Gå vilse till en takbar – Singapore dag 1

TORSDAG. Jag tar sovmorgon. Det långa dygnet innan, med resan från Stockholm till Singapore via Doha, tog på krafterna. Lägg på ovanan med att sova i en kapsel så var sömnkvaliteten inte särskilt hög.

Jag lyckas klättra ner från min bädd och få i mig frukost innan det dukas bort. Plötsligt står jag i folkmyllret i Kampong Glam och funderar på åt vilket håll jag ska gå.

”Jag ska gå vilse!” blir min första plan. Anledningen är enkel. För det är så man lär sig hitta. Även om det låter lite motsägelsefullt.

Den vackra Masjid Malabar ståtar med all sin prakt och blir det första jag ser. Mitt kapselhotell i Singapore ligger precis granne och på gatan är det fullt med butiker och restauranger. Världens alla hörn gör sig påminda här och dofterna sprids i den ljumma vinden. Mellanöstern, Japan och till och med ett svenskt café finns representerat.

Wifi-puck och fel väg

Wifi-pucken i ryggsäcken håller mig uppkopplad och med Google Maps tar jag sikte på Marina Bay Sands. Och börjar så klart med att gå fel. Eller i alla fall en mäktig omväg, som jag lyckligtvis kommer på i tid och hinner avstyra.

På det stora hela är det svårt att gå fel i Singapore. Det är välskyltat på de allra flesta ställen. Dessutom har jag bra lokalsinne och allra helst när jag pluggat kartan innan resan. Men i köpcentran är jag körd. Jag testar nog varenda utgång i Suntec City och Millenia Walk innan jag tillslut hittar ut.

Jag går förbi Raffles Hotel. Det är byggplank utanför och jag bryr mig inte om att ens undersöka varför. Att dricka en Singapore Sling står långt ner på min att-göra-lista just idag.

Helix, Marina Bay Sands och downtown

Jag älskar häftig arkitektur och har en ganska stor fascination det där urbana med skyskrapor och skylines. Singapore är en väldigt bra plats för den sakens skull och enbart Marina Bay Sands är ett enastående vackert bygge. Lägg på gångbron The Helix, Art Science Museum och skyskraporna i downtown i samma blickfång.

Det var vad som möter mig när jag tillslut tråcklar mig ut ur köpcentrumen.

Jag lyckas klampa in i ännu en mall och ännu flera våningar med butiker. Jag inser att jag måste påbörja dagens största och svåraste projekt. Att hitta något att äta. Det är ofta ett av mina värsta moment när jag reser själv. Inte så att jag känner mig ensam, att det är konstigt att äta solo. Utan bara det där enkla som blir så svårt. Att bara bestämma mig.

Tillslut. En norsk fjordlax med picklad lök, lite grönkål och ett glas vatten. Förmodligen inte billigast i stan men vid Marina Bay Sands kan jag inte förvänta mig något annat. Och något av Singapores berömda hawker center ligger inte heller här, så den upplevelsen får jag hålla på ett tag.

Oasen i stan – Gardens by the Bay

Nyladdad med energi går jag under och igenom trippelskyskraporna och ut i Singapores kanske mest kända oas. Gardens by the Bay ligger precis öster om, eller snarare bakom, Marina Bay Sands.

Gardens by the Bay är egentligen tre parker men det är Bay South som får merparten av all uppmärksamhet. Det här är som Flower Dome och Cloud Forest ligger och så klart även parkens Supertrees, som med sin säregna form reser sig ända upp till 50 meter. Det finns även sjöar och konstverk, utöver alla härliga promenadstråk som går kors och tvärs i grönskan.

I nästan tre timmar går jag runt och bara njuter. Av värmen. Av tystnaden. Av grönskan. Av en mugg kaffe. Jag slår mig ner på en parkbänk och bara tittar. Jag tar ett stråk längs en av sjöarna och ser Singapores berömda skyline i en annan vinkel. Det finns mycket att älska med stadsparker som dessa.

Takbar och skymning från 57:e våningen

Eftermiddagen lider mot kväll och jag kommer plötsligt på att jag fått ett tips om en takbar. Högst upp i Marina Bay Sands. Det vore tjänstefel att inte åka upp, så jag löser ”inträdet” (man köper en vouver för SGD $22, som man sedan får handla för i baren) och tar hissen upp.

Alla förväntningar på vad jag kallar en riktig takbar infrias. Med råge. Jag glömmer till och med bort för en kort stund att jag faktiskt har en voucher att köpa något gott för. Istället står jag helt hänförd och njuter av en solnedgång som jag aldrig tidigare sett.

Bredvid mig på ena badar hotellets gäster i en av världens mest berömda infinitypooler. På andra sidan diggar folk den pumpande musiken och beställer drinkar. Själv står jag och tar in stunden. Den är magnifik. Och lite till.

Ensam i natten mot 30 000 steg

Jag tar efter ett par timmar hissen ner på markplan. Även om jag är själv så är jag inte själv. Det är ett myller av människor som precis avnjutit en vacker fontänshow och tankarna går inte helt osökt till motsvarigheten i Dubai.

Jag travar vidare mot höghusen i downtown för att få några andra infallsvinklar på trippelskrapan jag precis varit uppe i. Så här första kvällen kan inte låta bli att bara fascineras. Över att jag äntligen tagit mig till den här delen av världen. Att jag går runt och svettas i 30°C en februarikväll. Och att Singapore har bjudit på en fantastiskt första dag.

Tillbaka i Kampong Glam tar jag en kik på klockan och inser att det har varit en dag rik på promenader. Tunnelbanan har jag inte åkt en enda meter men fötterna har fått jobba i över 30.000 steg. Det kanske inte är så konstigt att jag då, någon timme senare, sjunker in i en betydligt bättre natts sömn än den första.

Singapore. Dag 1. Klart slut. Godnatt.