Ibland är det en sån där dag. När regnet faller mest under hela dygnet. Från det man vaknar, går till jobbet, går hem och går och lägger sig. Som i onsdags. Men då infinner sig också känslan att ”Shit, det här är ju skitbra löparväder!” så egentligen borde jag bara stuckit ut på ett löppass det första jag gjorde.
Well. Det gjorde jag inte. Däremot körde jag ett HIIT Circle-pass på lunchen. En ny variant. Färre övningar men där vi jobbade i par och med betydligt längre intervaller än vanligt. Det blev mer fys än flås på det här passet och jag tror att jag behöver det. Flås får jag ändå när jag kör mina intervallpass i löpningen. Well. Mådde onekligen som en kung efteråt men var ganska mos när jag gick hem.
Ändå. Ändå! Ändå… så får jag känslan när jag går hem att jag borde ta tillfället i akt. Det regnade fortfarande, ett sånt där härligt fint höstregn. Så, när klockan var framåt halv nio bestämde jag och Broderskeppet oss för att dra ut en sväng, på ett lugnt och skönt joggingpass i snacktempo.
Alltså. Det är ju sånt här jag älskar med löpningen. En syrerik kväll, ett lätt och stilla regn. Och att skramla ihop tolv kilometer på dagens andra träningspass. Det är inte ofta jag kör dubbelt men ibland så känns det nästan som ett måste. Fler regniga höstkvällar åt folket!
Det som dock inte var lite mysigt var smärtan i mitt redan ganska trasiga vänsterknä. Sista kilometern var direkt oskön och även igår kände jag av det när jag knallade trapporna på jobbet. Återstår att se hur det känns idag, men planen är att köra superhundringar på lunchen. Får återkomma med om hur det gick. Knä-trams är inte det jag var mest sugen på.
Hellre blöta höstkvällar i löparskorna utan besvär.
