Tystnaden. Genom hela natten. Utanför de små fönstren som vi spanar ut från, långt ut till skogs i vårt gömsle i Jämtland, genomgår naturen sin förvandling. Från kväll till natt, som övergår till de tidiga morgontimmarna. Tillslut sitter vi med en kall mugg kaffe framåt förmiddagen, lagom mosiga efter att ha sovit i omgångar på två-tre timmar.

Det är så här nätterna kan se ut i ett gömsle. Man turas om att få några timmars sömn, medan den andre sitter och spanar ut i den ändlösa skogen. Med kikare, genom kameran eller bara med vaksam blick lugnt som sveper över landskapet.

En natt och ett gömsle i Jämtland

Den här natten spenderades några mil utanför Östersund, rakt ut i Krokoms vildmark, i slutet av juni. Målet var så klart att få se björn, vilket fler än nio av tio fick se förra säsongen. Vi har stora förhoppningar när vi omgivna av tusentals mygg tar vandringen på några hundra meter från bilen vid den ensliga grusvägen ut till gömslet.

Inte ett urbant ljud hör vi. Inget trafiksus. Inga utryckningsfordon. Inga elektriska prylar som surrar. Vi hör vinden som viner i träden och våra egna försiktiga steg på stigen mot gömslet.

Bear and breakfast
I skogen hör inte träden när de faller

VM i försiktighet och tystnad

Björnar är smarta. De har utsökt hörsel och ett enormt luktsinne. De känner av oss på fantastiska avstånd. Här är det tystnad och viskningar som gäller och jag har nog aldrig monterat ett kamerahus på stativ så tyst som här.

I gömslet finns det fem bäddar, lite förnödenheter i matväg och en bänk som är kittad och klar för sytemkameror. Något eget stativ behöver jag inte ha med mig, allt som behövs finns på plats. Två systemkameror sätter jag upp, en med 70-200-glugg och en 100-400. Här finns också kikare, plus att jag tagit med en hemifrån.

Ovanför kamerabordet är det små smala fönster att spana ut genom. Tillsammans sitter vi ett par timmar och spanar, samtidigt som vi följer Sveriges VM-match mot Tyskland via en resultatappen i mobilen. För jo, täckning finns det. Till och med 4G.

Vi bestämmer att jag börjar med sömn. Klockan är bara strax efter nio på kvällen när jag drar sovsäcken över huvudet och somnar. Fort går det. Maria vakar ut över det öppna fältet. Här är vi, rätt ute i skogen och ett öde gömsle i Jämtland och dess vilda skogar.

Inne i gömslet
En enkel sovplats i gömslet

Timmarna går, natten likaså

Tre timmars sömn senare sitter jag själv och spanar ut över landskapet. Inga björnar i sikte men väl massa korpar som spanat in det åtel som ligger ute en bit framför gömslet. Även en räv eller två har hittat dit och försöker så klart få sin del av betet.

Jag tycker att jag borde vara ganska trött men det blir nästan tvärtom och jag känner mig ganska uppjagad när jag sveper med kikaren över fältet. Jag har aldrig sett björn i det vilda och väntar med spänning på de första tecknen. Under tiden sörplar jag kaffe och jobbar på att hålla mig pigg. Inga större problem.

Mina tre timmar ger ingenting i björnväg och tillslut byter vi av varandra igen. Jag somnar ovaggad i sovsäcken framåt fyratiden.

Korparna cirkulerade gärna och vaktade
Korparna cirkulerade gärna och vaktade
En räv kring vid vår björnspaning i Jämtland
Räven jagar utlagt åtel, precis framför vårt gömsle i Jämtland
En räv i Jämtlands djupa skogar

En fin men inte helt komplett upplevelse

Efter två-tre vakor har natt blivit morgon. Vi har fått se skogen byta skepnad. Vinden har sedan flera timmar mojnat och det är verkligen helt stilla här ute. Tystnaden är frapperande och jag kan för min värld inte förstå för varför jag inte utsätter mig för det här betydligt oftare. Kanske inte att åka flera mil rakt ut i skogen utan mer att bara… få lite lugn och ro.

Men någon björn blev det aldrig den här natten. Vi känner oss båda en aning besvikna. Korpar och rävar i all ära men det var inte därför vi satt och spanade ut genom fönstret. Det var inte därför vi höll oss vakna en hel natt.

Upplevelsen var helt enkelt fin på alla sätt. Förutom den där detaljen att björnarna höll sig på andra platser just den här natten. Vid 10-tiden på förmiddagen tackade vi för oss och lämnade gömslet. Givetvis så tyst vi kunde. Man vet aldrig vilka djur som är i närheten och lyssnar av området.

Jag själv på utsidan av vårt gömsle i Jämtland.

Gömsle i Jämtland – att tänka på

Sådana här nätter gäller det att vara på sin vakt. Det är viskningslek som gäller och noll slammer. Björnarna känner mycket väl till området och det åtel som ligger ute. De kan vara i området ett par timmar innan för att känna av läget. Är det inte tryggt så kommer de att hålla sig borta.

Ljudkänsligheten gäller ju även andra djur. När räven dök upp och jag tryckte av första bilden frös den direkt på kamerans slutarljud. Då var den 20-30 meter bort och spetsade öronen på sekunden.

Den här natten höll sig alltså björnarna borta och det hade heller inte siktats någon eller några nätterna innan. Kanske hade de helt enkelt något bättre för sig någon annanstans här dagarna. Det är naturens regler som gäller och då går det inte att garantera något alls.

Kanske allra minst björn.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här