Jag är inne i ett stim. Ett riktigt bra flow. Vet inte om jag varit i sånt flöde förut där jag nått målet dag efter dag under så lång tid. Enligt appen var det tidigare rekordet sex dagar på rad. Det är tio dagar and counting just nu, där jag nått mina stegmål. Den där djävulen på handleden medför onekligen något gott. Men blir det också en stress?
Att min Garmin Fenix 5, träningsklockan alltså, används flitigt är nog ingen nyhet. Den har dagligen koll på mig. Hur mycket trappor jag går i, pulsen, stress och även sömnen nu när jag har börjat sova med den. Men framförallt är stegräknaren det som jag gärna tittar på när dagen börjar lida mot sitt slut.
Den bidrar onekligen till större medvetenhet. Egentligen spelar 15000 eller 2000 steg på en dag inte någon större roll i det korta. Jag rör på mig såpass ändå att korta dippar inte har någon större inverkan. Det ger däremot ett hum över vilken ”typ” av dag jag har haft.
Hur räknar man stegen då?
Det går att ställa in klockan på olika sätt. Antingen sätter man ett fast mål varje dag, säg 10000 steg, och jobbar med det. Eller så låter man klockan själv beräkna stegmål, vilket är den metoden som jag går efter. Baserat på vad jag har gått tidigare dagar så får jag nya värden varje dag.
Här kommer ju så klart utmaningen. Når jag stegmålet ena dagen så kommer klockan att öka målet till nästa dag. Når jag även det så ökar den så klart ytterligare till nästa dag igen.
När sviten började låg målet på knappt 10000 steg per dag. Det har ökat och ligger just nu på 20000 steg att göra. Varje dag. Jag är inne på tionde dagen i min stegmålssvit just nu.
Förra veckan, när jag bestämde mig för att faktiskt nå målet varje dag, innebar det sköna lunchpromenader på 40 minuter. Fantastiskt vinterväder med massor av minusgrader, istället för att sitta på jobbet och uggla framför skärmen. Dessutom gick jag både till och från jobb och gym nästan varje dag, plus ett par löppass i helgens vackra vinterlandskap!
Jag har varit så besatt av stegen att jag glömt att raka mig.
Hetsen då?
Det här kan ju så klart bli en hets. Att alltid jaga målet och att alltid hålla koll på minsta lilla steg. Så är det. Men med lite planering går det faktiskt att ro allt i hamn nästan varje dag ändå, utan att ta omvägar eller göra något extra.
Jag har ökat mitt gående. Jag skippar cykeln till jobbet, jag tar den långa promenaden till och från gymmet, jag kan gå ut en kväll efter middagen och gå av lite energi. Allt det här har ju i slutändan positiv effekt på hälsa och huvud.
Hetsen ligger så klart i att känna en stress över att faktiskt nå målet. Häromkvällen låg jag risigt till så när klockan var kvart över elva så saknade jag 500 steg. Jag tog ett varv runt kvarteret och så var jag i mål även då. Är det på gränsen till rubbat? Kanske.
Allt har sitt slut
Jag har mitt personbästa as we speak. Tio dagar på rad har jag nått stegmålet och det handlar nu om över 20000 steg per dag som ska göras. Med planering och lite extra tid till saker och ting kommer det att gå (no pun intended).
Under en långpromenader går det dessutom att avverka en hel del ”måsten”, utan att ”stjäla tid” för det hemma. Jag hinner ringa samtal till familjen. Jag hinner lyssna på de där poddavsnitten som släpat efter. Jag hinner landa i egna tankar och bearbeta beslut.
Men visst kommer allt att ha sitt slut så klart. Det kommer en dag när målet kommer missas och det kommer en dag när jag helt enkelt inte har möjlighet att göra 25000 steg. Då får det vara så. Då tar jag en dag med femtusen steg och så börjar jag om.
En kort dipp har ingen större inverkan på mig eftersom jag ändå rör mig såpass mycket. Dessutom räknar ju inte klockan ett enda steg även om jag kör ett timmeslångt grisigt cykelpass på gymmet.
Fler skulle må bra
Hets och stress kan väl folk få tycka. Det kanske låter så när jag pratar om det. Men det handlar kort och gott och medvetenhet. Jag vill röra på mig. Jag trivs när jag rör på mig. Jag gillar att ha mål. Och är dessutom helt övertygad att fler skulle må bra av att röra på sig betydligt mer än de gör idag.
Vissa kanske skulle rentav behöva djävulen på handleden?
Sådan klocka kan inte jag ha. Kan faktiskt inte kontrollera det om jag börjar mäta steg. Blir ett tvång att maxa. Var med i stegtävlingen på jobbet i en vecka innan jag la ner 🙂 baksidan i att tävla i allt.
Haha, jag känner att jag är på den nivån nu också. Vill nå målet varje dag men det blir ju svårare och svårare också. 🙂
Jag upptäckte nyligen att min mobil räknar steg (samsung har en grej som heter samsung health). Nu kan jag inte låta bli att kolla och för det mesta blir det mellan 10000 och 20000 steg. Det var mina föräldrar (kors i taket) som fick in mig på det. De har börjat räkna steg med mobilen (iphone) och det motiverar dem att promenera mer. Min pappa, som verkligen behöver komma ut och har stort motstånd mot att röra på sig har börjat jag steg och är jättestolt när han slår sitt rekord. (typ 6000) Jag tror definitivt att fler skulle behöva motiveras att röra sig mer, och en stegräknare kan vara ett sätt. Vinsterna med motion är ju enorma och egentligen borde ju läkare ordinera ett visst antal kilometer per dag till alla så skulle folk vara friskare. Det borde bli en folkrörelse att räkna steg.
Ja det kanske är så? Man behöver ju inte vara så exakt att man kör klocka (för mobilen ligger väl kvar på bordet ibland och är inte alltid i fickan?) men med någon typ av räknare så tänker jag att man i alla fall både får ett hum och en utmaning. Alla är ju dock inte riktigt lagda åt det hållet…
*har börjat räkna steg
Härligt! Jag har något liknande men satt mitt eget mål på antal steg som ska uppnås varje dag och jag älskar när alla dagar vecka efter vecka ”visar grönt”. Men vissa dagar måste jag erkänna att när det saknats 50 steg precis innan läggdags… ja då har jag gått upp och ner i trapphuset för att nå målet. Lite galet men samtidigt när. Det är kul med mål. 🙂
Hehe, vi är på samma nivå. Jag tar också extrastegen som saknas om det är rimligt (går inte 6k steg kl 23 på kvällen dock). Bra mätning på vardagsmotionen också, det ser jag som det viktigaste!