag funderade på hur mycket jag själv vill veta innan jag kommer till en plats. Helt sant i övrigt, det är ju de personliga upplevelserna man tar med sig hem. Inte Google Streetview-bilderna. 🙂
Personligen, har jag nästan slopat det där med research inför en resa. Letar lite inspiration på Instagram innan. Bra så. Men jag vet att för många är det inte ett alternativ. De vill veta allt innan de åker. Där kommer vi in :). Hur mycket information man än delar, blir ju upplevelsen alltid subjektiv. Värsta är ju om någon hatar något man rekommenderat :))).
Bra poäng Daniela, jag har också nästan slutat researcha inför resor men mest för att jag inte hinner riktigt lika mycket som tidigare. ”Värsta” ja, det är ändå ganska sansat. 🙂