Det där med “blodad” och “blodig” tand ska vi ta att hålla isär, allra helst när det kommer till ett blogginlägg om klättring. Maria kom med idén och rätt som det var så stod vi med klätterselarna åtdragna och blickade uppåt bergväggen. Det var dags att klättra på Skuleberget, så kallad via ferrata, vilket jag aldrig tidigare gjort.

Jag gillar ju äventyr, adrenalin och kickar. Fallskärmshoppning har jag testat, bungyjump och zipline likaså men klättring av olika slag har jag nästan helt lyckats ducka för. Nej, jag räknar inte Kebnekaise, Galdhöpiggen, Besseggen eller Bohusläns emellanåt höga klippor som klättring. Det är mer vandring.

Skuleberget – mitt på Höga kusten

Klättra på Skuleberget
Skulebergets naturreservat

Skuleberget ligger i Docksta, 35 kilometer söder om Örnsköldsvik. Precis vid E4:an reser det sig trehundra meter upp och bergväggen ser i det närmaste lodrät ut. Dramatisk natur precis vid havet, vilket bäddar för fantastiska vyer på toppen.

Hela Höga Kusten, där Skuleberget ligger, präglas i stort av dramatiska bergformationer. Naturen har skapats av landhöjningen efter den senaste istiden och det finns flera kända fenomen i området. Skuleskogen med Slåttdalsskrevan till exempel. Runt Skuleberget, som är ett naturreservat, finns det också en mängd olika aktiviteter. Naturum, vandringsleder, Friluftsbyn, Skule naturscen med mera.

Via ferrata – en vajerledd klätterled

Via feratta är en led i brant terräng och en blandning av klättring och vandring. Man är alltid förankrad i en vajer och konstgjorda handtag och steg hjälper till längs vägen. Man har klättersele med karbinhakar, hjälm, ett par lämpliga skor med bra fäste och handskar för att inte skava sönder händerna mot vajern.

Att klättra på Skuleberget är populärt och här finns det fyra olika leder att välja på – vit, gul, röd och svart. Vit är enklast och svart svårast. Vad gäller gula leden, som vi valde, så skriver Via Ferrata Skuleberget själva så här:

En exponerad, ihållande och småteknisk via ferrata, som kräver balans, viss finess och ett bra fotfäste för att avnjutas (och inte bara uthärdas). Den som enbart förlitar sig på rå styrka får problem. Likaså den höjdkänslige.

Gula leden till toppen

Via ferrata - gula leden om du ska klättra på Skuleberget

Den här dagen blir det den gula leden. Vit känns lite väl enkel medan röd och svart kanske är dum start på via ferrata-karriären hos mig och Maria. Den första biten är en kort och brant stig upp i skogen, fram till själva bergväggen. Sedan börjar äventyret och jag förankrar mina två karbinhakar och tar de första klättrande stegen mot toppen.

Nivån sätts lite direkt. Det här är ingen vandring utan mer klättring. Redan från början blir det tvärbranta partier. Här finns prövostenen, där man fortfarande har chansen att vända om sådana känslor skulle komma krypandes. Vi fortsätter, fast inställda på att det är en topptur och ingen återvändartur.

Jag är fylld med energi och studsar nästan upp. Det är som att jag blir barn på nytt, då jag mer än gärna klättrade på klipporna ute på Bohus Malmön, trots vetskapen om att det inte var tillåtet. Hela tiden känner jag mig säker och jag är noga med hur jag flyttar de två karbinhakarna ,en åt gången. Minst en ska alltid vara säkrad i vajern.

Prövostenen passeras och vi når den första lodräta väggen. Här blir det utmaning, mer exponering, mer luft under fötterna. Och en fin stund att blicka tillbaka. Ut över Höga Kusten. Skogen nedanför. Havet där borta.

Efter en stunds klättring hittar vi en hylla som vi sätter oss på för att återhämta oss en stund. Hälften känns gjord men egentligen har vi ingen aning. Vi ser inte toppen. Bara det vi gjort.

Början av gula leden när du ska klättra på Skuleberget
Gula leden på Skuleberget
Gula ledens fikahylla

Klättringen går vidare

Höjdmetrarna går fort. Vyerna blir mer och mer storslagna. Det är flera lodräta väggar som görs och skogen under fötterna kommer längre och längre bort. Emellanåt varvas allt med enklare traverser och hyllor. Det är skönt att återhämta sig lite och framförallt få vila händerna.

Tekniskt sett har jag inga problem. Jag har grymt bra fotfäste med skorna jag hyrt och jag har bra flyt i att ta mig uppåt. Ändå förvånas jag över hur mycket hjälp jag tar av vajern. Jag drar mig oftare upp med hjälp av den kontra att hitta de rätta handgreppen i berget. Ena delen handlar förmodligen om orutin men på många platser finns det inget annat val. Där är vajern enda vägen upp.

Fina vyer på Skuleberget
Karbinhakarna säkrade
Härliga vyer över Höga Kusten

Toppattacken – den sista väg(g)en

Man ser aldrig toppen längs vägen. Inte ens när man påbörjar den så kallade toppattacken, med 15 höjdmeter-ish kvar på gula leden. Attacken börjar från en hylla och inledningen är en vägg som kräver viss teknik. Efter lite om och men så tar vi oss förbi det svåraste partiet och sista biten är ren och skär njutning.

Tillslut står vi där vajern slutar. Vi ser en skylt framför oss som säger “Toppstugan” och en pil framåt. Klockan visar på 305 meter över havet. Det blåser lite kyliga vindar. Men jag fryser inte där och då. Jag vänder mig om och njuter av Höga Kusten. Som jag knappt besökt tidigare. Men vars storslagna natur jag äntligen fått bekanta mig med.

På nära håll.

Toppen av gula leden på Skuleberget
Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu

Mina tips för att klättra på Skuleberget

Vad lärde jag mig då under de här två timmarna och min första via ferrata-klättring?

  • 635:- betalade jag. Då ingick en led inklusive utrustning, hyra av skor samt köp av handskar. Lägg till 150:- och klättra så mycket du orkar på en dag. Läs mer hos Via Ferrata för aktuella priser.
  • Fotgreppet är superviktigt! Har du inga egna skor så hyr på plats. Gympaskor och plastskor ska undvikas. Vandringskängor kan fungera men kan bli klumpiga vid trixiga partier.
  • Handskar är ett måste. Finns att köpa på plats.
  • Ha med något ät- och drickbart längs turen. Dels för att vila lite på fikahyllan men också för att turen kräver energi.
  • Det går utmärkt att klättra med ryggsäck.
  • Gör turen på eftermiddagen, då har bergväggen skuggläge.
  • Man klättrar inte tillbaka. Har man väl påbörjat så får man avsluta.
  • Nervägen från toppen är en brant stig, nästan jobbigare än uppvägen.
  • Kommunicera med de du klättrar med och håll avstånd.
  • Titta bakåt! Njut av havsutsikten och även de höjdmetrar du gjort!

Så. För att summera eftermiddagen: jag vill klättra på Skuleberget igen! Jag slapp blodig tand men fick blodad tand istället. Nästa gång blir det röda leden!

Toppen av gula leden på Skuleberget
Foto: M. Carlsson / mariasmat.nu

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här