Det fanns en plan redan tidigare i veckan. Väderprognosen såg lovande ut och det fanns faktiskt ett litet sug efter skidåkning kvar. Trots att jag hotat vårvintern med att packa undan de aktuella kläderna. Trots mitten av april och södra Sverige fikar ute i t-shirt.

Så blev det lördag. En isande kall morgon men vindstilla och med klarblå himmel. Riktigt svart kaffe i termosen, packningen in i bilen och en stund senare stod vi på färjan. Vi gled ut över Storsjöns iskrossade vatten och såg Oviksfjällen närma sig i långsam takt. Redan här var jag riktigt nöjd med starten på dagen. Och bättre skulle det bli.

Storsjön i april

Manchester och backen för oss själva

Dromliften precis efter öppning. En så kallad “röd lördag”, som Bydalsfjällen kör med. Lägre pris på liftkortet. Ändå var det i det närmaste folktomt när vi kom högst upp i Dromliften för vårt första åk. Alltså. Första för året. Första! I mitten av april. Skrämmande. Det förtog ändå inte känslan av att blicka ut över fjällvärlden. Det krävs mycket för att jag inte skulle njuta av det. Tro mig.

Och sedan möttes vi av ljudet från utförskidor mot manchesterpistad skidbacke. Det, kära ni, är ljuvlig musik. Ljuvlig.

Manchestermorgon i Bydalen

Vårvinter i Jämtland – bästa årstiden?

Jag gillar verkligen alla årstider. Fast mest av allt gillar jag den årstiden som jag just nu är i. Det handlar ju lite om att plocka fram det bästa av det som finns för stunden, istället för att längta framåt eller titta bakåt efter “det var bättre förut”-devisen.

Fast ärligt talat. Vårvintern i det här skicket, jag vet inte om det finns något som slår det. Även om jag förmodligen säger samma sak om höstfärgade fjällvandringar när jag är i oktober eller böljande havsvågor i mitten av juli.

Ändå. Vårvinter med vita fjäll och knallblå himmel. Ett par minusgrader eller ett par plusgrader. En god lunch på en värmande terrass eller en välsmakande lager på afterskin innan hemfärd.

Nypistad backe i Bydalen
Jag själv i backen

Bydalens oanade glans

Jag vet inte när jag senast var i Bydalen och åkte skidor. Det är inte mitt favoritställe. Lite för många flacka partier och för mycket transport. Men den här dagen var det som att allt var glömt. Vi åkte knappt transportleder och fick riktigt fina åk i högzonen, ovanför trädgränsen och med fantastiska vyer över vår närmaste fjällvärld.

Sedan ska priset så klart inte glömmas bort. Bydalens “röd lördag” är onekligen en dragningskraft. Lägg på närheten till Östersund, då det inklusive två färjor tog knappt en och en halv timme att åka hit. Obefintliga liftköer och även bra pris och kvalitet på lunchen är också skäl om några för att åka hit oftare. För som dagsåkning fungerar det faktiskt alldeles utmärkt.

Sista åket i Dromliften

Röd lördag i Bydalen – bang for the buck!

Så länge jag känt till Bydalen så har de haft vad de kallar för “Röd lördag”, där framförallt liftkortet är billigare. Vi gav 265 spänn per person för ett dagskort. Lunch för 105. Och jag tog en Drommen (lokal öl från Jämtlands bryggeri) för 68 innan hemfärd.

Summa summarum. När vi rullade hem i bilen hade jag alltså köpt liftkort, ätit lunch och druckit en öl. Trots det hade jag 52 spänn upp till vad Åre kostar. Ja, enbart liftkortet för en dag alltså (490).

Som sagt. Röd lördag i Bydalen kommer det att bli fler gånger. Kanske redan den här vårvintern.

Drommen - lageröl från Jämtlandsbryggerier

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här