Jodå. Korsbandet av. Det var domen efter besöket hos sjukgymnasten för ett par veckor sedan, dit jag förvisso gått för att få ryggen undersökt. Det slog väl kanske inte ner som en bomb direkt. Inte för mig i alla fall, även om jag fram tills dess bara haft teorier om att det är av. Nu fick jag, även om det inte var rent medicinskt, korsbandet av bekräftat.

Så här. I januari 2012 fick jag gjort en magnetröntgen på knät efter en fotbollsincident tidigare under hösten. Den skvallrade om att korsbandet till 50-60% var av. Jag tränade upp knät och fortsatte spela. Sedan blev det ytterligare en incident följande sommar, plus en riktigt rejäl stjärnsmäll säsongen efter, i maj 2013. Då gick jag tillbaka hälsocentralen men någon mer röntgen tyckte de inte var nödvändig och jag låg inte direkt på dem för att få till en ny heller.

Jag la fotbollen åt sidan istället.

Knä - korsbandet av
Här gick nog korsbandet av, i maj 2013.

Det går att vara aktiv ändå!

Jag löste gymkort och hittade andra träningsformer. Jag har inte direkt slagit av på aktivitets- och träningstakten. Snarare tvärtom. Nu kan jag själv bestämma vad, var, när och hur jag ska träna och självdisciplinen fungerar över förväntan. Faktum är att jag är i bättre fysisk form nu än jag någonsin var när jag spelade fotboll.

Fast. Gick korsbandet av där i maj 2013 så är det ju snart sex år sedan. Men precis som med många andra skador så går det att vara aktiv ändå. En får så klart välja välja sina fighter men det finns många gånger ingen anledning till offerkofta och soffläge.

Jag har ändå avstått fotboll (tillslut), precis som innebandy och badminton. Å andra sidan, listan vad jag har gjort istället är ju faktiskt ganska lång.

Grundträningen så klart!

Träningen utgör ju själva grundbulten i alltihop. Det har varit allt från HIIT Cross till cirkelpass, ren styrketräning, cykling, löpning, långa promenader och vandringar. Oftast inga som helst problem, även om jag kan modifiera eller avstå sånt som jag vet belastar knät på ett smärtsamt sätt. Det är dumt att vara dum.

Svettig Dryden
Sommarträningen betyder oftast löpning.

Löpningen

Göteborgsvarvet har jag så klart sprungit (och tränat inför) och efter att korsbandet gått av har jag gjort Varvet 2015 (där jag persade på 1:39), 2016, 2017 och 2018. Släng på Stockholm Halvmaraton 2018 också, på 1:41.

2014 testade jag också Tough Viking, hinderloppet på Djurgården med rugbyspelare, istunnor, simmande i Djurgårdskanalen, repklättring med mera. Varför jag inte gjort om det loppet vet jag inte, för det är en av de roligaste tävlingarna jag sprungit! Får jag med mig någon i sommar kanske? Jag vet ju att jag har en del läsare som gärna springer och tränar.

Tough Viking 2014
Efter möte med rugbyspelare, isvakar och elchocksmålgång i Tough Viking.

Utelivet med snö och is

Jag har åkt utförsskidor utan några större hinder. Nu är jag förvisso manchesterknarkare och sällan offpist, jag tänker att en jämn och fin pist underlättar för trasiga knän.

Fast viss offpist har det ju ändå blivit när jag gjort toppturer. Gå upp på skidorna och åk ner i förhållandevis orörd snö. Japp, jag har vurpat och slagit mig några gånger men knät har aldrig tagit stryk.

Långfärdsskridskor är ett inslag som kanske inte fått så mycket kärlek, men de gånger jag åkt har det fungerat bra. Vinterstaden Östersund har ju fina plogade isvägar att åka på. Jag borde nyttja det oftare. Längdskidor åker jag inte heller nämnvärt mycket men även det fungerar förhållandevis fint!

Topptur i Jämtland
Topptur på vackra Snasahögarna i Jämtland!

Utelivet på barmark

Löpträning i olika former har jag ju redan nämnt, som är en del av barmarksträning. Jag har även gjort en hel del mer och mindre avancerade fjällvandringar, utöver allt jag promenerar när jag är ute på resande fot så klart. Aldrig under 20.000 steg på en dag och ibland över 40.000, som dagen jag både löptränade och gick ett par mil i New York.

Dags- och toppturer i Jämtland blir det några stycken varje år (Helags, Snasahögarna, Lunndörrspasset med flera). Sedan var ju Kebnekaise 2014 en rejält fin utmaning med 60 kilometers vandring på fyra dagar, varav en av dagarna var själva toppbestigningen. Jag var så klart sliten efteråt men det hade jag varit med ett helt korsband också.

I somras blev det ju norska Galdhöpiggen & Besseggen. Två dagar, 32 kilometer i skorna och ett antal tusen höjdmeter. Jag har också gjort dagsturer i Yosemite, där det vandrades 44 kilometer på två dagar plus ett antal tusen höjdmeter.

60 kilometer senare är vi tillbaka i Nikkaluokta
I mål efter Kebnekasie-bestigningen!

Slutpoängen med skrytet?

Så. Vad är då själva poängen med det här ohämmat ogenerade skrytet på flera hundra ord? Tja, poängen är att saker blir lite vad man gör dem till.

Skador och begränsningar kan ju te sig olika från person till person så klart. Jag köper det. Självklart. Alla med fysiska begränsningar kan kanske inte göra vad som helst. Däremot tror jag helt ovetenskapligt att en hel del sitter i huvudet. Vill man någonting så gör man jobbet för att kunna lösa det. Och tvärtom.

Jag beundrar exempelvis de som, tack vare skalle och målmedvetenhet, tar sig igenom sjukdomar och olycksfall för att skapa sig själva ett så bra liv som möjligt. Ni är mina idoler!

Äntligen har jag fått bestiga Galdhøpiggen!
På toppen av norska Galdhöpiggen!

Älska att vara stark!

Personligen tycker jag att offerkofta är det mest osexiga plagg som någon kan ha på sig men valet är samtidigt ens egna. Själv har jag valt att inte lägga mig på soffan. Jag gillar verkligen (och har gjort sedan jag började spela fotboll när jag var knappt fem år) att träna, svettas, flåsa och känna puls.

Men framförallt älskar jag att vara stark.

Stark i vardagen, så väl fysiskt som psykiskt. Ta promenaden till jobbet. Gå i trapporna. Bära matkassar. Känna mig som en jävla superhero på träningspassen. Åka utförsskidor en hel dag utan att låren brinner upp. Orka dra ut och springa ett par mil ganska obehindrat. Att ha mer än bra fysik och kondition.

För mig är det en av flera nycklar till en skön tillvaro. Inte bara idag utan självfallet också framöver. Även om det finns ett trasigt korsband inblandat.

6 KOMMENTARER

  1. Respekt på den! känner väl ungefär likadant till skador/sjukdomar – man får försöka att hitta det som funkar utifrån egna förutsättningar. Och visst, underlättar ju om man tycker det är roligt att röra på sig.

  2. Bra inlägg och så viktigt att repetera: alla kan göra något!
    Det är extremt få som måste ligga på soffan hela dagarna. Jag tänker att om de lyckats flytta sig från sängen till soffan, så kan de också göra något mera.
    Det behöver inte vara en bergsbestigning varje dag, men 30 min aktivitet om dagen (rekommendation från Livsmedelsverket: https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa–miljo/kostrad-och-matvanor/fysisk-aktivitet) skulle göra underverk för många och hela Sverige skulle tjäna på mindre sjukskrivningar.

  3. Kom ihåg att kroppen är skapt för och har behov av rörelse.” Rörelse är receptet “och går alltid att anpassa för varje individ.
    Fortsätt att ta hand om dig o kroppen
    Christina

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här