Det senaste året, allra helst våren som nu passerat, har inneburit en hel del resande till Stockholm. Jobb på bortaplan betyder hotellnätter, restaurangbesök, åkande i kollektivtrafik, löprundor i stan och allmänt häng. Det i sig har gjort att jag noterat ett och annat från livet i Hufvudstaden. Vissa saker som jag haft i åtanke förut men också några nya perspektiv. Och sånt blir en som bekant aldrig för gammal för.

Jag har ju sagt det förut då, men kan väl säga det en gång till. Jag gillar Stockholm. Igen. Igen, för att jag precis kommit ur den svacka av några trasiga år i den relationen. Ni vet, där största fördelen med stan har varit att få åka därifrån.

Genom åren har jag “lärt mig stan”. Utan att ha varit där och utan att egentligen faktiskt kunna den. Min egenskrivna deckare på högstadiet utspelade sig i stan och fick en bra story tack vare intensiva kartstudier (japp, den nivån). Då hade jag varit i stan två gånger. Jag navigerar ganska obehindrat (med undantag så klart, mer om det senare) men det finns ju alltid nya saker att lära sig, nya ställen att upptäcka. Så är det alltid. Hela tiden. Allra helst när man umgås med folk från stan. Det är då man inser hur lite man faktiskt vet. Men så är det ju å andra sidan överallt. Även hemma i Östersund.

Fast tänk om en redan kunde och visste allt. Hur tråkigt vore inte livet då?

Flygfoto över Stockholm
Stockholm och inflygning till Bromma flygplats.

Och visst, i det här inlägget kommer du som bor i stan tycka att “Va? Visste du inte det?“. Jag bjuder på det och ser det mer som att jag lär mig något nytt nästan varje dag. För det är ju jag, kusinen från landet, som gjort noteringarna.

Flygbussens tidtabell från Sumpan

Flygbussens tidtabell från Sundbyberg är verkligen ett ordentligt hitte-på. Den ska gå var 20:e minut och tiderna finns angivna både på webben och i busskurerna. Problemet är bara att bussen aldrig kommer på utsatt tid. Den kommer så klart, och den gör det med de 20-minutersintervaller som de lovar (typ). Det är nog mer man får se det än att försöka jaga bussen som går 16:07. Bussen kommer. Någon gång. Framöver.

Förresten. Får jag ens kalla det för “Sumpan”, som inte ens bor där?

Det där med tunnelbanans uppgångar

Om jag navigerar mig hemtamt ovan jord så är jag ganska hopplös i underjorden. Några tunnelbanestationer kan jag vid det här laget. Var jag ska sitta på tåget för att komma närmast rätt uppgång. Men långtifrån alla drygt 100 (så klart). Flera gånger har jag gått helt åt helvete och då är man ju dåren som ser solens ljus fyra kvarter från där man tänkte.

Japp, det står skyltat men det kräver också att man känner till gatorna. Vet man inte det så är de till föga hjälp. Men jag tränar vidare, skam den som ger sig.

T-Centralen
Ett icke-favoritställe som jag gärna undviker.

Urbant naturnära löpstråk

Är det en tredagarsvistelse så åker löparskorna med. Übervackra Djurgården är tacksamt att springa på efter hektisk dag, precis som Kungsholmen runt och nu i vår även en sträcka runt Söder. Kombinerar man dessutom Söder med Kungsholmen så nosar man på en halvmaradistans. Möjligheterna är oändliga!

Jag gillar verkligen kontrasterna från det pulsande city till de lummiga stråken längs vattnet på Söder eller Kungsholmen. För att inte tala om Djurgårdens lugn. Råkar man dessutom ramla in i något kvarter man inte varit i förut så har man ju plötsligt lärt sig något nytt. Igen!

Löprunda på Söder
Kvällsrunda på Söder.

Elsparkcyklarna står i varje gathörn

Vårens fetaste fenomen måste ändå vara elsparkcyklarna som går att hyra. Man plockar dem på ett ställe, kör dit man ska och ställer dem (eller slänger dem, som vissa verkar tycka att man ska göra). Smidig lösning men alltså, de dräller verkligen överallt. Jaja, nån gång ska jag själv testa en.

Creepy dude utan mobil

Det känns lite creepy att vara den dude som ibland inte sitter med mobilen i facet utan väljer att bara iaktta folk. Man är ganska ensam om det. Fast, det har blivit lite av ett nöje när jag sitter på tuben mellan jobbet och city. Alltså, herre vad folk stirrar på sina skärmar.

Och förmodligen är jag ju likadan när jag väl är på det humöret (vilket jag nog oftast är, trots allt). Å andra sidan, vad ska man göra istället? Försöka prata med någon? Då blir man ju omhändertagen av ordningsvakter vid nästa station.

Livet hela veckan

Det är egentligen inte så konstigt att det sjuder av mer liv i en storstad kontra byn jag normalt bor i. Östersund alltså. Men det är gött på något sätt att kunna gå ut och äta något nice en tisdag utan att behöva sitta själv på restaurangen. Det är liksom liv hela veckan och det gillar jag verkligen. I Östersund har jag gått på restaurang en torsdagskväll och varit själv på hela stället. Ganska oskönt.

Brunch på Södra Teatern, Mosebacke
Söndagsbrunch på Södra Teatern.

Att komma hem

Visst kan jag, en sommarkväll i juni, blicka mot en skönt högt belägen lägenhet på Kungsholmen. Med utsikt mot vattnet och avskild balkong utan insyn. Och tänka att… tja, där skulle jag kunna tänka mig att bo just den här kvällen. Mitt i stan men ändå rimligt avskiljt, med öppet blickfång och vacker utsikt. Ett litet omöjligt drömscenario.

Jag spekulerar där och då inte nämnvärt över månadshyra eller bostadslån, eller ens att jag förmodligen skulle avsky tunnelbanan efter ett par veckor. Utan mer att det vore gött. Där. Då.

Men så kommer jag hem till Frösön. Öppnar balkongdörren. Hör båthamnens bryggor gnissla i vågskvalpet från Storsjön. Eventuellt någon bil som rullar förbi på gatan nedanför och kanske en helikopter som lyfter från plattan på andra sidan viken. Med sjöpromenad hela vägen till stan. Det mest dramatiska att störa sig på är de där mänskojävlarna som struntar i att plocka upp skiten efter sina hundar. Fast de finns ju även i andra städer.

Badhusparken
Promenaden hem från jobbet. På Frösön alltså.

Stockholmsinsikter och jobbåret

Jag vet mycket men också väldigt lite. Jag bemästrar få guldkorn och lär mig några nya vid varje besök. Jag tränar på gatunamnen och ju fler tunnelbanestationer jag lär mig desto färre felvandringar gör jag. Och så vidare.

Fast. Också. Det har varit ett fantastiskt bra år på och med jobbet. Det måste jag få notera, mitt i allt annat. Kanske det bästa året hittills till och med. Roliga och utvecklande projekt, nya bekantskaper och härliga kollegor som jag jobbat med (och förhoppningsvis får jobba mer med framöver). Då blir ju hela jobba-borta-grejen så mycket enklare. Hela det här jobbåret var faktiskt precis vad jag behövde.

Så. Stockholmsinsikter var det. Har jag miss(uppfatt)at något? Ni vet var kommentarsfältet finns.

8 KOMMENTARER

  1. Sumpan och Bromma i all ära, låter som du mest vart i innerstan med omnejd (Djurgårn). Du har missat en rad pärlor, t ex Hellas med kilometer efter kilometer av grymma motionsspår eller traillöpning. Om man inte tar cykeln förstås – världsklass.

    Du vet något som ligger mig varmt om hjärtat – Lidingö. Motionsspår, fantastiska skogar med rejält stigsystem, betydligt mindre folk. Badbryggor, “hemliga” klippor och ett gäng finfina utsiktsplatser. 10 min med t-bana till Ropsten från centralen (usch, ta stationerna Östermalmstorg, Karlaplan eller Gärdet i stället) och sedan buss ut. Alternativt cykel, ca 15-20 min från city/Östermalm och du är på ön.

    Folket i Sthlm – visst, finns många schyssta. Men det är otroligt stressat, egoistiskt, kaosigt och tråkig stämning på stan. Finns andra europeiska storstäder, t ex Berlin, som är helt tvärtom. Jag är inte på stan så mycket längre mer än för att äta och ev göra ärenden (med fördel utanför lunchtid). Stor skillnad när pöbeln åker på sportlov, påsklov eller sommarlov. Mycket, mycket bättre och lite mer av det Stockholm jag är uppväxt med. Vissa saker var bättre förr.

    Hojta någon gång du är här igen så fixar vi något!

    • Ja, jag har absolut missat massor av grejer! Helt övertygad! Det blir väl lätt så när man jobbar och bor i city och bara har ett par kvällar att göra saker på. För mig som utböling ska jag hitta de där “gömda” guldkornen och även göra projektet att ta sig dit, utan tillgång på cykel och sånt. Men jag tackar för de här tipsen, precis vad jag behövde och förhoppningsvis kan jag upptäcka mer av Stockholm i höst! Och då får jag ju hojta så klart! 🙂

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här