Det var en månad sedan senaste listan (Vem är jag egentligen när jag reser?) så det är väl hög tid för en ny? Jag tänker plocka en lista rakt av från Malin på TrailInspiration, hennes frågor och svar hittar ni här. Den här gången är det renodlad löpning det handlar om.

Pest eller kolera. Vad skulle ni välja om ni var tvungna?

Att aldrig mer få springa eller att aldrig mer få resa

Det här är ju två nyckelgrejer i livet så den är ganska klurig. Eller inte. Det finns ju så många andra träningsformer så jag skulle nog kunna fortsätta ha bra fysik. Jag skulle avsäga mig löpningen.

Hike på BCMC Trail
Man måste inte springa. Det går att vandra också, som på BCMC-trail i Vancouver.

Att aldrig springa ett pass som är längre än fem kilometer eller att aldrig springa kortare än 25 kilometer

De där lugna och sköna myspassen på ett par timmar är så fantastiskt sköna, samtidigt som de tar ganska mycket tid i anspråk. Men att bara köra halvmilen och aldrig bli riktigt bra på långpass? Hejdå korta pass, hej långpass!

Att alltid springa i split shorts eller att alltid springa i vintertights. Oavsett väder.

Jag gillar långa tights, de blir lite som ett par gigantiska kompressionsstrumpor. Samtidigt gjorde jag St. Olavsloppet i ett par sådana för två år sedan och höll på att smälla av på grund av värmen. Men shorts i vinterlöpning med -15°C? Nej alltså… nej. Jag väljer att springa i tights året runt!

Dryden i -13°C
-13°C. Då är det mössa, halsvärmare, tröja – och tajts med underställsbyxor. Shortsen ligger hemma.

Att inför ett löppass glömma sport-bh:n eller löparskorna? (endast för tjejer…)

“Endast för tjejer.”. Ja faktiskt. Mina man-boobs utgör oftast inga problem om jag glömmer sport-bh:n. Men att glömma löparskorna är ju lika med att ställa in passet.

Att springa utan mobil eller utan gps-klocka?

Det är faktiskt bara något år sedan som jag började att springa frekvent med mobilen, primärt för säkerheten. Att göra ett pass utan min träningsklocka känns dock väldigt främmande (ja, jag vet att det går att tracka passen med mobilen). Så, om jag måste välja så springer jag utan mobil.

Fin tid efter dubbelsträckan på St. Olavsloppet

Att bara äta gels och rödbetsjuice i en månad eller att inte få springa under samma period?

Lättaste frågan. Att inte springa under en månad är inga problem. Jag ser det som en återhämtningsperiod helt enkelt.

Att bara få springa uppför eller att bara få springa på löpband?

Jag avskyr löpband. Okej, de där bananformade banden fungerar även om jag bara har kört kortare intervaller på dem). Kan inte förstå hur folk frivilligt ställer sig på banden och bränner av ett par timmar. Så outhärdligt tråkigt. Allra helst när det oftast är löpväder uthomhus året runt. Jag menar. Regn, sol, snö, storm eller +30°C spelar väl ingen roll? Det enda jag försöker undvika är temperaturer under -15°C.

Kort och gott så väljer jag uppförslöpning alla dagar i veckan.

Efter drygt 4 kilometer
En lång uppförsbacke på närmare en halvmil, utanför Stjørdal i St. Olavsloppet 2018.

Att aldrig få tvätta dina träningskläder eller att aldrig få köpa nya löparskor?

Otvättade träningskläder är verkligen högt upp på min shitlist, samtidigt som jag sprungit många mil i alldeles för slitna skor. Jag springer tills skorna ramlar i sär och jag gör det i rena kläder.

Att bryta höger arm eller vänster ben?

Höger arm. Med vänliga hälsningar Vänsterhänt som inte spelar fotboll längre.

Att aldrig springa intervaller eller att alltid springa intervaller?

Jag gillar pulsen, svetten och slitet med intervaller. Plus att de ger bra resultat. Men att köra dem alla pass? Tveksamt. Jag gillar ju de här långa sköna myspassen också, utan krav på tempo utan att bara få plöja timmar och kilometrar. Klurig. Jag väljer nog ändå intervallerna tillslut, tack vare känslan efteråt.

Ni då? Pest eller kolera? Kommentarsfältet är öppet!

Puls med pulsband och Fenix 5
Intervallpass! Svettiga, roliga, omväxlande och givande. Ge mig!

4 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här