Miniatyr-Asien och kvällsshow – Singapore dag 2

FREDAG. Jag sov betydligt bättre i min kapsel, den där andra natten i Singapore. Ändå hasade jag mig upp först framåt frukostens stängningsdags. Varför hetsa? Jag är på andra sidan jorden, är ledig och helt utan bokade tider att ta hänsyn till.

Jag klev återigen rakt ut i Kampong Glam och första planen var att skaffa mig ett turistkort för MRT:n, tunnelbanan i Singapore. Snabbt, enkelt och billigt. Att både att skaffa kortet och att använda det. Andra planen blev att ta mig mot Chinatown, som jag hört mycket gott om.

En tunnelbanefärd senare ramlar jag rakt in i Chinatowns största hawker center. Matmarknad. Food court. Alltså. Ljudmattan. Akustiken. Sorlet. Mitt i lunchtid och det var folk precis överallt. Dofterna av mat satte sig i luktsinnet och jag blev nästan hungrig, trots att jag nyss ätit frukost. Jag gav mig själv en vattenflaska för några spänn. Ett bra beslut i 32-gradig värme, innan jag vandrade vidare bland stadsdelens pittoreska hus.

Food street och världens bästa kaffe

Bara ett kvarter bort låg Food Street. Det där med att gå hungrig är uppenbarligen inte något bekymmer i Singapore, så länge man lite har blandade småmynt i fickan.

En skylt skvallrade om världens bästa kaffe. Eftersom mitt boende inte var i närheten av bra kaffe så bestämde jag mig för att ta ett bord, avnjuta en kaffe och lägga upp fler planer för dagen. Och ja, det var ett gott kaffe. Inte världens bästa kanske. Men gott, det var det. Miljön bidrog garanterat.

Promenaden genom Chinatown fortsätter efter kaffet. Jag njuter av stans kontraster. Pyttesmå parker. Thian Hock Keng-templet. Gatukonst. En Tintin-butik. Massa krimskrams. Och så de små mysiga två-tre-våningshusen som neråt downtown täcks upp av skyskrapor och glasfasader strax bakom.

Äntligen ett hawker center

Sedan ramlade jag in i ett ganska öde hawker center, det historiska Telok Ayer Market. Alldeles i utkanten av Chinatown och omgivet av några av Singapores skyskrapor.

Tillfället är utmärkt. Hungern har satt in, det är en rimlig ljudkuliss, inga köer, bra priser och tillslut också god mat. Ett par timmar efter ”normal” lunchtid är grejen. Det är förmodligen proppfullt här i vanliga fall. Och som vanligt när jag reser själv följer jag inga direkta strikta mattider. Senlunch eller tidig middag. Kalla det var ni vill.

Och hawker center. Egentligen behöver maten här i stan inte vara svårare än så här, framförallt inte som den allätare som jag är. Det är väl kanske rentav så här man ska äta, framför dyra turistfällor och lyxrestauranger. 40 spänn för en fullgod lunch. Lagom nivå.

Solen i ryggen och marinan i dagsljus

Det är svårt att undvika Singapores landmärke när man är i de här kvarteren. Marina Bay Sands badar i solskenet och Merlion sprutar ut vatten genom sitt lejongap. Det här är en välkänd symbol för Singapore, med sin fiskkropp och lejonhuvud.

Fiskkroppen symboliserar Singapores ursprung som fiskeort (Temasek, vilket betyder Havsstaden javanesiska). Lejonhuvudet representerar stans ursprungliga namn, Singapura, vilket betyder Lejonstaden. Merlion är alltså en kombination av ”mer” och ”lion”. Havslejon. Inte konstigare än så.

Shopping och Min Kinesiska Kvinna

En stund senare kliver jag av tunnelbanan på röda linjens station NS22. Någonstans under Orchard Street. Även om jag har bra lokalsinne ovanför jord så är det som att min inbyggda kompass inte får täckning när jag är inomhus. Än mindre i källarplanen. Att det är femtiotre rulltrappor, tre våningar och shoppingkorridorer vart än jag tittar bidrar så klart.

Tillslut, när jag irrat mig upp, får jag se Orchard Street i dagsljus och längs den shoppingtäta gatan vandrar jag i lugnt och skönt tempo kvarter för kvarter. Dyra lyxbutiker. Lågprismärken. De samsas om ytan.

Det här ska alltså vara shoppingmeckat. Jag är inte riktigt lagd åt det hållet men iakttar givetvis faktumet. Det är också här som jag möter Min Kinesiska, tjejen som tydligen haft span på mig medan jag kryssat fram genom Singapores olika stadsdelar den här dagen.

Av alla hundratusentals människor på den här lilla ytan. Creepy.

Det lilla indiska kvarteret

Eftermiddagen drar över stan och skymningen börjar lägga sig. Det känns som ett måste så jag gör Little India av bara farten, eftersom det ligger lägligt till på vägen till mitt kapselhotell. Jag går runt i några kvarter men något direkt bestående intryck får jag inte.

Det jag ändå slås av att det här är de minst välstädade delarna av Singapore jag sett så här långt. Jag hinner till och med tänka att ”Äh, den här stan är ju inte så himla ren ändå!”. Och då är det förmodligen (eftersom jag inte varit i Indien) kliniskt rent jämfört med det riktiga Indien.

Jag är inte hungrig, så jag stannar inte till och äter något i vare sig något hawker center eller något av hålen i väggarna. Inte ens en frukt kostar jag på mig, från något av alla de stånd som jag går förbi längs gatorna. Mörkret har lagt sig och för en kort stund hinner jag tänka att jag ska göra tidig kväll i mitt kapselhotell. Innan jag kommer på andra tankar vill säga.

Andra tankar och det mörka Singapore

Det är bara ett stenkast bort, mitt hotell. Mörkret har lagt sig över stan. Jag sneglar på klockan. 19:39. Den andra kvällsshowen i Gardens by the Bay är kvart i nio. En timme bort. Jag stryker planen om att göra tidig kväll och tar första bästa tunnelbana till Bayfront. Det där vill jag nämligen se. Mitt lilla stativ för systemkameran ligger i väskan så jag är dessutom kittad och klar för kvällsfotografering. Älskar att mitt survivalkit är med.

Gardens by the Bay i mörkret är en fantastisk upplevelse. Jag får en bra plats, rakt under jätteträden. Ljus och ljudshowen drar igång. Folk runtomkring mig har lagt sig på marken för att få bästa möjliga vy under ljusen i trädkronorna. Min kamera sitter på stativet och är riktad åt samma håll. Det är en mäktig show som till och med tystar de skrikande barnen.

När spektaklet är över tar jag en bonuspromenad längs vattenstråken. Det där med tidig kväll på hotellet har jag redan glömt bort. Jag sitter på en brygga och njuter istället, med kameran på stativet bredvid mig. Ett betydligt bättre alternativ. Jag är ju på andra sidan jorden. Ledig. Utan tider att passa.