SÖNDAG. Min sista heldag. Det var lika varmt som dagarna innan när jag klev ut från mitt kapselhotell i Kampong Glam. Den här söndagen hade jag inga särskilda planer. Mitt storverk med bungyjump på Sentosa var avklarat och Marina Bay Sands hade jag redan sett femtioelva gånger under mina föregående dagar. Den här dagen blev det ett citybreak. Eller kanske snarare ett break från city.
Singapore Botanic Gardens hälsade välkommen och rakt utanför tunnelbanestationen med samma namn klev jag in genom Bukit Timah Gate, i parkens nordvästra ände. Jag var faktiskt dåligt påläst om vad som väntade så jag tog stegen som de kom.
UNESCO, världsarvslistan och varanen
Singapore Botanic Gardens är den enda tropiska botaniska trädgården på världsarvslistan hos UNESCO, där den noterades den 4 juli 2015. Det är också den första och enda UNESCO-noterade botaniska trädgården i Asien och den tredje i hela världen. Området med sin forskning spelade en avgörande roll i den gummiexport som kom att prägla handeln här i början av 1900-talet.
För egen del kändes det väldigt avlägset med industri och export medan jag lunkade omkring i den frodiga parken. Sådär behagligt med folk och mycket av tiden fick jag för mig själv, helt på egen hand. Här och var dök det upp lite sällskapsdjur, mer eller mindre gosiga. Som den där vattenvaranen på knappt två meter som plötsligt kravlade över gångvägen ett tjugotal meter framför mig.
Jag passade på att följa den lite på avstånd, medan den tog sig ner i vattendraget och simmade vidare. Vid ett tillfälle kröp den nästan upp på gångvägen igen, noga iakttagen av mig själv och ytterligare några besökare.
Parker i parken
I Singapore Botanic Gardens finns det flera mindre ”parker”. Ginger Garden och kanske allra helst den mer kända National Orchid Garden är två av dem. Den senare innehåller runt 60000 orkidéväxter varav 1000 olika arter. Nu gick jag själv inte in där men vid nästa besök står det absolut med på att-upptäcka-listan.
På det stora hela är hela den botaniska parken i Singapore uppdelad i tre större områden. Tanglin är ursprunget av hela parken, Central är ”turistbältet” och Bukit Tima är utbildningsområde och även tänkt som rekreationsområde.
Jag märkte knappt att jag gick mellan dem. Inte heller märkte jag hur timmarna bara försvann. Fem timmar efter att jag klev upp från tunnelbanan så klev jag tillslut ner i den samma. Det var inte riktigt vad jag hade planerat men käre barn vad jag gillar när sådana här oplanerade pärlor får upptäckas utan tidskrav eller annat.
Antalet vackra parker jag strövat runt i är fler än jag kan räkna men den här kvalar absolut in på topp tre, om inte rentav den bästa. Då har jag både Stanley Park i Vancouver på mitt samvete, precis som Central Park i New York, vackra Tiergarten i Berlin och givetvis Slottsskogen i Göteborg.
Clarke Quay – fest och jakt på match
Som vanligt hade jag så klart glömt bort att jag inte ätit sedan frukost, förutom en glass och lite kaffe inne i trädgården. När jag så lämnade frodigheten och tog sikte på Clarke Quay så gjorde jag det för maten. Och för att upptäcka det hajpade området, så klart.
Clarke Quay är ursprungligen ett gammalt hamnarbetarområde men som mot 80-talet fick sig en rejäl uppfräschning, efter att lagerlokaler ekat tomma då företagen flyttat till modernare anläggningar i andra delar av stan. Nya byggnader har exempelvis krav på sig att ta till vara det historiska arvet och resultatet har blivit ett trendigt område som sjuder av liv.
Gammalt och slitet till trendigt och hippt. Vågar jag jämföra det med Söder i Stockholm eller Northern Quarter i Manchester?
Det där med festligheter och uteliv är nog inte mitt starkaste kort. Men visst, det är härligt med stämning och mycket folk och vill man ha sånt är Clarke Quay precis rätt ställe om man är i Singapore.
Själv slog jag mig ner på en vietnamesisk restaurang för senlunch slash tidig middag. Jag fick ett bord med perfekt utsikt, för även på fjärde dagen hade jag svårt att slita mig från vyerna av Marina Bay Sands.
Är man ute efter billig mat så bör man se sig om efter andra platser. I Clarke Quay gör Singapore skäl för sin toppnotering på semesterindexet, faktiskt högre upp än Stockholm.
När middagen var avslutad hade jag en tid att passa. Eftermiddagsmatch i Premier League betyder kvällsmatch i Singapore. ManUnited mot Liverpool skulle givetvis ses och jag tänkte att Clarke Quay möjligtvis skulle vara rätt plats för pubhäng.
Och visst fanns det pubar. Fyllda med britter. Och britter som var fyllda. Med alkohol. Redan innan matchen. Efter att ha passerat ett tjog med ställen, alla med storbildsskärmar med pre-game, bestämde jag mig tillslut för att lämna området. Men några sista kvällsvyer av kajlivet i Singapore fick jag.
Matchen fick jag tillslut också se. 0-0 slutade den, medan jag drack en blaskig öl på en medioker pub i Kampong Glam, två kvarter från mitt kapselhotell. Det blev enklast så den här gången och tämligen skönt att kunna ha gångavstånd till sängen efter matchen.
En dusch senare kröp jag ner för sista gången i min kapsel. En dag kvar. Hemresedag. Singapore och jag ska säga hejdå om några timmar. Men jag har sparat en riktig guldklimp till sist. Den lyxiga hemresan. Men det tar vi en annan dag.
Älskar alla trädgårdar i Singapore, all grönska mitt i stan är så himla härligt!
Ja, så himla fina kontraster!
Tack för den nostalgitrippen! En tripp som resulterar i liiiite avundsjuka och ”hemlängtan”. Nu blev jag nyfiken på vad du har haft för dig de övriga dagarna i Singapore, så jag får leta mig bakåt och kika. En helt underbar stad, om du frågar mig, som har så mycket att bjuda på – det gäller bara att hitta dom…
Läs på, det finns en del skrivet och jag är inte riktigt klar än heller. 🙂 Kul att du gillade!