Det har runnit mycket vatten under broarna sedan de där dagarna i mitten av juli 1990. Jag var tio år och familjen var på bilresa genom Europa, med en campingplats utanför Venedig som mål.
På vägen ner landade vi på en sluttande campingplats. Där alpernas praktfulla toppar omgav oss. Med den blågröna sjön. Ett besök i en saltgruva. Örnnästet vi aldrig kom upp till. Och tennisbanan på campingplatsen där jag och bror nästan råkade i slagsmål, när två andra ungar sade sig ha bokat banan. Vilket vi inte hade gjort.
Nu är det dags igen. I helgen faktiskt. Salzburg och kanske allra helst tyska Berchtesgaden ska återupplevas och det ska skapas minnen för tio tusen nya dagar framåt. Jag är nästan orimligt pepp, med förkärlek till höga snöklädda berg, djupa sjöar och vackra vyer.
Det är inte något speciellt omtalat resmål och få vet vad Berchtesgaden är när jag berättar. Örnnästet känner folk till, eventuellt Salzburg. Sedan är det stopp. Förhoppningsvis kan vi ändra lite på den bilden efter resan. Då lovar jag att ni ska få se mer av området och lite av vad det har att erbjuda.
I väntan på det så bjuder jag på en bild från den där resan 1990. I en färjekö i Travemünde på hemvägen, där vi fick vänta i fem timmar på att de skulle laga färjan som pajat. Fast jag ser allvarligt talat inte särskilt ledsen ut för det. Minnena var ju skapade, min resedagbok jag skrev var fylld med texter och jag anade nog inte att jag, 28 år senare, skulle skriva ett inlägg på en blogg om peppen inför återbesöket.
Eller så gjorde jag det?
Härligt! Är själv nyss hemkommen från de österrikiska alperna och älskade det. Ha en fin resa!
Tack! Det blev en kalasresa dit ner! Nu finns det massor att skriva om! 🙂